Jag googlade en stund kring frågan ”price of green jobs” och resultatet var mer än intressant! Vi börjar med att titta på en youtube video som inleds av Obama där han visar på Spanien som ett föredöme för USA.
Konklusionen är varför vill USA som har rätt låg arbetslöshet ta modell av Spanien där 2,2 jobb har förlorats för varje grönt jobb man har skapat. Spanien har tvingats skära ner de gröna subsidierna eftersom kassakistan helt enkelt är tom…
Höga kostnader för energi skadar näringslivet. Även serviceindustrin från pubar till data center kämpar med allt högre energikostnader. Den energiintensiva industrin drabbas dock hårdast. Lynemouth aluminiumsmältverket i Nothumberland stängde, som ett exempel, år 2011. Ägarna rapporterade att det inte längre gick att ”bedriva en hållbar business till följd av signifikant stigande energikostnader, kostnader som i huvudsak är en följd av ny lagstiftning.”
De 515 jobb man förlorat på fabriken är endast en del av den totala samhällseffekten. Alla företagets underleverantörer, kunder och övriga leverantörer kommer att få problem.
En aggressiv politik gällande klimatförändring förstör fler jobb än vad man skapar. Studier i Spanien, Italien och Tyskland pekar alla på detta. Mängden jobb ökar endast om de garanterar en ökande nettoexport. De nya jobben går till dem som säljer eller producerar vindturbiner eller solpaneler inte till dem som köper dem. Grundläggande aritmetik visar att alla inte kan vinna spelet. Alla länder kan inte samtidigt sälja mer än de köper.
Vi vet nu med facit på hand att t.ex. Spanien grovt har överinvesterat i grön teknologi och i överdimensionerade subventioner till alternativa gröna energiproducenter. Resultatet är inte svårt att se … undomsarbetslösheten ligger på över 50%.
Vad kommer att ske i Europa då miljoner ungdomar inser att de har blivit blåsta på en människovärdig framtid och att de resurser man kunde ha använt till att skapa ett bättre samhälle av idiotiska politiker har flyttats över i privata fickor i världshistoriens största blåsning. Kommer de här ungdomarna att stillatigande acceptera detta?
Erik Wahlström, tidigare chefsredaktör på Hbl, skrev ett kort inlägg i ”Vetenskapskolumnen” i Hbl den 21.1.2014. Han konstaterar:
”Om klimatet måste man tänka i stora drag. Inte fästa sig vid dagens väder, eller årets medeltemperatur, eller ens decenniets. Inte heller vid enstaka forskningsresultat eller uttalanden. Man måste se till helheten, den stora bilden.
Figuren längst ned på den här sidan har fått mig övertygad om att klimatforskarnas majoritet har mer eller mindre rätt.”
Erik Wahlströms konstaterande är intressant eftersom det tydligt visar att Wahlström tror men han har aldrig brytt sig om att kontrollera saken på djupet. Vad gick fel?
Problemet med Wahlströms bild som han tydligen ”tror” på är att ingenting egentligen stämmer med den här bilden. Den första detalj man slås av då man studerar bilden är: Varför hänvisar vahlström till en urgammal bild från ca. 2005 då det finns mycket färskare data? Observera att tiden från 1960 – 2010 är 50 år och kurvorna tar slut ungefär vid 2005. Vi lever nu i en tid då det finns data från ytterligare åtta år.
Den ”mätta” temperaturen i bilden d.v.s. det Wahlström kallar ”observationer” är en följd av att man kraftigt har filtrerat temperaturdata med hjälp av såkallat flytande medeltal så att ett medelvärde över ca. 10 år beräknas. Om temperaturen i verkligheten slutade stiga ungefär 1997-1998 så måste figuren klippas ungefär vid 2005 för att man inte skall se att temperaturen inte längre stiger. Är det här blind autoritetstro hos Wahlström … eller försöker han medvetet vilseföra tidningens läsare. Jag hoppas trots allt på att det första alternativet är det som gäller. Mina läsare skall inte tro att mitt påstående att temperaturen har slutat stiga har plockats ur tomma intet.
Den tidigare mycket ansedda vetenskapliga tidskriften Nature konstaterar att temperaturen inte stiger. Det är sedan en annan sak att man frenetiskt försöker hitta bortförklaringar.
Bilden från NOAA visar tydligt via satellitmätningar att temperaturen inte har stigit sedan ca. 1998. Då man statistiskt ser hur långt tillbaka i tiden man kan gå utan statistiskt signifikant temperaturstegring ser man att pausen har varat i 16 – 17 år. Om man kräver att temperaturstegringen skall vara noll så talar vi fortfarande om ca. 15 år. Varför syns inte den här pausen i Wahlströms bild då artikeln publicerades 2014?
Observera hur Wahlströms bild visar att observationerna ligger mitt inne i molnet av modellkörningar. Hur ser situationen ut i verkligheten.
Bilden (källa WUWT) visar resultatetn av 73 modellkörningar. Hur har Wahlström lyckats peta in ”observationerna” i molnet av modellkörningar. Vilken vaken människa som helst ser att modellerna inte överenstämmer med verkligheten. Är orsaken till att Wahlström ”tror” på sin bild månne att han vill tro? Beklagligtvis så verkar tron sakna kontakt med verkligheten.
Det är deprimerande att se hur Hbl regelbundet vilseför sina läsare. Om det skulle vara fråga om en petitess som inte berör vanliga medborgare så skulle man kunna rycka på axlarna med ”who cares”. Problemet är att Wahlströms tro kombinerat med dåligt journalistiskt grundarbete kostar de europeiska skattebetalarna hundratals miljarder euro per år. Problemen i t.ex. Grekland är småpotatis jämfört med den resursförstörelse man idkar på politikerhåll. En annan fråga är hur stor andel den gröna flumpolitiken har i t.ex. Spaniens svåra ekonomiska problem. Undersökningar visar att för varje grönt subventionerat jobb som skapas så förloras 2-3 verkliga produktiva jobb och industrin flyr till länder där det finns verkliga verksamhetsförutsättningar. Verksamhetsförutsättningar är tillgång till pålitlig och billig energi kombinerat med en förutsebar industripolitik. Det är skrämmande att se hur politikerna har skapat ungdomsarbetslöshet på upp till 50% och hur man tydligen inte har en aning om vad man borde göra.
Många trimningsmetoder för fioler bygger på att man stämmer fiolens olika delar till specifika tonhöjder och att fiolens olika delar sinsemellan stäms till olika (oftast) harmoniska intervall. Det här låter ju enkelt kan man tycka. Man knackar och lyssnar och efter en del arbete har man ett instrument som är perfekt stämt …
Problemet är att det inte är riktigt så lätt. Då man knackar på t.ex. symmetriska punkter i bottnen eller locket hör man relativt lätt att tonerna i de olika punkterna är olika men det kan ibland vara mycket svårt att uppfatta om den ena tonen är högre eller lägre än den andra trots att de tydligt ligger på olika tonhöjder.
Det allmänna råd man ofta får är att föreställa sig att den första tonen är grundton och att man jämför den andra tonen med grundtonen. Man byter därefter mentalt ordningsföljden så att hjärnan föreställer sig att den andra tonen är grundton/startton och att man jämför den första tonen med denna grundton. Orsaken till problemet är att knacktoner innehåller mycket brus d.v.s. det ingår flera olika toner som kan vara nästan lika starka.
Bilden visar knacktonen från bottnen av en Guarnerikopia. Vi ser att det finns två kraftiga toppar, den första ligger vid D4=288 Hz och man kunde vänta sig att det här är den ”självklara ton man hör”. Problemet är dock att vi har en ännu högre topp vid A#4=469 Hz. Då man lyssnar kan man höra tonen A# antingen under eller över tonen D. Vad händer?
Sannolikt är problemet att det finns en svag A#3 topp strax vänster om toppen D4. Hjärnan kan alltså tolka knacktonen som ett A#3 med en stark överton A#4 vilket betyder att hjärnan hör ett A#3, eller D4 eller A#4.
Hur kan man hjälpa hjärnan att höra knacktonerna
En möjlighet är att med hjälp av Audacity skapa ett musikinstrument som producerar knacktoner och t.o.m. knacktoner från det instrument man vill stämma! Det visar sig att det är mycket enkelt att skapa sig egna referenstoner. Man spelar in några knacktoner och väljer ut en knackton som låter ren utan dubbelknackning etc. Skapa ett nytt ljudspår och kopiera in den valda knacktonen i ett antal kopior på det nya spåret. Välj nu ut t.ex. kopia nummer två (måla) och använd Effect/Change Pitch. Höj t.ex. knackningens tonhöjd med ett halvt tonsteg. Välj följande knackningskopia och höj tonhöjden med ett tonsteg o.s.v. Resultatet blir en serie knackningar med ökande tonhöjd men skapade utgående från den komponent du försöker stämma. Det är mycket lättare att höra skillnaden i tonhöjd då referensinstrumentet d.v.s. våra självskapade knackningar i stigande tonhöjd har ungeför samma tonkaraktär.
Vårt hjälpmedel motsvarar ett mekaniskt hjälpmedel som ibland har använts vid instrumentbygge. Man kan skära till en serie trätungor som man knackar på ungefär som en xylofon. En svängande trätunga har en tonkaraktär som ligger närmare en knackning än om man t.ex. försöker jämföra knackningen med en ton på ett piano.
Om man har en synt med midianslutning så kan man enkelt gå ett steg längre. På nätet finns instruktioner för hur man skapar samplade midi instrument. Vi genererar helt enkelt en serie knackningar i stigande tonhöjd och skapar ett midi-instrument som vi kan spela med synten. Vi kan då enkelt knacka på fiolen vi trimmar och direkt söka den närmaste knacktonen på syntens tangentbord!
Det är ibland svårt att hitta råämnen för stall som är tätvuxna med jämna kåror (årsringar) och samtidigt hårda och väl lagrade. Då man tittar på såkallade kvalitetsstall (stallsämnen) ser man att stallet är mörkare än ett nytt laserskuret stall och märgstrålarna framträder tydligare. Ett ”kvalitetsstall” är också något mörkare till färgen.
Jag hörde av en bekant att man ofta värmebehandlar stall efter att de har bearbetats. Tanken är att ”smälta ihop” trästrukturer. Idén låter vettig så jag beslöt att göra ett enkelt experiment. Jag beställde nyligen en sats på hundra laserskurna stall från Kina med tanken att jag kan välja ut kanske tjugo användbara stall ur mängden … resten kan jag erbjuda intresserade som övningsmaterial vid trimning.
Bilden visar ett obehandlat råstall (vänster) och ett värmebehandlat råstall till höger.
Enkel värmebehandling
Jag gjorde värmebehandlingen på kokplattan till en elspis. En IR termometer (Biltema Art. 15.278) användes för att följa kokplattans temperatur. Jag valde godtyckligt att värmebehandla stallet vid temperaturen 220 grader C. Stallet lades på plattan då den var kall. Jag följde temperaturen med mätaren då värmen kopplades på och tog bort stallet då temperaturen nådde 220 grader.
Då temperaturen hade sjunkit till ca. 100 grader C lade jag stallets andra sida mot plattan ocj kopplade på värmen igen och lät temperaturen stiga till 220 grader C igen då jag tog bort stallet.
Observationer:
Då stallet hade värmebehandlats på ena sidan hade det ”slagit sig” d.v.s. fått en svag böj på mitten. Värmebehandling av den andra sidan gjorde stallet helt rakt igen.
Stallet hade efter värmebehandlingen en något mörkare färg där märgstrålarna tydligare framträder … precis det man ser i ”väl lagrade” dyra stall.
Akustisk inverkan från värmebehandling av ett råstall
Spektret ovan visar hur det obehandlade råstallet uppför sig. Vissa områden ser relativt ”risiga” ut.
Följande spektrum visar samma stall efter värmebehandling vid 220 grader C. Värmebehandlingen hade en tydlig effekt och min uppfattning är att resultatet blev bättre. Jag kan inte ännu ta ställning till vilken den optimala behandlingstemperaturen är. Min gissning är att någonting i trakten av 200 – 250 grader C är vad man eftersträvar (tänk bakning av bröd).
Då man fäller ett icke värmebehandlat stall mot en bordsyta klingar det med en lägre ton än då man fäller det värmebehandlade stallet. Det här tyder på att stallet blivit hårdare. Samma slutsats kan man antagligen dra av att huvudtoppen i närheten av 5 kHz i mina spektra visar att toppen flyttats över 100 Hz mot högre frekvens efter värmebehandlingen (antagligen är effekten större eftersom den obehandlade toppen är osymmetrisk).
Värmebehandling är inte okänd men man får söka aktivt för att hitta referenser:
Kolumnisten Maurice Newman som är ordförande för premiärministerns ekonomiska råd var vd för ABC (Australian Broadcasting Company) och kansler för Macquarieuniversitetet fram till 2008. Maurice Newman hänvisar på paradplats till Charles Mackays bok om vanföreställningar och mobbgalenskap men han lägger till:
“I hans otroliga krönika över mänsklig godtrogenhet, otroliga vanföreställningar och mobbgalenskap skrev Charles Mackay: ”Människan, har det sagts så väl, tänker som en flock; och människan blir galen i flockar, de återfår dock förståndet långsamt en efter en.
Det är synd att Mackay inte levde tillräckligt länge för att få inkludera den antropogena globala uppvärmningen i hans lista över allmänna villfarelser. Det har aldrig funnits någon större.”
Newman kommenterar Tyskland och Storbrittanien:
”Australien har också gripits av klimatgalenskap. Den här galenskapen har varit en viktig faktor i utslagningen av tillverkningsindustrin. Man skyller på den Australiska dollarn och olika industrirelaterade policies. Men för vissa tillverkare har den starka Australiska dollarn varit till fördel medan relativt höga löner har varit en normal del av det industriella landskapet. Det är det aldrig tidigare skådade höga energipriset som har drivits upp av målet för förnybar energi och kolskatter som på slutändan har förstört vår konkurrenskraft. Trots all propaganda gällande gröna jobb så verkar Australien ha samma erfarenhet som Europa: För varje grönt jobb som skapas förlorar man två till tre jobb i realekonomin.
Den vetenskapliga villfarelsen, religionen bakom klimatkorståget, håller på att falla ihop. Den globala temperaturen har inte förändrats på 17 år. Enligt klimatforskaren Roy Spencer ”Under den period man har mätt med satellit, 1979-2012, får man både för satellittemperatur och temperatur mätt vid marken temperaturtrender som ligger under 87 av de 90 klimatmodeller som användes vid jämförelsen — det betyder att 97 procent var fel.”
Gällande vindkraftverk, trevliga relationer i den inre ringen samt statliga subsidier ställer han den fråga som borde ha ställts för fem år sedan: ”Var är indignationen? Var är den undersökande journalismen?”
Samma fråga kan ställas till vårt kära Hufvudstadsbladet. Var har den kritiska journalismen gömt sig under alla dessa år. Vad har fått journalisterna och massmedia att okritiskt svälja allt det den politiska makten har förmedlat till dem?
”Från FN nedåt är klimatvillfarelsen att gigantiskt penningträd. Det är en tyrann som trots sina föresatser favoriserar de rika och de med politisk makt på de fattigas och maktlösas bekostnad. Mobbgalenskapen håller på att gå över och som Mackay skriver i sin bok:”Straffet hinner fatt dem förr eller senare.” Vi får hoppas att det sker innan vi alla sjunker ner i träldom.
På tidningen The Australians första sida kan man läsa:
”Det aldrig tidigare skådade priset på energi som är en följd av målet för förnybar energi och kolskatten har förstört nationens konkurrenskraft”, konstaterar Tony Abbotts ekonomiska rådgivare.
Maurice Newman konsterar också att klimatpolitik driven av ”vetenskaplig villfarelse” har varit en betydande faktor bakom Australiens tillverkningsindustris kollaps.
Ovanstående är naturligtvis ingen nyhet i Europa …
Den ursprungliga artikeln hittar man på vebbarkivet. David King (kemist) var vetenskaplig rådgivare för Tony Blair och Gordon Brown (2000 – 2007). Hur han marknadsförde domedagsprofetior kan man se ovan. Hela jorden utom sydpolskontinenten Antarktis kunde vara obeboelig år 2100 …
Det verkar klart att Tony Blair och Gordon Brown inte har koll på europeiska ordspråk … som bygger på Matt 15:14 : ”Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.”
Vi kan nu se hur katastrofgänget tydligen själva tror på att isen smälter med våldsam fart. På fartyget
Akademik Shokalskiy finns en blandning av vetenskapsmän, studenter, reportrar samt turister. Tanken var att fartyget skulle besöka polarforskaren Douglas Mawsons bas hundra år efter Mawsons expedition. Fartyget har kört fast i 3-4 meter tjock ”global uppvärmning” (is) ungefär 70 kilometer från land. Det är nu ungefär midsommar på antarktis. Isläget borde snabbt bli bättre och minst is borde det finnas i februari/mars. Expeditionen skulle studera smältande is men det har inte under den tid mätningar gjorts funnits så mycket is som nu. Klimatet på antarktis har kontinuerligt blivit kallare.
Det är intressant att jämföra med situationen för hundra år sedan. Man har nyligen hittat en film från Mawsons expedition i början av 1900-talet där man ser hur expeditionens fartyg ligger för ankar ca. 50 m från stranden … inte till följd av is utan för att stranden är långgrund.
Snow dragon kör fast i packisen och måste avbryta räddningsförsöket. Nu väntar man på den australiska isbrytaren Aurora Australis som klarar av att bryta sig igenom 1,23 m tjock is. Notera ovan att isen Akademik Shokalskiy kört fast i uppskattas vara 3-4 m tjock … verkar inte riktigt lovande för ett räddningsförsök.
Man får hoppas att besättningen och passagerarna ombord på Akademik Shokalskiy inte underskattar farorna i polarklimatet och att räddningsarbetet skall få ett gott slut.
Den här artiken är baserad på en artikel av Bjorn Lomborg i tidningen The Telegraph.
På EU kommisionens hemsidor läser vi: Under the Directive 2003/30/EC on the promotion of the use of biofuels or other renewable fuels for transport, EU established the goal of reaching a 5.75% share of renewable energy in the transport sector by 2010.
Under the Directive 2009/28/EC on the promotion of the use of energy from renewable sources this share rises to a minimum 10% in every Member State in 2020. Regarding the expand of biofuels use in the EU, the Directive aims to ensure the use of sustainable biofuels only, which generate a clear and net GHG saving without negative impact on biodiversity and land use.
I princip låter ju ovanstående vettigt, vi byter ut en del av bränslet mot förnyelsebara bränslen och slutresultatet blir mindre CO2 utsläpp och alla är nöjda … eller:
Bjorn Lomborg skriver:
Förra veckan missade EU en möjlighet att göra slut på det mest slösaktiga av alla gröna program i vår tid — ett program som kostar miljarder pund årligen och som tvingar åtminstone 30 miljoner människor att gå hungriga varje år. Genom att man inte kunde enas om ett tak på användningen av biobränslen så har ministerrådet gett stöd för en teknologi som är illa för både skattebetalare och miljön. Lagstiftningen kommer nu att fördröjas till 2015.
Historien om införandet av biobränslen är ett gott exempel på hur man har låtit goda intentioner leda till ett katastrofalt slutresultat. Det är intressant att se hur starka och pseudogröna intressen fortsätter att stöda en vansinnig politik. Man får dock hoppas att information om vad användningen av biobränslen leder till, på längre sikt, kan leda till en bättre politik.
De gröna lanserade ursprungligen biobränslena som ett vapen mot global uppvärmning och man påstod att de skulle leda till mycket mindre CO2 utsläpp än fossila alternativ. Då växter tar upp CO2 då de växer så kommer förbränning av växten att senare leda till i princip ingen total emission av koldioxid överhuvudtaget.
Drömmen har blivit en mardröm då t.o.m. miljömänniskor vänder sig emot den. T.o.m. Al Gore säger att biobränslen är ett misstag.
Då man undersöker hur produktionen av biobränslen påverkar matproduktionen märker man att de arealer som används för produktion av biobränslen helt enkelt ersätts av att ny adlingsmark bryts på annat håll och resultatet blir ökade CO2 utsläpp. Innan biobränslen kan användas måste det biologiska materialt behandlas industriellt så att man får fram användbara biobränslen, pellets, dieseloja. Då man producerar biobränslena så släpper processerna ut betydande mängder CO2 vilket kraftigt minskar fördelarna med biobränslena.
I EU har man ersatt 5% av bränslet i transportsystemet med biobränslen. Om biobränslen faktiskt skulle vara utsläppsfria så skulle CO2 utsläppen minska med 5% vilket motsvarar 59 miljoner ton CO2 per år fram till 2020.
En ny studie av International Institute for Sustainable Development visar att avskogning, gödsel och fossila bränslen som används vid produktionen av biobränslen ger upphov till emission av 54 miljoner ton CO2. Hela 92% av de sparade CO2 utsläppen släpps helt enkelt ut på annat håll i stället. Då man ser på endast biodisel så blir nettoeffekten sannolikt negativ d.v.s. användningen av biobränslen ökar de totala utsläppen.
De totala inbesparingarna i EU är minimala 5 Mt eller 1/10% av Europas CO2 utsläpp. T.o.m. utslaget på ett helt århundrade är inbesparingarna helt minimala.
Kostnaden för skattebetalarna är ungefär 6000 miljoner pund/år och varja ton man har undvikit att släppa ut kostar ungefär 1200 pund. Det Europeiska ”cap and trade” systemet uppskattas kosta ca. 4 pund/ton vilket betyder att biobränslena kostar ungefär 300 ggr mer.
Situationen blir inte bättre av att de bästa ekonomiska uppskattningarna tyder på att ett ton inbesparade CO2 utsläpp ger minskade miljöskador värda ungefär 4 pund. Det här betyder att för varje Euro/pund som satsas på biobränslen så kommer vi att undvika klimatskador för ungefär 1/4 cent. Det här är ett extremt ineffektivt sätt att hjälpa världen.
Man tycker att ovanstående borde få politikerna att reagera, men det är antagligen alltför mycket begärt. Situationen blir värre. Ursprungligen ville man i EU att man skulle nå upp till 10% användning av biobränslen använda i trafiken år 2020 d.v.s. man planerade en fördubbling av dagens användning. Nu när man börjar inse vilket vansinne biobränslena är så planerar man att sänka målet till 7%.
Det Europeiska ministerrådets oförmåga att ta ett beslut leder nu till att vi är tillbaka vid målet 10% vilket skulle fördubbla kostnaden för Europeiska skattebetalare. Om man skulle få tio procent av bränslet från växter skulle detta minska utsläppen med minimala 9 Mt och höja priset på varje inbesparat ton CO2 till 1260 pund. Effekten på temperaturen vid århundradets slut blir 0,00025 C. Temperatursänkningen är så liten att den är helt omätbar.
De ofantliga kostnaderna för biobränslen i förhållande till extremt liten nytta är ändå endast en del av det som är el med biobränslen. Produktion av biobränslen i Europa tar upp en uta av samma storleksordning som Belgien och en motsvarande yta tas upp utanför Europa för import till Europa. Utanför Europa skövlas regnskogar då man anlägger plantager för palmolja som exporteras till Europa.
Bjorn Lomber fortsätter: Man utnyttjar snabbväxande träd såsom Poppel, Sälj och Eucalyptus för produktion av biobränslen. Olyckligtvis så ger de här träden ifrån sig ämnet isopren som förorenar luften och påverkar människornas hälsa. En studie av Universitetet i Lancaster (Lancaster University) visar att om man ökar den odlade arealen så att man når upp till EUs mål 10% så kommer luftföroreningarna att öka, man får ungefär 1400 extra dödsfall och årskostnaden är 5,2 miljarder pund per år.
Viktigast, ur en moralisk synvinkel, är att användning av odlingsmark för att producera bränsle är en styggelse i en värld där nästan en miljard människor fortfarande går hungriga. Man har uppskattat att den areal europeiska biobränslen kräver skulle kunna föda 100 miljoner människor … och det Amerikanska biobränsleprogrammet använder ännu mera mark.
Priset på mat har stigit rätt kraftigt under de senaste åren. Biobränslena är inte den enda orsaken till prisstegringarna men de spelar en betydande roll. Det är svårt för fattiga att köpa mat när välmenande västerlänningar driver uppp matpriset med hjälp av kraftigt subventionerade biobränslen. Man har uppskattat att omkring 30 miljoner människor svälter som en direkt följd av användningen av biobränslen. Om vi inte får kontroll över biobränslemonstret så kan ytterligare 45 – 135 miljoner människor svälta år 2020.
Om biobränslen åstadkommer onödiga dödsfall och svält och lidande för tiotals miljoner människor. Varför använder man då biobränslen? Svaret är den Gröna Rörelsen. Tiotals miljarder i form av subsidier och skatterabatter köper/samlar många intressenter som hoppas utnyttja systemet för egen vinning. Al Gore konstaterade: ”När ett sådant program har startats så är det svårt att kontrollera de lobbyistgrupper som håller det igång.” Han medger att han tryckte på för att öka biobränsleprogrammen för att de hjälpte bönder i hans hemstat Tenessee och dessutom var populära i Iowa som är en viktig stat vad gäller presidentval i USA.
Kostnaderna för klimatpolitiken är ofantliga. Man har uppskattat att klimatpolitiken kostar ungefär 1000 miljoner euro per dag. Vindkraften kostar ungefär tio gånger mer än den uppskattade nyttan i form av minskade utsläpp. Solpaneler kostar ungefär hundra gånger mer än den beräknade nyttan. Å andra sidan är det självklart att det finns många grupper som har ett intresse av att penningkranarna pumpar in 136 000 miljoner dollar årligen i dessa teknologier.
Opposition till spridningen av biobränslen pekar på möjligheterna för en mera rationell klimatpolitik. Om vi kan stoppa ökningen av användningen av biobränslen kan vi spara liv, spara pengar, och finna bättre metoder för att hjälpa människor i nöd. Det saken gäller är att investera i mera produktiva odlingsmetoder som kan föda fler människor till en lägre kostnad medan mark samtidigt frigörs för vilda djur.
Nu är det tid att säga nej till den omoraliska biobränslegalenskapen. Det räcker inte med att begränsa ökningen av biobränslena, vi måste eliminera dem helt.
Bjørn Lomborg är chef för Copenhagen Consensus Centre. Han har nyss get ut en ny bok ”How Much Have Global Problems Cost the World? A Scorecard from 1900 to 2050’.
Традиционные колядки Украины и Белоруссии, английские рождественские гимны и финские зимние песни.
Traditional Ukrainian, Belarus (koljadoja) and Finnish Christmas songs.In the picture Stanislav Zubtsov, Vladimir Istchenko, Veronika Mikkonen and Alexandra Vaher.
My friend Stanislav is a multi-talented musician.
Together with a friend I attended the song evening on 13 Dec 2013. It was nice to listen to some Ukrainian Christmas songs mixed with Belaus and Czech songs. There were also some traditional Finnish Christmas songs translated into Ukrainian.
I beg you pardon for the quality of the recording (done using my mobile telephone).
A song from Ukraine.
Teaching the listeners a song from Ukraine. In the middle of the song the guitar dropped to the floor causing some laughs and this was the reason for the comments after the song 😉 .
A russian translation of a very popular finnish Christmas song. The song was originally written in Swedish by Zacharias Topelius but is has been translated into a large number of languages. This is a translation into Russian.
Det är en rätt lång tid sedan jag rapporterade om bloggens spridning.
Läsare från totalt 46 länder har besökt bloggen. Ju mörkare färg desto fler besökare har bloggen haft från ifrågavarande land. Det är intressant att notera att att en finlandssvensk blogg har haft mest läsare från Sverige. Fördelningen är dock väntad. Man bör komma ihåg att det finns ungefär 300 000 svenskspråkiga i Finland medan Sverige har ungefär 9,4 miljoner …
Som bloggare är det alltid väldigt spännande då man får besök från oväntade länder såsom Korea, Turkiet och Japan. Tack!
Jag tror att jag vet hur det känns för en radioamatör som efter veckor av arbete plötsligt får kontakt med en station på andra sidan jordklotet, jag antar att det är lika trevligt för mig varje gång jag får besök från något avlägset land.
Jag uppskattar också väldigt mycket varje gång det kommer feedback från läsare. Det går att kommentera utan att kommentaren publiceras, skriv i såfall att det är en privat kommentar.
Observera!
WordPress erbjuder en grov statistik över hur många läsare som besöker bloggen och varifrån dessa läsare kommer (land). Jag får ingen information om vem som läser bloggen, vilken adress läsaren har etc. Det här är orsaken till att det är väldigt trevligt varje gång en läsare får ett ”ansikte” då någon läsare tar kontakt — jag har ingen information om vilka läsarna är om inte läsaren själv tar kontakt!
Du kan se en intervju med Donna Laframboise på youtube:
Du hittar den oförkortade videon på youtube om du söker på ”Donna Laframboise”.
IPCCs vebbsida säger att organisationen är ”policy-neutral” och aldrig ”policy-ordinerande”. Beklagligtvis fungerar inte IPCCs ledning på detta sätt. De kommer inte en i närheten av det officiella idealet.
Ett möjligt alternativ att hantera klimatförändring är att inte göra något alls på kort sikt. Den vetenskapliga auktoriteten verkar trots allt ganska solkig/nedsmutsad för tillfället. Det ser ut som om man varje gång man med normala ögon ser på vetenskapen så är resultatet inte endast en besvikelse utan mycket alarmerande.
I dagens värld, bräddfull som den är med åsikter och lögner som utger sig för att vara sanning, kunde man tänka sig att att man åtminstone skulle kunna lita på vetenskapen. Den som tror det har fel. Fel för miljarder dollar.
För några år sedan beslöt sig vetenskapsmän i biotechfirman Amgen att dubbelkolla 53 centrala artiklar inom firmans område cancerforskning och blodbiologi. De antog att några av studierna inte skulle gå igenom kontrollen — att de ursprungliga resultaten inte skulle kunna reproduceras till följd av att upptäckterna var speciellt nya eller kanske beskrev helt nya terapeutiska metoder.
Vad de upptäckte var överraskande: Av de 53 centrala artiklarna kunde endast sex stycken verifieras. Journalisten Michael Hilzik rapporterade att en forskningsgrupp i Tyskland ”på motsvarande sätt upptäckte att endast 25% av de publicerade artiklarna kunde valideras.” Slutsatsen blev att det finns ”hela områden inom forskningen som bygger på vetenskap som inte har verifierats och som inte kan verifieras.”
Om 75% av den medicinska forskningen inte kan verifieras, hur vet vi att det här inte gäller klimatvetenskapen också? Och var snäll och svara inte med myten att IPCC är en garanti för kvalitet. Då InterAcademy Council frågade personer inom IPCC om problemet via ett frågeformulär så gav svaret inga möjligheter till misstolkningar: Så vitt jag vet finns det ingen kvalitetskontroll gällande det IPCC gör …
Det här är antagligen den svagaste delen av IPCCs process. Eftersom IPCC är en organisation som samlar ihop och utvärderar forskning så finns det inget system för systematisk kvalitetskontroll.
… det var naturligtvis omöjligt att i detalj kontrollera pålitligheten hos informationen i den ofantliga mängden källor.
Kvalitetkontroll och identifiering av fel existerar inte …
Datakvalitetskontroll, som sådan, hör inte till IPCCs uppgifter …
… Jag tror inte att IPCC kan göras ansvarigt för datakvalitet etc. i de publicerade artiklar man hänvisar till — det här är ett problem för de vetenskapliga tidskrifterna.
Innan vi har en god orsak att anta något annat verkar det vare vettigt att anta att 75% av klimatforskningen kan vara grovt fel. Det här betyder att vi för tillfället helt saknar en sund orsak till att satsa miljarder på klimatåtgärder. Politiker som gör detta bör anses vara oansvariga.
Alternativet att inte göra något är dock inte något IPCC kan acceptera. klimate modellbyggaren Thomas Stocker leder Working Group 1 som nyligen levererade den hårda vetenskapen bakom IPCCs senaste rapport. Tänk på det en stund. Personen som är ansvarig för den hårda vetenskapen jobbar inte inom det vetenskapsområdet. Han är expert på den virtuella världen i klimatmodeller.
En bild av IPCC idag är att IPCC står inför en filosofisk kris. Skall IPCC betona empiriska, observerade, mätta data — som i sig inte är skäl för oro? Eller skall IPCC stöda sig på de dramatiska perspektiv som klimatmodellerna ger? Kan det inte med IPCCs integritet i vågskålen vara ett problem att den ansvariga är klimatmodellerare?
Hur som helst, i en intervju år 2009 för Schweitziska radio/tv konstaterade Stocker att medborgarna i olika nationer inte har rätt att ta egna beslut i fråga om klimatförändring. Enligt honom måste alla länders och samhällens utsläpp minskas. Med hans ord ”Vi behöver komma upp med en plan där alla sektorer av samhället deltar i den stora planen att göra samhället kolfritt”
I en annan intervju med Stocker som publicerades på en statlig vebbsida konstaterar Stocker att ”åtgärder måste vidtas om vi vill hålla klimatförändringen under kontroll.” Enligt hans åsikt måste Innovativa teknologier tas i bruk i [utvecklings] länder för att hindra att de går vägen mot ineffektiva produkter som vi har gjort. Om majoriteten av befolkningen insisterar på att köra bil, bör länder som Indien och Kina från början ta ibruk tvålitersbilar. Om IPCC faktiskt var policy neutralt så skulle dess ledare inte göra den här typen av publika uttalanden. De skulle inte använda ord som måste, krävs, och bör.
Den belgiska fysikern Jean-Pascal van Ypersele är vicetalman i IPCC — ett steg ner från Rajendra Pachauri på IPCCs organisationskarta. I mars 2009 talade han inför Europaparlamentet under rubriken: Klimatförändring: Vi har inte råd med ”Business as Usual”.
Några månader senare talade han på Irland under rubriken: Några saker en klimatforskare skulle vilja säga beslutsfattarna i Köpenhamn — en referens till förhandlingarna COP15. Eftersom hans första bild visar på hans ställning i IPCC så talar han inte som privatperson. Bild nummer tre säger att ”Kraftiga utsläppsminskningar behövs” och att ”Ett avtal i Köpenhamn måste uppnås.”
En ledande person i en policy-neutral organisation får inte utesluta ett speciellt alternativ (business as usual). Inte heller skall han föreläsa om vad som behövs och vad som måste uppnås.
I det här kontextet är det värt att notera att van Yperseles academiska biografi berättar att han blev ”hedersmedlem i Romklubben år 2010.” Romklubben är en självtillsatt organisation som sedan 1960-talet har insisterat på att vi är på väg mot helvetet. Redan då skapade Romklubben ett projekt angående mänsklighetens problem som senare blev till rapporten ”Om tillväxtens gränser”.
Ja mina damer och herrar, IPCCs omdöme är faktiskt så här ifrågasatt. Ingen har tydligen tänkt på att det faktum att viceordförande är nära lierad med Romklubben kan tänkas skapa tvivel på IPCCs neutralitet och intellektuella trovärdighet.
IPCCs ordförande sedan 2002 är den värsta tänkbara modellen för policy neutralitet. Enligt
Rajendra Pachauri krävs ingenting mindre än ett ”nytt etos och nya värderingar” för människorna. Han thinks anser att vi bör ”känna en viss obekvämlighet” i våra hem vad gäller uppvärmning och luftkonditionering, att vi ”i högre grad bör använda allmänna kommunikationsmedel,” att flygande skall beskattas så hårt att vi låter bli att flyga och att vi separat borde betala för energin då vi bor på hotell.
Traditionellt har endast medicinsk personal eller religiösa ledare sagt åt människor vad de skall äta men Pachauri är inte precis indiskret: Jag ber inte att människor ska bli vegetarianer. Jag ber dem äta mindre kött. Det finns stora fördelar av att äta mindre kött och jag säger åt alla att de blir friskare och det blir också planeten. Det finns samhällen som äter alltför mycket kött. Det är inte önskvärt.
År 2009 gav IPCCs chef Pachauri ett gemensamt uttalande med musikern Paul McCartney och en parlamentariker från EU. Kommuner uppmanades att ”införa en köttfri dag [en gång i veckan] för de anställda,” medan man bad medborgarna ”att gå över till en köttfri dagsom det mest effektiva sättet att kämpa mot global uppvärmning.” Överst på uttalandet konstaterade man att Pachauri är chef för IPCC.
År 2009 deklarerade Pachauri att President Obamas utsläppsmål ”måste skärpas” medan en nyhetsartikel fick rubriken: Obama borde göra mera för klimatet: Pachauri.
När någon klagar över publikens värderingar, går åt demokratiskt valda ledare och föreslår en lång rad åtgärder som skulle göra vanliga människors liv dyrare, besvärligare och obekvämare då för man inte fram en neutral policy. Snarast visar de stor entusiasm för att forma om världen uppifrån ner.
IPCCs ledare har aldrig visat sig kapabla att visa ett policyneutralt beteende utan rekommendationer.
Kan vi faktiskt fortsätta att tro på att då dessa personer tolkar klimatforskningen så är de fullständigt hederliga och rakryggade?
Två inslag av Donna Laframboise på från WUWT. Skrämmande information från författaren till boken The Delinquent Teenager Who Was Mistaken for the World’s Top Climate Expert.
Donna Laframboise konstaterar att hon blev väldigt besviken på massmedia då hon upptäckte att det fanns en stor grupp vetenskapsmän som inte ansåg att det finns aledning till oro gällande klimatförändring. Varför har media valt att presentera endast myntets ena sida.
Jag ställer samma fråga till Hufvudstadsbladet: Varför gör inte Hbl det arbete läsarna och annonsörerna betalar för? En tidnings uppgift är inte att välja sida utan att ge läsarna en sådan information att läsarna kan göra ett informerat personligt val.
Jag ställer en fråga till cheferna Petteri Taalas och Mikko Alestalo på Meteorologiska institutet: Har man gett de finska beslutsfattarna all relevant information eller har man endast gett beslutsfattarna den information man tror att stöder den egna agendan. Om det senare alternativet gäller har man grovt misslett landets beslutsfattare.
