(Fortsättning från del I)
Vädret blev sämre med regn och sannolikt rätt hårda vindar. Eftersom båten nu låg skyddad nära den egna sommarstugan föll det sig naturligt att ta några dagars paus i seglingen. Den första dagen utnyttjades för en tur till Åbo med buss. I Åbo köpte jag det saknade sjökortet över skärgårdshavet. Segling vidare skulle av denna anledning inte längre vara något problem.
Under seglingspausen fixade jag småsaker på stugan och bläddrade i de två inbundna årgångar (1890 och 1891) av tidningen ”Idun” , en kvinno- och modetidning som finns på stugan. Det fanns flera intressanta artiklar som bl.a. behandlade kvinnans ställning i Sverige. Det var en tid då kvinnan i allt behövde en manlig förmyndare även om kvinnan formellt hade t.ex. arvsrätt så var det mannen som beslöt hur egendomen skulle användas. En aktiv diskussion fördes om kvinnans rösträtt, något som i Sverige skulle införas årtionden senare.
Jag stötte på en intressant notis gällande saltat svinkött som skall relateras till dagens effektiva frysteknik. Inom överklassen kunde det förekomma ”Isskåp” något min svärmor talade om då hon avsåg kylskåp. Is samlades in under vintern och kunde sedan användas för kylning under den varma delen av året. Den största delen av befolkningen hade inte tillgång till is utan man saltade in t.ex. kött i stället för att som idag frysa det.
Fig. 1 Insaltning av fläsk i en tid då bra kylteknik inte existerade.
Det som för mig var intressant i klippet var att på detta sätt insaltat kött kunde lagras i flera år. Att flera år gammalt kött fortfarande var ätligt förklarar också det faktum att långa resor med segelfartyg några årtionen tidigare kunde vara livsfarliga. En diet bestående av i princip skeppsskorpor och gammalt saltkött kan inte ha innehållit vitaminer över huvudtaget därav problemen med skörbjugg etc.
Det är utgående från klippet också klart att misstag vid insaltningen kunde ha skett så att allt kött inte var täckt av saltlake. Följden var härsknat svinkött. Om man vid insaltningen sparade på saltet så kunde antagligen slutresultatet bli motsvarigheten till surströmming men baserat på svinkött … delikatess?
Förberedelse för nästa etapp
Då jag redde upp seglen efter flyttet till långviken märkte jag att en söm på focken hade gått upp. Jag hade inte verktyg att själv göra reparation så jag beslöt att motorsegla hem till Esbo på storen. Motorsegla eftersom jag hade en skada också på storseglet som jag fixade genom att rullreva seglet. Båten seglar betydligt sämre utan fock varför det kan vara praktiskt att låta motorn skuffa på i stort sett på tomgång.
Väderleksrapporterna visade att vädret började försämras och att försaämringen skulle hålla i sig ett antal dagar. Jag beslöt då att segla hemåt mot Esbo innan det värsta ovädret dök upp, de hårdaste vindarna var att vänta i trakten av Österbotten varför jag antog att jag skulle segla mot bättre väder.
Det blåste rätt hårt i riktningen WNW. Jag beslöt att gå för motor över Norrfjärden norr om Korpo och börja segla då riktningen senare skulle svänga i riktning ost. Valet att gå för motor var inte bra. Jag borde antagligen ha valt att använda storseglet som stagsegel.
Sjögången blev, då öarna i väst inte längre gav lä, kraftig och krabb. Motorns slirkoppling var så spänd den kunde vara och då vågor kom bakifrån så tenderade motorn att svängas tvärs. Vid ett tillfälle vändes motorn tvärs och vreds upp i uppvikt läge så att jag blev tvungen att stanna motorn efter att den då inte fick kylvatten. Situationen var något obehaglig eftersom det var stora vågor och kust i lä, ingen panik dock.
Jag startade motorn utan problem och dubbelstyrde via rorkult och med andra handen på motorn för att hindra att situationen upprepades. Jag upptäckte att det fanns en djup vik (Toras viken) i norra delen av Nagu storlandet. Jag beslöt att undersöka viken och sde om det fanns någon lämplig plats att ta i land på eller ankra. Jag hittade en fin plats helt i lä nära en vasskant och tänkte att jag ankrar och åtminstone kokar kaffe och äter något. Tid att kasta ankaret vilket jag gjorde och jag kunde se den rostiga ankarkättingen följa ankaret ner i vattnet men det fanns ingen ankarlina fäst vid kättingen då jag hade tänkt byta kätting och av någon anledning blev distraherad då jag hade tagit loss ankarlinan.
Lyckligtvis hade jag ett reservankare eller egentligen en stor dragg. Jag kunde ankra men reservankaret håller mycket sämre än det plogankare jag kastade bort. Då jag kommer hem blir jag tvungen att gå till Biltema och köpa ett stort plogankare varefter reserrven kan stuvas in i fören igen tills jag kastar nästa ankare…
Fig. 2 Ligger för ankars i Torasviken. Reservankaret används. Eftersom reservankaret inte är speciellt bra ligger jag mot vasskanten. En vigg är så grundgående att det i allmänhet går att ankra precis vid vasskanten. Vassen gör att båten inte svänger av och an vilket gör att draggen får bättre grepp.
Klockan det regnade rätt mycket vilket ledde till att jag tog en fridag i båten med att läsa, skriva och surfa på nätet. Avståndet till Nagu gästhamn är inte stort men jag kan lika väl stanna här som att segla till Nagu gästhamn där det eventuellt inte ens finns plats. Mycket bra att att ha solpanel och ett stort batteri som används för att hålla telefonen vid liv.
Följande dag startade jag tidigt eftersom jag räknade med att vinden på morgonen skulle vara svag och likaså sjögånged. Målet för nästa etapp var Hitis/Kasnäs genom Pargas Port. Seglingen till Pargas Port gick bra utan överrraskningar. Det är naturligtvis alltid intressant att passera färjfästet vid Prostvik där två landsvägsfärjor kör skytteltrafik. Denna gång råkade passagen passa in perfekt. Efter färjfästet valde jag den djupare farleden mot Pargas Port eftersom jag till följd av en kraftig regnskur inte hittade den röd/gröna porten som visade infarten till den korta genvägen med djupangivelsen 3 m. Efter en kort stund var jag nöjd med valet. Ett krigsfartyg kom i hög fart i motsatt riktning och det valde småbåtsleden. Mycket trevligare att se fartyget på avstånd än att tvingas uppleva svallet på riktigt nära håll.
Fig. 3 Pargas Port där man tydligt ser världens kant.
Seglingen ut genom Pargas Port var problemfri. Vinden låg på från väst-syd-väst med Gullkrona fjärd öppen i samma riktning. Vinden kändes inte speciellt hård och sjögången var också helt ok. Det öppna området efter Porten är ungefär 2 nm innan man kommer i lä bakom Högland. Vinden började dock snabbt öka. Vid Hamnholmen blåste det hårt och sjön var så besvärlig att jag inte för motor kunde gå upp mot vinden i sydväst. Jag försökte gå nästan rakt mot vinden eftersom jag ville ha en tillräcklig säkerhetsmarginal för att inte driva mot kusten Långviksudden i lä om något oförutsett inträffade. Efter en stunds körning mot grov sjö valde jag att gå tillbaka i lä bakom Hamnholmen.
Jag låg kanske två timmar i skydd av Hamnholmen, värmde like kaffe och åt en smörgås. Ankarplatsen var inte bra men som temporär plats att vänta på något bättre förhållanden dög den nog.
Jag uppfattade att vinden eventuellt hade mojnat lite och eventuellt svängt något mot väst. Det kan hända ett uppfattningen endast var en följd av att jag låg i lä och vinden sökte sig runt holmen. Jag startade igen och lyckades nu med viss hjälp av storsegel och full gas ta mig upp mot Prackskär varifrån jag seglade ner till inloppet till sundet mot Hitis/Högsåra. Inne i sundet såg jag en inbjudande vik i trakten av Norstöedet. Viken är stenig på mitten men det går utan problem att följa stranden. Jag valde igen en ankarplats nära vasskanten helt enkelt för att reservankaret höll så dåligt. Denna gång kastade jag inte ankaret vid ankringsförsöket utan ankarlinan var korrekt fäst …
Det var intressant att se hur en annan rätt liten segelbåt gjorde passagen efter mig. Båten gjorde ett krysslag mycket nära läkusten. Jag tittade flera gånger om båten skulle driva i land. Personligen skulle jag inte våga segla på det sättet. Ett enda litet tekniskt problem skulle kunna leda till att man driver i land på läkusten med stora vågor och totalförlust av både båt och människoliv. Det kan ju hända att andra förlitar sig på en god försäkring och inte bryr sig.
Efter en skön lugn natt vaknade jag före kl. 7, steg upp och gjorde morgonmål. Efter morgonmålet tog jag upp ankaret och körde till Kasnäs för att fylla på bränsleförrådet. Jag tankade totalt något mellan tio och femton liter … motorn är mycket snål! Jag passade också på att skaffa färskt bröd och pålägg.
Fig. 4 Myran ligger vid bränslebryggan i Kasnäs. Notera det intressanta vädret med hårt regn och hård vind i norr och perfekt sommarväder med sol i söder.
Vädret var intressant. Det kom regelbundet kraftiga regnskurar men söderut kunde man se blå himmel. Några sjömils segling söderut skulle antagligen ge sol och vackert väder. Lågtrycket som gav regnet hade fastnat någonstans i trakten av Vasa.
Då man seglar är det inte ovanligt att se UFO:n d.v.s. oidentifierade flygande föremål. Föremålen som ibland kan vara hela öar flyger strax ovan vattenytan. Fenomenet beror på att luftlager med olika temperatur och luftfuktighet bryter ljuset olika. I vissa fall kan man få en situation där ett kallt luftlager ligger under ett varmare luftlager, något man kallar inversion. Resultatet kan bli intressanta effekter där man ser t.ex. delar av ett fartyg som i verkligheten befinner sig under horisonten och alltså inte borde kunna ses. I trakten av Hitis på tillbakavägen såg jag den här flygande ”Vimanan”.
Fig. 5 En UFO flyger någonstans på Gullkronafjärden. Fenomenet beror på att luftskikt med olika täthet och olika temperatur bryter ljus på olika sätt. Ufon är antagligen kommandobryggan på ett fartyg som egentligen befinner sig under horisonten.
Fig. 6 En Vanligare typ av spegling som man ser rätt ofta på sjön. Holmarna kan beroende av vädret ibland förefalla att vara upp och ner.
Fig. 7 Söder om Kasnäs hällregnade det en stund. Skönt att jag hade ett bra regnställ. Notera hur vädret ser lovande vackert ut i söder och mycket hotfullt i norr.
Efter Kasnäs sattes kurs mot ”Järngrynnan” efter vilken farleden böjer av i riktning ost-nord-ost.
Idskärskubb som är försedd med radarreflektor och belysning såg intressant ut då man kom närmare. Konstruktionen hade fått en svart spretig hatt och i toppen av hatten såg man tre (?) huvud titta fram och på kanten såg man havsörnsföräldrarna övervaka ungarna.
Fig. 8 Ett havsörnsbo på Idskärskubb.
Seglade vidare och valde småbåtsfarleden över Hangö västra fjärd. Småbåtsfarleden är väl utmärkt och holmar och skär ger ett visst skydd mot vågor. Farleden rekommenderas varmt och samtidigt lämnas 9 m farleden fri för större fartyg.
Passerade Hangö utan problem och i god fart något mellan fem och sex knop. Valde att gå den inre farleden utanför Ekenäs i riktning mot Barösund. Jag hann fram till Älgsjö innan det blev mörkt och hann få mig en mugg varmt kaffe på områdets kafé.
Fig. 9 Myran förtöjd vid Älgsjö. Praktiskt med en grundgående båt eftersom man då lätt hittar platser dit dagens stora segelbåtar/motorbåtar inte vågar gå in till.
Nästa morgon startade jag rätt tidigt och valde att går rakt över Porkalafjärden. Fjärden är så stor att man inte ser andra sidan då man segalr ut från Barösund. Vinden var skön och det gick framåt med god fart. Ju längre jag kom desto större blev vågorna. Jag uppfattade vågorna som stora dyningar med extra vågor ovanpå. Inget problem men kontinuerligt styrande krävdes. Jag hade för övrigt eliminerat motorns tendens att vända sig tvärs med hjälp av gummistroppar som man beslår seglen med. Två stroppar spända åt båda sidorna höll motorn i perfekt läge samtidigt som de fortfarande tillåter styrning också via motorn.
Efter Porkala gick jag yttre vägen förbi Kytö hemåt. Denna väg är kortast och både den inre och den yttre rutten är bekanta. Den yttre rutten är dock kortare.
Fig. 10 Passerar Kytö och är alltså nästan hemma.
Fig. 11 Loggställningen vid hemkomsten. Totalt seglad distans under 55 år 9170 sjömil d.v.s. ca. 16500 km. Sommarens segling till skärgårdshavet gick på ca. 280 sjömil d.v.s. ungefär 500 km.
Fig. 12 Myran hemma vid egen brygga efter seglingen.
Larsil2009's Blog 