Om vetenskapliga tidskrifters trovärdighet

08/08/2013

De ”stora” vetenskapliga tidskrifterna har varit tidskrifterna Nature och Science. Ett gränsfall mellan vetenskaplig och poulärvetenskaplig tidskrift har varit t.ex. Scientific American. Då man ser på hur tidskrifterna har utvecklats ser man en långsam nedmontering av tidskrifternas vetenskapliga auktoritet, en process som har fortgått under årtionden.

I min unghdom köpte jag gärna Scientific American eftersom den innehöll vettiga artiklar med åtminstone ett visst mått av koppling till verklighet och också vetenskap. Idag hör Scientific American till de tidskrifter jag inte ens bläddrar i, det är helt enkelt bortkastad tid och naturligtvis också bortkastade pengar.

Vad har hänt?

Jag uppfattar att man har frångått vetenskap och i stället satsar på sensation och känslor. Kanske är det här också en följd av att man i journalistutbildningen inte längre anser att det också behövs kunskap i naturvetenskap.

Jag hittade en intressant artikel på WUWT av Willis Eschenbach. Artikeln är ett öppet brev till den nya chefsredaktören för tidskriften ”Science”.  Jag beklagar att min översättning sannolikt inte gör Willis Eschenbach rättvisa. Intresserade läsare kan titta på artikeln i orginal.  Diskussionen som följde på publiceringen på WUWT är också värd att titta på. Artikeln kan läsas i översättning nedan:

Ett öppet brev till Dr. Marchia McNutt ny chefsredaktör för tidskriften Science

Willis Eschenbach

Kära Dr. McNutt:

Låt mig, som en något ovillig prenumerant på Science, börja med att välkomna er som den senaste chefsredaktören för tidskriften Science. Ni har konstaterat ”För trettiofem år sedan, när jag var en doktorand och min första forskningsartikel publicerades i Science, kunde jag aldrig ha drömt om att jag en gång skulle ha äran att bli chefsredaktör för denna ansedda tidskrift.”

Utöver er mycket imponerande resume får ni mycket positiva känslor från min sida för den här delen av er biografi på Wikipedia, som jag hoppas är sann:marcia mcnuttMcNutt är en NAUI-certifierad dykare och hon är utbildad för undervattens demolisation och hantering av sprängämnen i amerikanska flottans UDT och SEAL team. Ni har en otrolig möjlighet, som är att föra en glansig tidning som driver en specifik agenda tillbaka till att igen bli en ansedd vetenskaplig tidskrift.

Beklagligtvis, under de 35 år som förflutit sedan er tid som doktorand, har en tidskrift tillhörande stjärnorna fallit ner i smutsen. Börjande med Donald Kennedy och med fortsättning under Bruce Alberts har den blivit ett smutsigt verktyg för högljudd klimataktivism … och det experimentet har visat att Science inte samtidigt kan vara en aktivist tidskrift och en vetenskaplig tidskrift. Science har lagt sin (snabbt minskande) tyngd bakom ett antal målsättningar. Ja en del av dessa målsättningar är faktiskt viktiga.

Problemet är att ni är övertygad om att dessa ideal och mål är viktiga och ni vill övertyga oss om detta. Men samma ögonblick ni övertygar människor om att era mål är viktigare för er än vetenskapen så är loppet kört gällande er vetenskapliga auktoritet. Ni kan antingen vara aktivister eller ha vetenskaplig auktoritet, båda är inte möjliga samtidigt. Er tidskrifts tidigare åtgärder har klart visat att era aktivistmålsättningar är mycket viktigare för er än vetenskapen.

Det har funnits två huvudproblem inom det område jag jobbar med, klimatvetenskap. Det första problemet är att, trots upprepade förfrågningar, tidigare redaktörer för Science har skrotat era egna regler för vetenskaplig transparens. Ni fortsätter att publicera artiklar om klimatvetenskap utan att kräva att författarna arkiverar data och program  enligt era egna regler. Det verkar som om att regeln om att arkivera data och programkod gäller endast små människor som jag själv men då redaktörerna vill driva en specifik agenda så gäller inte reglerna längre … rätt intressant egentligen.

Det andra problemet är att man inom klimatvetenskapen alltför ofta har ersatt peer kontroll med vän kontroll. Resultatet är att folk skrattar åt den smörja som går för klimatvetenskap på era sidor. De är inte av annan åsikt än era artiklar. De skrattar åt era artiklar. Man har i vissa vetenskapliga kretsar sagt att den enda orsaken till att tidskriften inte används för hygien-ändamål är det glättiga papperet som suger i sig dåligt … allvarligt, ni har publicerat ett antal verkligt schabbiga artiklar på mellanskolenivå, det är pinsamt.

Med en ny chefsredaktör hade jag önskat att det skulle ha hört till det förgågna. Olyckligtvis, efter att ni tog över rodret, har ni valt att avslöja er … hmmm … låt mig beskriva det som er brist på erfarenhet av konceptet ”vetenskaplig tidskrift” genom att följa i era föregångares aktivistfotsteg. Jag hade hoppats på att ni skulle ha varit fiffigare än vad de var och ni har ännu möjlighet att vara det.  Att hoppa in mitt i en klimatdebatt och staka ut er ställning för tidskriften Science? Varför? Det betyder självmord för tidskriften. En vetenskaplig tidskrift skall aldrig ha en redaktionell syn på den vetenskap som diskuteras och som tidskriften bevakar. Lämna detta till tidskriften Mother Jones, National Geographic eller Populär vetenskap. Då er tidskrift kraftigt tar en aktivistposition i fråga om klimatvetenskap så bevisar detta att ni har övergett klimatvetenskapen. Då vetenskapen är stark behövs inga försvarare … och om chefsredaktören uppfattar att någon del av vetenskapen behöver försvaras så betyder det bara att denna del av vetenskapen är mycket svag.

Gällande det att ni själv tar ställning? Det är intressant. Problemet är att ni är en extremt välutbildad, stark, ser bra ut, och en jäkligt smart kvinna på alla sätt … och medan detta är bra så är det samtidigt en skrämmande kombination. En baksida av detta är att människor, speciellt män, inte har berättat den oglättade sanningen för er under många år. Som en följd av detta kan en del av det jag har att säga komma som en överaskning för er.

Här är några klimatpåståenden från er  ledare, som antagligen är based på er forskning kring rörelser i jordskorpan.

Forskare har börjat studera geologin för att få en baskunskap om förändringsmönster som kan användas i klimatmodeller. Information från tidigare epoker avslöjar tillstånd som kan motsvara en framtida värld med mera CO2. Projektioner baserade på sådana tidigare indikationer är fortfarande osäkra, eftersom det inte finns någon exakt tidigare analog till vår tid i tidigare geologiska epoker. Dock är även de mest optimistiska förutsägelserna allvarliga. T.ex. miljöförändringar till följd av klimatförändringar kommer att vara alltför snabba för många arter att anpassa sig till vilket leder till omfattande utdöende av arter. Beklagligtvis ser jag dessa förutsägelser som onödigt optimistiska.

Den oinitialiserade lade eventuellt inte märke till förändringen från subjektiv till deklarativ. De av oss som är bekanta med spelet med ärtan under bägarna såg att du gjorde något konstigt. Du startade från ”Projektioner baserade på sådana tidigare indikationer är fortfarande osäkra”.  Detta är sant, inte endast sant, utan en grov underskattning.

Här är klimatvetenskapens nuvarande tillstånd, förståelsen av tidigare klimatförändringar och förutsägelsen av framtida klimat.

  • Inte en enda klimatvetenskapsman på någondera sidan i debatten förutsade den nuvarande ~15 års perioden utan uppvärmning. Man visade redan 2009 på denna avsaknad av uppvärmning i en artikel “What Happened to Global Warming? Scientists Say Just Wait a Bit” (Wad hände med den globala uppvärmningen? Vetenskapsmännen säger vänta en liten stund).  I den artikeln citeras olika vetenskapsmän som sade att uppvärmningen nog skulle fortsätta inom några år.

Ok, vi har väntat några år, dr. McNutt. Förutsägelserna har inte slagit in … och trots detta så fortsätter ni att predika för oss. Var publicerades månne artikeln ”Vad hände med den globala uppvärmningen?”

Hm, den publicerades i tidskriften Science … ni vill bli tagen på allvar inom klimatvetenskapen men ändå nämner ni inte bristen på uppvärmning med ett ord?

  • Ingen klimatvetenskapsman kan förklara de århundraden av avkylning som ledde till den lilla istiden på 1600-talet. Varför blev världen kallare då? Ok, somliga påstår att det var solen, kanske det är så,   men kanske inte … men egentligen, ingen vet.
  • Ingen klimatvetenskap på någondera sidan av staketet kan förklara de tre århundraden av långsam uppvärmning efter den lilla istiden. Vilken var den förändring som ledde till uppvärmning efter att det blivit kallare i århundraden?
  • Inga av dessa fenomen kan förklaras utgående från CO2, som man antar att är den hemliga kontrollknapp som reglerar den globala temperaturen.

Ingen kan förklara de tidigare klimatförändringarna, CO2 förklaringen klarar inte av att förklara det förgångna, och ni säger att förutsägelser baserade på det förgångna ”fortfarande är osäkra” vilket är en grov underdrift och en ren lögn.

Men trots osäkerheten, trots bristen på kunskap, , så försäkrar ni oss i nästa mening att att förutsägelserna att ”KLIMATFÖRÄNDRINGAR BLIR ALLTFÖR SNABBA FÖR MÅNGA ARTER ATT ANPASSA SIG TILL VILKET LEDER TILL OMFATTANDE UTDÖENDE AV ARTER” inte är tillräckligt alarmistiska för er…

Förändringarna ”kommer att bli” alltför snabba? ”Kommer att bli”? Och det är inte tillräckligt alarmistiskt för er?

Jag hoppas faktiskt att ni inte förstår vad ni säger. Jag hoppas sannerligen att ni inte förstår att den mening ni skrev inte är något annat grov alarmism som ni för fram utklädd till vetenskap.

Eftersom ni inte vet hur de okända klimatförändringarna KOMMER att påverka arterna på vår planet så är detta en ofattbar hybris. För att hålla sig till sak, ni har absolut inga bevis för att ert påstående om ”omfattande utdöende av arter”. Ingen modern art har bevisats dö ut till följd av klimatförändring. T.o.m. tidskriften Nature har gett upp idén om en ”sjätte våg av utdöenden” som ni försöker sälja. Det finns överhuvudtaget inga bevis för ert påstående om ”utdöende till följd av klimatförändring”.

Låt mig ta ett litet sidospår och diskutera en idé om ett ”naturligt experiment”. Människor säger alltid att vi inte kan studera klimatet i ett laboratorium, och det stämmer. Vi kan inte använda ett laboratorium till att studera hur ett stort ekosystem fullt av verkliga arter skulle reagera på t.ex. temperaturförändringar. Men vi har naturliga experiment och vi har precis utfört ett intressant experiment. Här är resultaten från det experimentet.

berkeley earth temperature dataset 1800 2013

Enligt Berkeley Earth Surface Temperature dataset som visas ovan så är den globala landtemperaturen idag två och en halv grad varmare än den var kring år 1810. Två och en halv grad på två århundraden är betydligt mer än de två grader uppvärmning man oroar sig för … var är liken?

Ni verkar oroa er över hur snabbt förändringarna sker. Två och en halv grad på två århundraden är snabbt, det är mer än hälften av den förändringshastighet ni oroar er över. Till följd av detta borde vi kunna se åtminstone något tecken på att uppvärmning leder till att arter dör ut … kan ni då nämna de arter som har dött ut till följd av uppvärmningen under detta naturliga experiment? Jag frågar eftersom jag har sökt mycket noga och jag har inte hittat någon.

Ni fortsätter er litania av substanslös rädsla:

Också arter som kan tolerera den nya miljön kan trots allt minska då de ekosystem de är beroende av kollapsar. Oceanerna kommer att bli mera skiktade och mindre produktiva.

Oceanerna kommer att bli mera skiktade? De kommer att bli mindre produktiva? Och ni säger att arter kan minska men ekosystemskollapsen presenteras som ett faktum? Min kära dam, ni skrev nyss att dessa ”projektioner” är mycket osäkra. Låt mig föreslå att ni lite löser upp ”kommer att” och ”kommer att inträffa”. Ni vet inte om varmare oceaner blir mer eller mindre produktiva och den sortens påståenden får helt enkelt folk att peka finger och skratta. Jag ber er, sluta med uttalandena uppifrån. Ni blev nyss utsedd, det är sant, men endast till chefsredaktör för tidskriften Science och inte till en mera himmelsk och allseende post.

Utöver detta, kanske ni kan peka på ett exempel på en ”ekosystemskollaps” som har berott på en två och en halv grads uppvärmning som har skett under de två senaste århundradena? Du förstår … bevis?

Du fortsätter …

Om sådana ekosystemproblem inträffar kommer förändringarna att påverka människor djupt. Den minskade produktiviteten i oceanerna påverkar den 20% av populationen som är beroende av havet för mat. Skördarna kommer att slå fel oftare, speciellt på land vid lägre latituder där den största bristen på mat finns.

Den först delen är bra, ni börjar med ”om sådana ekosystemsproblem inträffar”. Resten är dock rädsla som saknar stöd i litteraturen, overifierad och osann. Ni har inga bevis för att några graders uppvärmning skulle få skördarna att slå fel oftare. Vi kan igen göra samma naturliga experiment. Vi har nyss sett vad som hände då temperaturen sedan 1810 steg med två och en halv grad. Så var snäll och berätta för oss dr. McNutt …

  • Var finns bevisen för att oceanernas produktivitet skulle ha minskat till följd av två och en halv grads uppvärmning? Jag hävdar att ni inte har det minsta bevis för att uppvärmning som sådan orsakar en minskning av havets produktivitet. Jag har inte sett någon.
  • Var finns bevisen för minskade tropiska skördar till följd av två århundraden av uppvärmning?
  • Var finns bevisen för att städer sjunkit i havet till följd av stigande havsyta?
  • Var finns beviset för de påstådda epidemierna?
  • Var är klimatflyktingarna? Ni är medveten om, hoppas jag, att FNs Miljöspecialister som är en del av ”97% koncensus” med stor tyngd förutsade att det år 2010 skulle finnas 50 miljoner klimatflyktinger år 2010 … kan ni peka ut de här flyktingarna för dem av oss som har svårt att se dem?

Kanske ni inte är medveten om dussintals motsvarande förutsägelser som medlemmarna av det imaginära ”97% koncensus” har huggit i sten med. Det är naturligtvis inget problem om ni inte är medveten om dessa ”vetenskapliga” förutsägelser, jag menar ni är ju en geolog, inte en klimatvetenskapsman … men om ni saknar denna typ av grundläggande kunskap om området klimat så varför försöker ni då föreläsa om detta?

Tråkigt nog verkar det som om ni i likhet med många hederliga människor helt enkelt som en papegoja upprepar påstådda faror som ni har svalt utan att ägna dem en enda kritisk tanke. Titta igen på det naturliga experimentet. Vi har haft två och en halv grads uppvärmning och från allt jag kan finna så var den uppvärmningen inte skadlig för de varelser som bor på vår planet. Det finns inte klimatflyktingar. Korallatollerna har inte sjunkit i havet, de finns fortfarande kvar. Enligt IPCC har mängden extrema väderfenomen inte ökat. Inga städer har utrymts till följd av stigande havsnivå.

Två och en halv grad C och vi har inte sett några katastrofer till följd av uppvärmningen, det är tvärtom. Generellt har uppvärmningen varit bra för växter, djur och människor. Längre växtperioder och mildare vintrar gav större och stabilare skördar. Längre isfria perioder för nordliga hamnar tillät mera handel. Mildare vintrar dödade färre människor … vem skulle inte gilla det?

Ni utger er för att vara en vetenskapsman, dr. McNutt. Jag skulle vara glad om jag bevisades ha fel då jag säger att er klimaträdsla inte verkar ha verklighetsgrund. För att visa att jag har fel behöver ni endast ge bevis. Inte påståenden. Inte allvarliga varningar om kommande olyckor som saknar historiska motsvarigheter. Ni måste bevisa era påståenden.

Alltså, om ni kunde vara så vänlig och visa på de tidigare katastrofer som var en följd av de två och en halv graderna C snabba uppvärmning. Er alarmism om en ytterligare två och en halv grads uppvärmning borde åtminstone innehålla en liten gnutta realism även om den är baserad på en Hollywood ”sann berättelse” eller motsvarande realism.

Om ni inte lyckas hitta någon temperaturkatastrof från 2.5 graders uppvärmning borde å andra sidan en ärlig vetenskapsman ändra sina synvinklar … bollen är hos er.

Jäklar, området är så nytt för er att ni inte ens får era alarmistsynvinklar att hänga ihop. Al Gore undervisar i det här så att hans adepter alla skall kunna sjunga från samma psalmbok, ni borde kanske låna en kopia. Enligt alarmisterna borde koldioxidens effekt vara störst utanför tropikerna och i polarområdena. I dessa områden antas den påverka i huvudsak temperaturen på natten och på vintern.

Ert påstående att skördarna kommer att slå fel ”på låga breddgrader” står i direkt konflikt  med alarmisternas förutsägelser om faror vid polerna.

Inte endast det, men ert påstående (utan referens) om tropiska förluster stämmer inte heller med historiska data somvisar att tropikerna har värmts minst av alla temperaturzoner. Uppvärmningen av tropikerna sedan 1900 drunknar i brus, ert påstående om tropiska skördeskador är ett dåligt skämt. Ni borde åtminstone byta breddgrader och slå er ihop med era övriga troende och Al Gores lärjungar i fråga om att skrämma människor med ett arktis som blir varmare … det har åtminstone skett även om, beklaglitvis för alarmister och er själv, Alaska   blev betydligt kallare under det första årtiondet av det 21 århundradet, bevisen är alltså inte helt klara.

Och i varje fall, var är mina underlydande? Jag vill att myndigheterna skall använda sina Solyndra pengar till att favorisera mig på samma sätt som de som Al gore skolar med hjälp av oljepengar han satte i sin ficka …  för sin TV-station. Hur kommer det sig att Al Gore har lärjungar och inte jag? Jag antar att moralen är att man först borde få oljemiljonerna sedan får man lärjungarna. Jag lär mig tydligen ganska långsamt … hur kommer det sig att Al Gore får oljemiljonerna och ingen säger ett ord men att skeptiker smutsas med att vara betalda av oljebolagen men de får inte en endaste slant.

… nåja. Ni fortsätter:

Detta oförmånliga tillstånd kan fortgå i tusentals år medan geologiska processer långsamt reagerar på obalansen som skapats genom att frigöra den fossila kolreservoaren. Tidsskalan för att återställa biodiversiteten, med alla dess fördelar, kommer att vara ännu längre.

Tertullius berättar att de romerska kejsarna hade en slav vars uppgift var att i kejsarens öra viska ”Respice post teHominem te memento!” It det avseendet, dr. Mc Nutt låt mig vara slaven som påminner er om att ni endast är den senaste bland framtida före detta chefsredaktörer för Science, en tidskrift som en gång var stor.

Medan er artikel fortfarande har en viss vikt (dock beklagligt minskad) så ger den er inte förmågan att ex oficio blicka ”många årtusenden in i framtiden”. Ni försöker kanalisera Cassandra, och ni misslyckas totalt. Jag kan inte uttrycka detta tillräckligt starkt. Aktivism är inte er vän. Ju kraftigare chefsredaktören är aktivist desto mindre auktoritet har hon som vetenskapsman och desto mindre auktoritet har Science som en vetenskaplig tidskrift. Vilken del av ”intressekonflikt” förstår inte ni, Bruce Alberts och Donald Kennedy? Ni kan inte samtidigt vara peer reviewer, portvakt som väljer vad som kan publiceras och samtidigt vara en stark vetenskaplig alarmist som för fram en specifik tro.

Var alltså snäll och låt bli att besvära oss med med av er substanslösa rädsla för var en viss uppvärmning kan få till stånd. Ni är fortfarande ok. Ja, ni gjorde ett misstag vid första försöket, men det finns fortfarande många möjligheter kvar innan ni är en ex chefsredaktör och det betyder att ni bör låta bli att upprepa era misstag vid nästa omgång.

Vad vi borde oroa oss för är vad er tidskrift gör, inte vad klimatet gör. Att föreläsa för andra människor då ert eget hus är i så dåligt skick gör inte att ni ser vis ut, det får er att se skenhelig ut. Ni måste göra något åt den dåliga kvalitet på den forskning ni publicerar innan ni börjar föreläsa om klimatvetenskap. Hur skulle det vara om ni skrev en ledare om hur era föregångare lät bli att kräva, att principen ”data och programkod” skall finnas tillgänglig, skulle följas. Tänker ni eventuellt följa denna tradition? Det här är något ni kan kommentera auktoritativt.

Efter detta kunde ni eventuellt skriva en ledare om hur ni fördömer sättet att låta medförfattare kontrollera varandras arbete? Det skulle vara intressant. Eller hur skulle det vara med en ledare om de etiska implikationerna av Peter Gleicks agerande och vad de avslöjar om omfånget av korruption för en god sak i klimatvetenskapens huvudfåra. Detta skulle vara mer än välkommet.

Men var snäll … inga fler folkskollärarinnemässiga föreläsningar och inga ytterligare kanaler för spridning av Ehrlich och Holdren. Vi har fått nog av en lång serie misslyckade domedagspredikanter under årtionden. Jag gissar att ni inte vill lägga ert namn till raden av misslyckade katastrofprånglare.

Jag säger allt det här av flera orsaker. För det första kan jag inte se på då någon kör en buss över en klippkant utan att försöka varna dem. Ni skadar allvarligt både ert eget och tidskriften Science anseende genom ert agerande, i min värld har jag en skyldighet att säga något.

Å andra sidan finns det ett gammalt talesätt som säger ”det är bättre att tända en liten vaxcylinder gjord av fossila bränslen med en veke i än att förbanna mörkret” eller någonting i den stilen. Jag är inte den som sitter stilla då någonting jag uppfattar som viktigt hotas.

Jag säger det också i egenskap av en amatörvetenskapsman. Jag är en varm anhängare av den process vi kallar vetenskap och jag tycker inte om att se tidskrifter förhindra vetenskaplig transparens för den ena eller den andra sidan i en vetenskaplig diskussion.

Och konstigt nog, jag skriver för att jag på riktigt vill er väl. Ni har en fantastisk möjlighet som jag skulle önska jag hade. Ni har möjligheten att styra Science tillbata till att vara en verkligt ansedd vetenskaplig tídskrift.

Dessutom får dykare mitt stöd, och kvinnliga dykare som har fått undervattensträning med sprängämnen med gruppen SEALS får mitt fulla men något avundsjuka stöd.

Huvudproblemet är att jag igen skulle vilja se Science bli det den en gång var, en vetenskaplig tidskrift utan annan agenda än att vara den bästa vetenskapliga tidskriften på jorden.

Samma ögonblick ni börjar slipa er egen yxa och driva er egen agenda så blir ni yxkvinnan med ett eget uppdrag, inte en vetenskapsman … och även om världen också behöver yx-kvinnor, och jag är säker på att ni i en verklig situation är bra, såskadas både tidskriften Science och vetenskapen själv då chefredaktören börjar slipa sin yxa. Er kredibilitet som den som väljer vad som är värt att publicera förstörs.

Hälsningar, och önskan om välgång för er i ert nya uppdrag som chefsredaktör och för tidskriften i era händer.

w.

Intressant fiol

07/08/2013

Jag kom nyss över en intressant fiol från Sibbo (Finland). Limningarna var delvis spruckna både i botten och i locket. Jag beslöt därför att ta loss bottenplattan för att se vad instrumentet hade svalt.

Det visade sig att fiolen inte var byggd överhuvudtaget enligt ”standard”-metoder. Basbjälken hade ersatts med en tvärförstärkning strax bakom ljudpinnen och stallet (ungefär där strängarna är fästa i stränghållaren). Ljudpinne har sannolikt funnits eftersom det finns spår efter en ljudpinne på undersidan av locket. Ägaren till instrumentet har tydligen inte varit riktigt nöjd med ljudet eftersom det finns spår av ljudpinnen över hela området mellan f-hålen.

Bottenplattan har tydligen ”förstärkts” genom att tjockt lägga på lim över hela plattan.  Eftersom lim antagligen är ganska halt har en limflisa huggits bort på den plats där ljudpinnen har varit placerad.

IMGP5328

Klossar vid C-bågarna saknas helt, tonen brukar påverkas negativt av att klossarna saknas. Halskloss saknas också helt och halsen fortsätter en bit in i fiolen. Sargerna vid halsen är infälda i sågade spår.

Det finns en etikett som tråkigt nog inte går att läsa ordentligt p.g.a. det tjocka limlagret.

Min gissning är att etiketten ungefär innehåller följande text:

IMGP5333

Antonius Stradivarius Cremonensis  Faecibat Anno 1736  

Observera!

Fiolen är absolut inte en oupptäckt Stradivarius. Det är fråga om en såkallad frabriksfiol d.v.s. en masstillverkad fiol som alla var medvetna om att det var fråga om en kopia. Då jag tittade på den här fiolen och på ett annat mycket liknande exemplar gissade jag att det kunde vara fråga om lokalt byggda fioler.

Om någon har stött på motsvarande konstruktion d.v.s. helt bortlämnad basbjälke vore jag intresserad av uppgifter om instrumentet. Min gissning är att den saknade basbjälken bör ge ett ljud som i viss utsträckning bör påminna om en Rebec.

  • Var är fiolen tillverkad?
  • Ungefär när är den tillverkad?
  • Är det fråga om ett amatörbygge där byggaren inte har vetat hur en fiol är konstruerad?

Kommentarer är välkomna!

Numeriska instabiliteter i klimatmodeller

28/07/2013

Det är ett känt faktum att olika klimatmodeller, även om de har samma initialvärden, ger olika resultat. Ett välkänt exempel är IPCCs spagettigraf över olika klimatmodellers beräknade framtidsscenarier.

Bilden visar IPCCs klimatmodellers framtidsscenarier jämfört med verkliga mätningar (satellit [kvadrat] och väderballonger [bollar]). Bilden visar hur modellerna grovt överdriver en framtida uppvärmning.

Bloggen WUWT gav en intressant länk till en ny publikation, som har genomgått s.k. peer review, som behandlar numeriska fel i beräkningarna.

Forskarna undersökte vad som händer då man kör samma klimatmodell på olika datorplattformer. Det visade sig att trots att initialvärdena var exakt lika för de olika datorsystemen så divergerade körningarna rätt snabbt d.v.s. resultaten från de olika körningarna blev allt mer olika. Hur är detta möjligt? Räknar datorerna fel?

Orsaken till divergensen är något som kallas avrundningsfel som är en följd av att tal i en dator oftast uttrycks med ett begränsat antal decimaler. Antalet decimaler en dator jobbar med kan vara i storleksordningen 16 decimaler plus en exponent som anger hur decimaldelen skall skalas. Vid beräkningar är är det speciellt riskabelt att beräkna skillnaden mellan två nästan lika stora tal.

Ett exempel:

Antag att vi gör en beräkning på en dator där ett tal uttrycks med 8 decimaler. Vi stöter på en situation där vårt program beräknar skillnaden mellan två stora tal. Sekvenserna xxxxxxx och yyyyyyyy representerar information som inte ryms i talrepresentationen.

T = 3173333.3xxxxxxx – 3173332.1yyyyyyyy = 1.2

Vi har plötsligt gått från 8 siffror till en två.

Då vi subtraherar små tal från stora tal kan motsvarande problem dyka upp. Antag igen att vi använder en dator med 8-siffrors talrepresentation och att vi i programmet behöver utföra subtraktioner av små tal från ett basvärde:

X = bas – modifikation

X = 10 344 232 – 0.012345

Om vår antagna dator med 8 siffrors talrepresentation utför subtraktionen så får vi:

X = 10 344 232

eftersom det lilla talet vi subtraherade är så litet att det inte påverkar  det första talet över huvudtaget. Om vi har ett komplicerat program som miljontals gånger utför motsvarande beräkningar så kan felen med tiden bli betydande.  Problem av ovanstående typ är välkända i datavetenskapen och det finns många metoder för att minska på felen man får till följd av avrundningsfel. Problemet är dock att många lösningar kräver att man vet hur beräkningarna generellt uppför sig för att man skall kunna optimera beräkningarna på ett vettigt sätt.

Utöver ovanstående avrundningsfel kan det förekomma andra problem då man flyttar en klimatmodell från en beräkningsplattform till en annan. Då man kompilerar modellen för en ny plattform får man andra algoritmer för hur t.ex. olika matematiska funktioner beräknas. Små skillnader i algoritmerna kan ge upphov till intressanta kumulativa fel. Klimatmodeller körs idag i allmänhet på stora processorfarmer d.v.s. programmen körs på hundratals eller tusentals processorer som behandlar olika delar av modellen och sedan skickar mellanresultat till andra processorer där resultaten kombineras. Det är lätt att se att det utgående från ovanstående exempel kan ha betydelse i vilken ordning olika delresultat behandlas.  I t.ex. det senare fallet kan vi ibland ha situationer då det lilla talet har betydelse men att det har betydelse vad man eventuellt har subtraherat tidigare.

Andra orsaker till skillnader är hur beräkningarna optimeras. En kompilator kan t.ex. intelligent arrangera om olika termer i ett uttryck så att de kan beräknas så snabbt som möjligt, naturligtvis under förutsättning att resultatet matematiskt blir detsamma. Om vi har ett komplicerat uttryck så kan vi mycket väl få situationer där olika termers beräkningsordning har betydelse även om uttrycken matematiskt sett är ekvivalenta.

Resultatet av tio dagars körning där man jämförde på vilken höjd olika datorsystem beräknade att 500hPa geopotentialen borde befinna sig. Resultatet blev:

model_CPUs_table2

Vi ser att endast tio dagars simuleringar ger en standardavvikelse på 10 m i den beräknade höjden. En klimatmodell körs äver tiotals år d.v.s. tusentals eller tiotusentals dagar, det är lätt att inse att då endast de numeriska problemen gör att resultaten blir mycket tvivelaktiga.

Tall Ships Races i Helsingfors i juni 2013

22/07/2013

Jag spelar med i en folkmusikgrupp på föreningen Arbetets Vänner i Helsingfors. Vi har inofficiellt kallat gruppen Altra Volta d.v.s. ”En gång till”, förkortningen passar då samtidigt bra in på moderföreningen.

På hösten 2012 lade jag märke till att Tall Ships Races d.v.s. segeltävlingen för ungdomar på riktiga och ofta rätt stora segelfartyg skulle ha ett delmål i Helsingfors mellan den 17 och den 20 juni. Efter diskussion beslöt vi att sätta ihop en repertoar baserad på finlandssvenska melodier med sjömotiv, estniska melodier, brittiska/amerikanska shanties samt grekisk musik. Resultatet blev ett litet nothäfte som vi övade på i olika repriser under vintern.

Strax efter nyår kontaktade jag ”Tall Ships Races” i England och fick genast kontaktuppgifter på ansvariga arrangörer i Helsingfors … allt såg bra ut. Under våren försökte jag komma i kontakt med den finska organisationen men utan resultat. Vår tanke var att det vore trevligt att spela på däcket av något av de stora segelfartygen, att spela för glädjen att spela … utan ersättning.

Kvällen den 17.7 gjorde jag en recognoseringstur till Sandvikshamnen i Helsingfors. Vi hade beslutat att samla ihop vår musikgrupp på torsdagen den 18.7 och på vinst och förlust åka till hamnen och improviserat spela någonstans! Jag åkte till hamnen för att få en bild av vilka spelmöjligheter det kunde finnas och naturligtvis var?

Observera att du får fram mera detaljer i bilderna genom att klicka på dem.

IMGP5179

Till vänster syns aktern på ostindiefararen ”Götheborg”. I bakgrunden syns fullriggarna ”Kruzenshtern” (fyrmastad, svart) och ”Mir” från Ryssland. I bildens högra kan skymtar den Norska ”Christian Radich” (vit). Skeppsbåtar från olika fartyg övade rodd inför inofficiella tävlingar i hamnbassängen.

IMGP5180

Götheborg är en kopia av ostindiefararen ”Götheborg” byggd i Stockholm 1738. Fartygets lastkapacitet var 340 läster d.v.s. ungefär 830 ton och skeppet var bestyckat med 30 kanoner. Götheborg kom att göra tre resor till Kina innan det förliste vid insegling den 12 september 1745 till Göteborg. Fartyget gick på det välkända grundet ”Hunnebådan”. En stor del av lasten kunde bärgas. Den nybyggda kopian ”Götheborg” är världens största oceanklassade segelskepp i trä. Fartyget doftar härligt av tjära …

IMGP5205

Det norska skeppet ”Christian Radich” förtöjt på insidan av det holländska ”Kampen”. Masterna på ”Mir” och ”Kruzenshtern” syns i bakgrunden.

IMGP5211

Den ryska fyrmastaren ”Kruzenshtern” i förgrunden. Bilden är tagen in mot hamnbassängen vid tiotiden på kvällen. Observera besättningsmännen som beslår segel på förmasten!

IMGP5223

Stanislav från vår musikgrupp (han med säckpipan) diskuterar med en besättningsman ombord på det ryska segelfartyget ”Shtandart” på torsdagen den 18.7.  Vår värd är däcksofficeren  Alexey Yekamasov (tredje från höger i blå skjorta). Fartyget är en kopia av av en 1700-talsfregatt. Besättningen var mycket trevlig och vi fick spela på fördäck. Efter spelningen blev de som hade tid bjudna på te nere i ruffen.

IMGP5224

Förberedelse för spelande på ”Shtandart”. Från vänster Anders, av mig syns endast min hardangerfiol framför Anders, därefter Tuulikki (basflöjt) i bakgrunden och Leith med fiol i förgrunden. Själv syns jag inte speciellt bra då jag står bakom kameran …

IMGP5229

Ombord på det norska skeppet ”Christian Radich”. Vi hade fått inbjudan att komma och spela på nytt till det ryska skeppet ”Standart” men vi måste vänta en stund på att besökstiden skulle börja. Vi beslöt då att gå ombord på ”Christian Radich” som turister. På onsdagen hade jag frågat en besättningsman om vi skulle kunna spela på ”Christian Radich” på torsdagen men svaret var nekande ( det kan hända att besättningen då var och tittade på Helsingfors). På fredagen gick vi bara ombord och ställde oss på fördäck och började spela. Åtminstone verkade ingen ta illa upp! Det var roligt att för första gången spela Hardangerfiol nästan på norsk mark!

IMGP5225

Fregatten ”Shtandart” ligger förtöjd vid ”estlandskajen”. I bakgrunden skymtar en modern bilfärja.

IMGP5228

Den ryska fregatten ”Shtandart” sedd framifrån.

IMGP5233

Segel beslås på ”Shtandart”. Fartyget hade på morgonen besökt Sveaborg och sedan blivit tilldelat en ny kajplats. Tidigare hade det legat långt inne i viken nära torrdockan.

IMGP5234

Spelandet tog plötsligt slut då vi råkade ut för en plötslig och relativt kraftig regnskur. Vädret var sådant att varje större moln läckte. Med en halvtimmes mellanrum kom det en kort skur på 5 till 10 minuter. Då det blev vått på däck plockade vi ihop instrumenten och flyttade ner under däck för att dricka te och diskutera med besättningen. Vi blev extremt väl mottagna ombord och diskuterade bl.a. segling i Estland med däcksofficeren Alexey Yekamasov.

Tall Ships Races blev trots diverse kommunikationsproblem en väldigt positiv upplevelse för vår grupp och det bemötande vi fick överträffade alla förväntningar!

Klimatmodeller, ensamble, medelvärde?

17/06/2013

Den här artikeln är baserad på en engeskspråkig artikel i Bishop Hill som i sin tur är baserad på en kommentar i WUWT. Frågan gäller om medeltal och standardavvikelse har någon mening då man betraktar resultatet från en serie körningar av klimatmodeller. Svaret på frågan, mera om detta nedan, är nej.

Att säga att vi måste vänta en bestämd tid innan vi kan säga något om huruvida modellerna är riktiga eller inte är farligt. Det finns två orsaker till detta, för det första, och det här är något som helt ignoreras, finns det en mängd olika modeller som alla är baserade på grundläggande fysik och ändå ger de alla helt olika resultat. 

Fig. 1  Spagettigraf av klimatmodeller.

Man ser detta tydligt i de kurvor Monckton publicerade (fig. 1) där AR5 trendlinjen är medeltalet av alla dessa modeller och trots att det finns många modeller är variansen mycket stor. Då man tittar på kurvorna ser de ut som en upplöst repända inte som en naturlig spridning runt ett fysikaliskt resultat. 

Lägg märke till graden blåsning i bilden. Genom att beräkna medeltal och standard deviation over de olika modellernas projektioner och sedan använda medeltalet som den mest sannolika projektionen och variansen som felgränser  så behandlar man de olika modellerna som om de vore okorrelerade slumpmässiga storheter som ger upphov till ett sant medelvärde!

Det här är ett så fullständigt hårresande missbruk av statistik att det är svårt att bestämma sig för var man skall börja greppa frågan. Man skulle helst ge den som satte ihop den ursprungliga bilden ett antal örfilar och sedan se till att de aldrig kunde publicera vetenskapligt eller statistiskt material i framtiden. Man kan inte skapa en ensamble av oberoende och identiskt distribuerade modeller som har olika kod. Man kunde eventuellt använda en enda modell med olika startvärden (brus) och studera hur olika körningar av samma modell då uppför sig.
Vad jag försöker säga är att variansen och medeltalet för ensamblen av modeller är statistiskt helt meningslös eftersom de ingångsvärden vi har saknar de grundläggande statistiska egenskaper som behövs för en meningsfull tolkning.

Varför köpa detta nonsens genom att göra en linjär anpassning till till en funktion, den globala temperaturen, som aldrig har varit linjär även om den naturligtvis har varit approximativt jämn så att man via serieutveckling får fram en linjär term … som kan garanteras att inte ge meningsfulla extrapolerade värden för framtiden eftersom högre ordningens icke linjära termer börjar inverka och med tiden kommer att dominera. Varför ens med läpparna bekänna att R² eller p har någon mening? Den har det inte.

Låt mig upprepa. Den har ingen mening! Den kan inte statistiskt försvaras varken praktiskt eller teoretiskt. Man kunde lika väl använda ett spiritistiskt talande bord http://en.wikipedia.org/wiki/Ouija som grund för förutsägelser gällande framtida klimat. Ensamblen modeller skiljer sig inte genom verkliga slumpmässiga variationer utan de är beroende av alla möjliga obeaktade variabler, valda variabler, implementeringen och initialiserings bias. Bordet kan tänkas ge rätt svar, eller kanske inte, men god tur ger eventuellt gissningen någon typ av rationell bas.

Låt oss vända på steken och tillämpa statistisk analys på distributionen av modellresultat gällande påståendet att de alla korrekt implementerar välkänd fysik. Om jag t.ex. försöker göra en a priori beräkning av kvantstrukturen av t.ex. en kolatom så kan jag börja med att lösa en en-elektron modell där man låter elektronens växelverkan med sig själv generera ett sfäriskt symmetriskt elektronmoln kring kärnan. Sedan kan man utgående från fältteori iterera fram en bättre lösning (Hartree approximation).

Någon kan då säga ”Vänta, det här bryter mot Paulis uteslutningsprincip” och kravet på att elektronens vågfunktion skall vara helt antisymmetrisk. Man kan då göra en-elektronmodellen lite mera komplicerad och skapa en slater determinant för en helt antisymmetrisk representation av elektronens vågfunktion. Man kan sedan generera tätheten och utföra den självkonsistenta fältberäkningen för att få det hela att konvergera (det här kallas Hartree-Fock metoden).

En tredje person kunde då lägga märke till att resultatet fortfarande underskattar systemets såkallade ”korrelationsenergi” eftersom man då man behandlar elektronmolnet som en kontinuerlig distribution ignorerar att elektroner kraftigt repellerar varandra och därför inte vill vara nära varandra. Båda de första modellerna underskattar elektronmolnets storlek vilket gör atomen alltför liten och alltför hårt bunden. En variant där man använder en halv-empirisk täthetsfunktion ger igen ett bättre resultat.

En fjärde grupp konstaterar att universum i verkligheten är relativistiskt och genom att ignorera relativitetsteorin så inför vi fel i alla de ovanstående beräkningsmodellerna.

På slutändan kan vi ha en lång serie modeller som alla är baserade på fysik. I praktiken är också skillnaderna mellan modellerna baserade på fysik d.v.s. den fysik vi har lämnat bort i olika modeller. Vi ser också hur vi försökte använda en halvempirisk metod för att hantera frågor vi inte kan beräkna utfående från grundläggande fysik, resultatet är ofta dåligt eftersom empiriska korrektioner ofta endast fungerar i specifika situationer. Observera dock att vi inte har alternativet att göra beräkningen utgående från grundläggande fysik … vi klarar helt enkelt inte av att lösa det flerkroppsproblem vi stött på. Lika lite klarar vi av att lösa flerkroppsproblem klassiskt eller mängden öppna, ickelinjära, kopplade, dämpade, drivna kaotiska Navier-Stokes ekvationer i en icke inertial referensram … som representerar ett klimatsystem.

Lägg märke till att vårt försök att lösa elektronens vågfunktion för en kolatom är ett trivialt problem (som vi inte klarar att lösa) jämfört med klimatproblemet. Vi kan inte exakt beräkna någondera men vi är mycket närmare en lösning gällande atomen än gällande klimatet.

Borde vi beräkna ett medeltal för ensamblen modeller av den kvantelektroniska strukturen av atomärt kol och använda detta medelvärde som den bästa beskrivningen av kolets kvantstruktur? Vi gör detta endast om vi är idioter eller sinnesjuka eller om vi försöker sälja något. Om du läste ovanstående med eftertanke så märker du att jag fuskade … jag använde en halvempirisk metod d.v.s. metoden bygger inte på grundläggande fysik.

Vilken modell kommer att ge den bästa beskrivningen? Den halvempiriska metoden naturligtvis! Varför? Eftersom det finns ett antar parametrar som kan justeras så att man får bästa möjliga passning till ett mätt spektrum på en kolatom. Alla de övriga kommer att underskatta korrelationshålet och felen kommer att systematiskt skilja sig från verkligheten. Deras medeltal kommer att vara systematiskt felaktigt och genom att ge Hartree modellen (den dummaste, enklaste) samma vikt som den halvempiriska modellen så garanterar man att felet i medeltalet måste vara signifikant.

Anta att vi inte vet vilken av modellerna som ger det bästa resultatet. Antag att ingen i verkligheten har mätt kolets spektrum så att dess empiriska kvantstruktur är okänd. Om man lägger till detaljer som lämnades bort i Hartree så kan vi inte vara säkra på om vi får en förbättring eller en försämring av beskrivningen.

Vad man skulle göra i det verkliga livet är att mäta kolets spektrum och jämföra detta med förutsägelserna från de olika modellerna. Efter jämförelsen mot verkligheten kan vi välja den/de modeller som beskriver verkligheten bäst. Man går sedan vidare och försöker förbättra de bästa modellerna.

Kan vi tillämpa samma tänkesätt på klimatmodellernas spagettikod? Klart att vi kan! Först måste vi sluta låtsas att ensamblens medeltal och varians har någon mening överhuvudtaget genom att helt enkelt låta bli att beräkna dem. Varför beräkna ett meningslöst tal? För det andra kan vi utnyttja verkliga klimatmätningar från någon vald startpunkt. Vilken den valda startpunkten är spelar i det långa loppet ingen roll och vi kommer att vara tvungna att jämföra modellerna under lång tid för att inte slumpmässigt brus skall föra oss vilse och dölja systematiska fel i modellerna. Då vi har jämfört modellerna med verkligheten under tillräckligt lång tid väljer vi t.ex de fem modeller som bäst motsvarar verkligheten och lägger de övriga i malpåse och dessa övriga modeller används inte överhuvudtaget vid framtida analys eftersom vi vet att de innehåller systemetiska fel.

En verklig vetenskapsman kan sedan tänka på att sätta sig ner och studera dessa fem vinnande modeller och meditera över varför dessa modeller var bäst och dessutom försöka komma underfund med hur man kunde göra dem ännu bättre. Man kunde tänka sig att lägga till fysik som man tidigare förenklat bort, man kan tänka sig att lägga till empiriska korrektioner eller justera ingångsparametrar.

Nu kommer det verkliga problemet. Att vänta! Klimatet är inte så enkelt som en kolatom. Kolatomens spektrum är oföränderligt, klimatet är olinjärt, icke-Markoviskt, kaotiskt och allmänt påverkat av en mängd globala dåligt förstådda sinsemellan tävlande faktorer. Sot aerosoler, växthusgaser, moln, is, årtionden långa temperatursvängningar. Felaktigheter som beror på kaotiska processer som ger upphov till globala bestående förändringar i luftströmmarna men som beror på lokala osaker som t.ex. blockerande högtryck i Atlanten men som har stor inverkan på års- eller månadstemperaturen. Ytterligare har vi banförändringar, förändringar i Solen, förändringar i atmosfären, vulkaner, förändringar i användningen av landområden, algblomningar…

Någonstans har vi dessutom den där förbaskade fjärilen som inte förstår att sitta still … nån borde göra mos av den eftersom beräkning av ett ensamble medeltal från ett kaotiskt system är så dumt at man inte kan beskriva det. Allt fungerar bra så länge man beräknar medeltal över ett så kort intervall att man är bunden av en specifik attraktor … allting oskillerar snyggt och prydligt och sedan plötsligt har vi en annan attraktor och allting förändras. Alla parametrar vi använde för att finjustera modellen för den gamla attraktorn måste ges helt nya värden för att modellen över huvudtaget skall kunna fungera.

Ovanstående är orsaken till att det är huvudlöst att tro att någon sorts p-värde eller R² som beräknas utgående från AR5 har någon mening.

Jag rekommenderar att skeptiker försöker att inte acceptera ensamblen och i stället försöker rikta diskussioner mot frågor gällande varför modellerna stämmer så dåligt överens sinsemellan även då man kör dem utgående från leksaksproblem som är mycket enklare än det jordklot vi lever på. Varför använder vi inte empiriska bevis för att eliminera dåliga modeller så att vi kan koncentrera oss på de modeller som bäst motsvarar verkligheten, samtidigt måste vi se till att de dåliga modellerna inte används för några lösa påståenden om framtida klimat.

Det skulle ta mig, i min relativa ovetskap, omkring fem minuter att eliminera alla utom de bästa 10% av klimatmodellerna (som fortfarande divergerar men befinner sig inom fluktuationsområdet på datasidan). Sortera de återstående modellerna i en bästa (som kan förbättras) och en sämre halva som man kunde stoppa finansieringen av eftersom det är slöseri med tid och pengar. Naturligtvis försvinner de dåliga modellerna inte i verkligheten … de hamnar i malpåse och kan tas fram senare om det framtida klimatet förändras så att de ratade modellerna ger den bästa beskrivningen.

Om man eliminerar de dåliga modellerna så rasar modellernas förutsagda klimatkänslighet från det statistiskt sett helt bedrägliga 2.5 grader C/århundrade till ett mycket mera trovärdigt värde på ungefär 1 grad C/århundrade vilket ungefär motsvarar den långsamma klimatåterhämtningen efter den lilla istiden. En så här stor förändring skulle å andra sidan locka fram högafflar, tjärtunnor och fjädrar då människor inser hur de grovt  har utnyttjats av en liten grupp vetenskapsmän och politiker. Då människor förstår hur de är offer för ett helt oförsvarbart missbruk av statistik där man beräknar ett medeltal mellan extremt dåligt och dåligt som om de skulle ha samma sannolikhet att vara korrekta med slumpmässigt distribuerade differenser.

Kyla blir till värme

14/06/2013

Är det här den nivå på förståelse av jordens klimat vi väntar oss av FN? Videon är på engelska och den visar en intervju med delegaten från Cook Islands vid klimatkonferensen i Bonn. Vi kommer rätt nära Orwells dubbeltänkande där Svart blir Vitt och Sanning blir till lögn.

Delegaten har ett glatt leende men kunskap har hon beklagligtvis inte …

Det lönar sig för övrigt att läsa Orwell igen och jämföra med avlyssningsskandalen i USA. Orwells framtidsvision är obehagligare än den värld vi ser idag, men samtidigt finns det mycket få detaljer i Orwells beskrivning som man inte redan nu har tekniskt på plats eller som skulle vara enkla att implementera.

Det krävs antagligen inga kommentarer…

Spencers illustration av IPCCs klimatmodeller

09/06/2013

Dagens klimatdomedagspropaganda bygger helt på klimatmodeller. En klimatmodell är i princip en vädermodell som körs över lång tid. Eftersom en global klimatmodell kräver en betydande räknekapacitet används ett relativt grovt rutnät (grid) som bestämmer modellens maximala upplösning. Lokala meteorologiska vädermodellers upplösning är normalt betydligt högre eftersom modellen inte gör globala beräkningar.  Eftersom beräkningsnätverket är grovt förlorar man rätt mycket detaljer från lokala fenomen, de förlorade detaljerna ersätts med tumregler för t.ex. hur moln bildas, man beräknar alltså inte molnbildningen utgående från fysikaliska grundsanningar.

Varje intresserad och vaken individ vet att dagens väderprognoser fungerar rätt bra för den närmaste dagen, ju längre fram i tiden väderprognosen sträcker sig desto inexaktare blir den. Dågonstans vid 10 – 14 dagar blir prognosen så inexakt att den blir till en ren gissning.

En vädermodell bryter samman efter ca. två veckor… Hur är det då möjligt att en i princip modifierad vädermodell kan användas till att beräkna ett framtida klimat efter t.ex. 100 år? Borde inte klimatmodellens beräkningar vara totalt opålitliga efter hundra år om vädermodellen blir opålitlig på två veckor? Svaret är att man antar att även om det väder klimatmodellen beräknar har allt mindre att göra med det verkliga vädret så kommer förekomsten av sol, regn, stormar, snöfall att statistiskt motsvara det globala vädret. Tanken är alltså att om det på ett kontrollområde förekommer rätt väder statistiskt sett så kan man använda modellen till att statistiskt uppskatta temperaturtrender även om t.ex. temperaturen modellen beräknar fram för ett specifikt år t.ex. 2015 inte behöver ha något med den verkliga medeltemperaturen år 2015. Då man tittar på trender över årtionden antar man att felen jämnas ut och de trender man ser motsvarar mätta temperaturtrender.

Motsvarar klimatmodellerna ovanstående beskrivning? Hur kan man kontrollera en klimatmodell?

Klimatmodeller kan kalibreras mot kända historiska klimatdata. Man kan alltså t.ex. ta den historiska situationen 1950 som utgångspunkt för en klimatmodell och man låter modellen räkna framåt år för år medan man justerar olika parametrar i modellen så att det beräknade resultatet motsvarar den historiska verkligheten så bra som möjligt. Om vi slutar justera modellen t.ex. år 2000 så kan vi kontrollera hur väl modellen träffar rätt i förhållande till åren 2000 – 2013 då den inte längre justeras.

De justerade parametrarna är t.ex. klimatkänsligheten i förhållande till koncentrationen CO2 i atmosfären. Klimatkänsligheten är främst beroende av en antagen förstärkning i form av vattenånga (också en växthusgas) i atmosfären. IPCC antar att en av koldioxid förorsakad uppvärmning ger upphov till högre luftfuktighet som i sin tur leder till större uppvärmning. IPCC antar att förstärkningen är ca. tre gånger.

Dr. Roy Spencer, en känd klimatolog, har studerat hur väl klimatmodellerna motsvarar verkligheten på sin vebbsida
”epic fail” . Modellerna har också behandlats på WUWT .

Klimatmodellernas beräkningar har fixerats till samma startpunkt d.v.s. 1979 som råkar vara det år då man för första gången kontinuerligt började mäta jordens temperatur från satellit. Klimatmodellernas beräkningar jämförs med verkligheten på två sätt. Den första bilden visar ett spagettidiagram äver en stor mängd klimatmodellers beräknade klimatframtid jämförd med mätningar av jordens temperatur. Det visar sig att klimatmodellerna har mycket lite med verkligheten att göra. I stort sett alla modeller överskattar grovt jordens uppvärmning och inga modeller har träffat rätt gällande de senaste sexton årens temperaturplatå.

Man ser hur klimatmodellerna idag överskattar temperaturen med 0,5 … 0,6 grader vilket ligger nära den totala uppskattade uppvärmningen (0,7 grader) sedan slutet av 1800-talet. Observera att man också inom klimatetablissemanget har uppskattat att en eventuell mänsklig inverkan på temperaturen inte har gått att mäta före ca. 1950.

Samma bild som ovan kan också ges som linjära trender för de enskilda modellerna. Den linjära bilden är lättare att avläsa än spagettibilden ovan men har eventuellt lite mindre med verkligheten att göra. Vi ser igen att klimatmodellerna inte motsvarar verkligheten.

Samma bild men baserad på endast amerikanska modeller ges nedan. Bilden visar att spridningen blir mindre vilket kan tyda på att modellerna inte byggs oberoende av varandra utan de bygger delvis på samma kod och gemensamma uppskattningar av justerbara parametrar.

Inom genetiken skulle man kalla situationen incest …

Om klimatveternskapen skulle göra skäl för namnet vetenskap borde man nu sätta in alla krafter på att förklrar varför modellerna blev fel.

Om temperaturvariationer och klimat

03/06/2013

Min artikel ”Mera koldioxid i atmosfären gör jorden grönare” ledde till en viss diskussion på facebook. Ett intressant argument för att dagens temperaturförändring är farlig var att förändringen just nu är extremt snabb jämfört med tidigare (Läs: icke av människan förorsakade …) klimatförändringar. Artikeln nedan tar en titt på det här argumentet.

Det finns olika uppskattningar av hur temperaturen har förändrats under de senaste 100 … 120 åren. En god gissning, baserad på olika vetenskapliga uppskattningar, är att temperaturen har stigit ca, 0,7 grader C sedan 1890. Temperaturförändringen är då ungefär 0,057 grader C/decennium. Är den här temperaturstegringen unik och hur förhåller sig den till tidigare kända klimatvariationer. Observera att temperaturförändringen 0,7 grader ligger på gränsen till vad man pålitligt kan avläsa en kvicksilver/sprittermometer visuellt. Visuell avläsning torde ge en noggrannhet på ca. en halv grad.

Dr. Don J. Easterbrook råkade ha en analys av precis den här frågan på WUWT för någon dag sedan http://wattsupwiththat.com/2013/06/02/multiple-intense-abrupt-late-pleisitocene-warming-and-cooling-implications-for-understanding-the-cause-of-global-climate-change/#more-87448 .

Det finns flera olika indirekta metoder för att uppskatta temperaturen under tidsperioder då det inte existerade av människan konstruerade termometrar. Man har bl.a. använt förhållandet mellan isotoperna O18 och 016 som proxy för temperaturen. För närvarande är de bästa data som finns från projekten ”Greenland Ice Sheet Project” (GISP) och ”Greenland Ice Core Project” (GRIP).

Fig. 1 Förhållandet mellan syreisotoperna O18 och O16 mätt i isborrkärnor på Grönland.

Fig. 2 Uppskattad temperatur under samma tid (Cuffy and Clow, 1997 och Alley, 2000).

Fig. 3 Syreisotopmätning från borrkärna på Grönland. Man ser en extremt snabb temperatursänkning ungefär för 12800 år sedan följd av en kallperiod säm räckte 1300 år. För 11500 år sedan steg temperaturen snabbt igen. Varmare är uppåt på Y-axeln. (Baserad på data av Cuffy and Clow, 1997 and Alley, 2000).

Man ser genast att bilderna korrelerar ytterst väl. Mätningar från olika områden på jorden visar att temperaturförändringarna var globala.

Förändringens hastighet nu och tidigare

Under de senaste 25000 åren har temperaturen förändrats rätt abrupt många gånger. Bilden nedan visar kalla och varma perioder om ca. hundra år, länden kan variera i någon mån.

Fig. 4 Kalla och varma perioder under de senaste 25000 åren. Den första temperaturförändringen skedde för ca. 24000 år sedan och stapeln nr. 15 är ungefär från tiden 11000 år sedan. Observera att Y-axeln är graderad i Farenheit. Förändringarna bör alltså multipliceras med 5/9 för att man skall få förändringen i grader C.

Då man studerar förändringarna i fig. 4 ser man att tre perioder av temperaturförändring var 20 – 24 gånger större än det vi har sett under det senaste århundradet. Fyra händelser var 6 – 9 gånger större än det vi har upplevt. Dessa data är viktiga och intressanta eftersom de inte kan ha varit förorsakade av människan, vi ser alltså naturliga fluktuationer som är mångdubbelt större än det senaste århundrades uppvärmning.

De abrupta förändringar man kan se kan inte ha förorsakats av långsamma stegvisa förändringar (Croll-Milankovitch).

Det är ytterligare intressant att notera att trots att koldioxidhalten i atmosfären har stigit kontinuerligt så har den globala temperaturen inte stigit under de senaste 16 åren. Det verkar alltså sannolikt att koldioxidens inverkan på jordens temperatur är betydligt lägre än vad t.ex. IPCC har antagit … vilket också stöds av att många forskargrupper som jobbar med klimatmodeller nu skriver ner den antagna av koldioxidklimatkänsligheten med 30 – 50%. Klimatkänsligheten ligger nu nära den nivå skeptikerna utgående från grundläggande fysik men utan inverkan av förstärkande vattenånga kom fram till. Det verkar alltså sannolikt att ökande vattenånga leder till effektivare borttransport av värme och skuggande moln vilket gör att IPCC sannolikt rätt grovt överskattar den uppvärmning vi har att vänta till följd av ökande koldioxidhalt i atmosfären. Eftersom uppvärmningen är logaritmiskt beroende av koldioxidhalten har vi sannolikt redan sett huvuddelen av den förväntade uppvärmningen.

Mera koldioxid i atmosfären gör jorden grönare

02/06/2013

Uppdaterad 2.6.2013, lade till länkar på slutet.

Det är ingen hemlighet att koldioxid får de flesta växter att växa snabbare. Man har bl.a. uppskattat att 30 – 50% av lantbrukets gröna revolution är en följd av koldioxidgödning. Det är inte utan orsak man i växthusnäringen höjer koldioxidhalten i växthus eftersom växterna växer bättre.

Mätningar indikerar att då atmosfärens koldioxidhalt går under 200 ppm (vi ligger idag nära 400) så stannar många växters tillväxt upp eftersom växterna då svälter.

Den 31.5.2013 publicerade AGU d.v.s. American Geophysical Union en rapport http://www.agu.org/news/press/pr_archives/2013/2013-24.shtml där man har undersökt torra områden på jorden. Man har kunnat visa, genom satellitmätningar och modelller, att mängden gröna blad har ökat med ca. 10% till följd av den ökande koldioxidhalten. Effekten är starkast på torra områden eftersom högre koldioxidhalt betyder att färre klyvöppningar behöver vara aktiva för att växten skall få den koldioxid som behövs, detta betyder samtidigt att mängden vatten som avdunstar i samband med växten andning minskar och att växten blir tåligare mot torka.

Koldioxidens effekt kan ses bl.a. som skogsutbredning på tidigare helt gräsbevuxna områden.

Det är intressant att se hur man politiskt aktivt demoniserar koldioxiden som tillsammans med syre är är absolut livsnödvändiga för nästan alla former av liv på jordklotet. Skulle man avlägsna all koldioxid från atmosfären så skulle livet på jorden dö ut nästan genast.

Intressanta länkar:

AGU says CO2 is plant food


http://news.nationalgeographic.com/news/2009/07/090731-green-sahara.html
http://joannenova.com.au/

Står vi inför en energirevolution?

23/05/2013

Uppdaterad 25.5.2013, nya länkar.

Uppdaterad 29.5.2013, ny länk.

Man har nu fått de första oberoende mätningarna av Rossis E-Cat apparat som bygger på LENR där Nickel transmuterar till Koppar och energi produceras.

Forskning kring LENR har pågått oavbrutet sedan slutet av 1980-talet då Fleishmann och Pons meddelade att de hade detekterat abnormal värmeutveckling vid elektrolys med palladiumelektrod.

Italiano: Schema della cella di Piantelli-Foca...

Bild: Generell uppbyggnad av Rossis LENR reaktor.

Den klassiska kärnfysiken stod helt oförstående till fenomenet och man försökte snabbt lägga locket på den nya upptäkten. Man uppfattade att det måste vara bluff eftersom man inte kan slå ihop atomkärnor med några elektronvolts energi d.v.s. ungefär samma energi som vid kemiska reaktioner … man visste ju att det behövdestusentals gånger mera energi för att tränga igenom coulomb potentialvallen. Uttrycket kallfusion myntades eftersom de låga LENR energierna gjorde att komponenterna som transmuterade kunde uppfattas som extremt kalla jämfört med t.ex. temperaturen i en konventionell Tokamac fusionreaktor som man då aktivt arbetade med.

Jag har själv, dock utan klara resultat, experimenterat med motsvarande reaktioner som Fleishmann Pons.

katodplasma

Bilden visar min försöksuppställning. Jag använder Thoriumdopade Wolframelektroder. I elektroden i mitten matas det in protoner från den omgivande vätskan. Spänningen ligger på ca. 300 V och effekten är flera hundra watt. Ett extremt klart lysande plasma bildas mellan vätskan och centralelektroden.

Vad händer om vi byter polaritet? I stället för protoner som strömmar mot centralelektroden matar vi in elektroner. Strömkällan är exakt densamma i båda fallen.

elektronplasma

Ett svagt plasma uppstår då man matar in elektroner i mittelektroden. Färgen kommer antagligen från natrium i elektrolyten.

Rossis LENR reaktor

Den 16.5.2013 publicerades en forskningsrapport där utomstående forskare har haft möjlighet att mäta Rossis E-cat reaktor. Med i forskargruppen fanns forskare från

Giuseppe Levi (Bologna University, Bologna, Italy), Evelyn Foschi (Bologna, Italy), Torbjörn Hartman, Bo Höistad, Roland Pettersson och Lars Tegnér (Uppsala University, Uppsala, Sweden), Hanno Essén (Royal Institute of Technology, Stockholm, Sweden).

Man kan ladda ner forskningsrapporten från http://arxiv.org/abs/1305.3913 .

Vad kom man fram till:

Abstract

An experimental investigation of possible anomalous heat production in a special type of reactor
tube named E-Cat HT is carried out. The reactor tu be is charged with a small amount of hydrogen loaded nickel powder plus some additives. The reaction is primarily initiated by heat from resistor coils inside the reactor tube. Measurement of the produced heat was performed with high-resolution thermal imaging cameras, recording data every second from the hot reactor tube. The measurements of electrical power input were performed with a large bandwidth three-phase power analyzer.
Data were collected in two experimental runs lasting 96 and 116 hours, respectively. An anomalous heat production was indicated in both experiments. The 116-hour experiment also included a calibration of the experimental set-up without the active charge present in the E-Cat HT. In this case, no extra heat was generated beyond the expected heat from the electric input. Computed volumetric and gravimetric energy densities were found to be far above those of any known chemical source. Even by the most conservative assumptions as to the errors in the measurements, the result is still one order of magnitude greater than conventional energy sources.

Forskargruppen konstaterar att de gjorde två experiment som sträckte sig över 96 och 119 timmar. Det senare experimentet (119 timmar) använde dessutom en inaktiv cell som inte uppvisade anomal energiproduktion som referens.

Experimenten tog betydligt längre tid än väntat eftersom den första  cellen man avsåg att mäta  överhettades och stålcylindern i vilken cellen befann sig smälte.

fig_1-2_final

Rossireaktorn kör. Observera de mörka skuggorna från värmemotstånden som används för att reglera effekten.

energiprod_final

Kurvan Plot 2 visar att uteffekten från reaktorn är ca. fem gånger större än den inmatade eleffekten. Energimultiplikationen är således bättre än för en typisk värmepump.

Intresserade läsare uppmanas läsa den ursprungliga artikeln som rätt ingående visar hur mätningarna har gått till.

Slutsatser

Om forskargruppens slutsatser stämmer så står vi på trösken till en ny tidsålder vad gäller tillgång till billig energi. Nickeltillgångarna på jorden är mycket stora och tillgången till väte i havet är outsinlig. Det är självklart att om man kan visa att en LENR reaktion fungerar så kommer man rätt snabbt att hitta också andra reaktioner som fungerar då man blir av med forskarnas blockeringar. Min gissning är att det finns en serie tänkbara material som borde fungera i LENR reaktioner. Rossi har använt Nickel i kombination med okända tilläggsämnen i små mängder. Typiskt för Ni är att det finns fem stabila isotoper och sex relativt stabila isotoper. Det första material man använde i LENR reaktioner var Palladium som har sex stabila isotoper och sju ”halvstabila” isotoper. Min gissning är att Palladium direkt kan ersätta Nickel men Palladium är ett dyrare material. Ett annat intressant material är Wolfram.

För en vanlig villaägare skulle effekten av en fungerande Rossi-cell betyda att kostnaden för uppvärmning skulle minska till ca. en femtedel. Elförbrukningen i vår villa är ca. 30 000 kWh per år. Denna elförbrukning skulle sjunka till kanske 10 000 kWh vilket skulle betyda en betydande sänkning av uppvärmningskostnaderna.

Om det visar sig att Rossis högtermperaturcell fungerar så ger det möjlighet att använda cellen till att producera elektricitet autonomt. Det skulle således vara möjligt att både producera elektricitet och värme. En förutsättning för elproduktion är tillräckligt hög drifttemperatur för att man skall få en vettig termisk verkningsgrad.

Vilken typ av avfall produceras?

En LENR reaktor av Rossityp producerar koppar ur nickel och väte. Restprodukten d.v.s. det uttjänta bränslet har fortfarande ett värde!

Intressanta länkar:

Nuclear Fusion Summary – Prospects for breakthrough commercial reactors 2018-2025

NewEnergyTimes gets three NASA powerpoint LENR presentations

Klicka för att komma åt 20110922NASA-Nelson-GRC-LENR-Workshop.pdf

http://www.gizmag.com/nasa-lenr-nuclear-reactor/26309/

http://climate.nasa.gov/news/864

http://www.extremetech.com/extreme/149090-nasas-cold-fusion-tech-could-put-a-nuclear-reactor-in-every-home-car-and-plane

NASAs metod för att snabbt hitta optimala LENR varianter. Spekulation om rymdflygplan med LENR kraftkälla.

 


Pointman's

A lagrange point in life

THE HOCKEY SCHTICK

Lars Silén: Reflex och Spegling

NoTricksZone

Lars Silén: Reflex och Spegling

Big Picture News, Informed Analysis

Canadian journalist Donna Laframboise. Former National Post & Toronto Star columnist, past vice president of the Canadian Civil Liberties Association.

JoNova

Lars Silén: Reflex och Spegling

Climate Audit

by Steve McIntyre

Musings from the Chiefio

Techno bits and mind pleasers

Bishop Hill

Lars Silén: Reflex och Spegling

Watts Up With That?

The world's most viewed site on global warming and climate change

TED Blog

The TED Blog shares news about TED Talks and TED Conferences.

Larsil2009's Blog

Lars Silén: Reflex och Spegling