Larsil2009's Blog

För att en fiol skall fungera bra d.v.s. vara trevlig att spela på och dessutom producera ett ljud man vill lyssna på måste instrumentet vara korrekt intrimmat. Nedan diskuteras de viktigaste sakerna det kan vara lönt att kontrollera då man får ett nytt instrument:

• Kontrollera att greppbrädan är aningen konkav. Om greppbrädan är helt rak ger det problem vid spelning t.ex. i form av skrammel då strängarna när de vibrerar kan slå i greppbrädan. Nedsänkningen är kanske en halv mm på g-strängens sida och hälften av detta på e-strängens sida. Om greppbrädan är fel lönar det sig genast att korrigera den, antingen själv eller genom att föra instrumentet till en reparatör. Greppbrädan kan kontrolleras med hjälp av en linjal. Då linjalen ligger mot greppbrädan med kanten mot sadeln (men inte på sadeln) så skall man kunna se en springa mellan linjal och greppbräda på mitten.
• Kontrollera att sadeln d.v.s. den lilla klossen strängarna löper över från strämskruvarna mot greppbrädan är vettigt skuren.  Strängarna bör vara nedsänkta ungefär en tredjedel av sin diameter. Kontrollera att övergången till den fria strängen är distinkt utan att vara en vass kant. Om strängskåran är dåligt gjord kan man råka ut för konstigt klirr och att en fri sträng inte är helt ren … det finns inte någon absolut strängläng utan den varierar hela tiden vilket inte är bra. Strängens höjd över greppbrädan bör vara ungeför  G=0.6mm, D=0.5mm, A=0.4 samt E=0.3mm. Avståndet är inte absolut men väldigt låg sadel kan leda till biljud vid spelning och stort avstånd gjör fiolen tungspelad.
• Kontrollera stämskruvarna. Om stämskruvarna glider alltför lätt kan man försiktigt krita glidytan. Det är dock skäl att kontrollera att stämskruven inte har slitits så att hålet för strängen har flyttats in mot stämskruvslådans vägg. Detta leder till att stämskruven pressas ur sitt koniska hål av strängen som går genom hålet i stämskruven.  Problemet kan lösas genom att borra ett nytt hål som låter stämskruven vrida sig fritt. Om stämskruvarna inte löper jämnt kan de behöva smörjas med en blandning av tvål och krita. På riktigt dåliga fioler kan hålen för stämskruvarna i stället för att vara koniska (vilket görs med en speciell brotch) vara borrade med vanlig borr. Ett välgjort koniskt hål som passar ihop med motsvarande stämskruv ses som en glasartad jämn yta runt hela stämskruven. Om Ytan är ojämn kan man försöka slipa upp stämskruven (eller använda specialverktyg som påminner om en pennvässare).
• Kontrollera avståndet från ändan av greppbrädan till strängarna. Avståndet bör vara ungefär G=4mm och E=2.5mm om stålsträngar används. Om spunna sensträngar eller syntetsträngar används kan avståndet ökas en aning t.ex. G=4.5 och E=2.4 (e är i allmänhet en stålsträng). Om Avståndet är stort kan man eventuellt justera stallet även om detta kan leda till en del filande (se artikel om stallsjustering). Om avståndet mellan strängarna och greppbrädan är alltför kort blir instrumentet lättspelat vilket nybörjare kan gilla men ljudet brister lätt om man drar på ordentligt. I detta fall måste ett nytt stall göras.
• Kontrollera avståndet mellan stränghållarens sadel och stallet. Om mensuren är normal d.v.s. 325 mm bör avståndet vara ungefär 54.5 till 55 mm. Den fria strängen mellan stall och stränghållare blir då 1/6 av mensuren d.v.s. den fria överskjutande stänglängden förbättrar instrumentets resonanser (jämför t.ex. Hardangerfiol). Avståndet kan justeras via senans justerskruvar. Senan är idag oftast gjord i nylon eller perlon med gängade ändor.
• Kontrollera att ljudpinnen står vettigt. Ljudpinnen skall vara placerad strax bakom stallet på stränghållarens sida. Avståndet mellan mitten av stallet och mitten av ljudpinnen är ungefär 10 mm. Om man tänker sig en linje parallel med fiolens mittlinje som går genom stallets högra fot så skall ljudpinnen stå på denna linje. Ljudpinnen skall stå rakt både sett från ljudhålet och om man kikar in genom hålet för ändtappen. Om ljudpinnen står för långt ut mot f-hålet betyder det att den är alltför kort och det lönar sig att göra en ny. Att lägga in ljudpinnen kräver en viss övning och det lönar sig att skaffa ett ljudpinneverktyg för detta ändamål. Om en ny ljudpinne skärs till lönar det sig att använda en pinne med samma täthet på ådringen som locket. Ljudpinnen vrids så att ådrorna står vinkelrätt mot riktningen i locket. Detta görs för att ljudpinnen inte skall sjunka in i locket.
• Kontrollera att stallet står rätt. Stallets baksida mot stränghållaren skall stå vinkelrätt mot locket och den andra sidan som är skuren snett lutar svagt i riktning mot stränghållaren. Om stallet lutar kan man ta ett stadigt grepp om stallets överkant och ytterst försiktigt flytta överkanten i önskad riktning. Observera att ett stall som står fel med tiden kan böjas eller t.o.m brista. Ett stall som brister eller faller kan skada locket.

Observera hur det ursprungliga hålet för strängen vid stämskruv nummer två från vänster låg alltför nära skruvlådans vägg. Problemet löstes genom att borra hålet närmare mitten av stämskruven.

Ovanstående kontrollista bör ge ett instrument som i princip är spelbart både tekniskt och ljudmässigt. Följande skede är att försöka göra en utvärdering av fiolens ljud så att man kan identifiera hur man skall gå vidare. Utvärderingen kan gå till t.ex. på följande sätt:

• Välj en melodi med ett omfång som i första läget använder alla strängar. Spela melodin och lyssna efter ojämnheter i volym. Lyssna på tonfärg. Tänder tonerna på samma sätt på alla strängar. Finns det ”vargtoner” d.v.s. tonen kan ibland tända så att den blir obehaglig och i allmänhet alltid på samma ton. Observera att det kan vara bra att göra utvärderingen så att man alternerar mellan det instrument man utvärderar och ett bra modellinstrument om ett sådant finns tillgängligt. Det är ofta enklare att höra skillnader mellan två instrument än att klassificera tonen i ett ensamt instrument.

Utvärderingen av tonen kan ge indikationer på hur man kan gå vidare för att göra instrumentet bättre. Några idéer ges nedan:

• Tonen är torr och ointressant framför allt på G och D-strängarna.
• Dålig diskant på A och E-strängarna
• Dålig ljudvolym i allmänhet.
• Fiolen känns död.

Det finns flera metoder för att åtgärda detta. Nedan ges en lista över möjliga åtgärder.

• Ljudpinnen kan flyttas. Genom att försiktigt flytta ljudpinnen kan tonen ändras.
• Stallet kan justeras. Se separat artikel om detta.
• Lock och botten kan justeras.

Om diskanten är dålig på A och E-strängarna kan det justeras t.ex. genom

• Stallet (se separat artikel).
• F-hålets flikar på e-strängens sida. Detta är en justering av locket.

Om volymen är dålig kan det åtgärdas genom att

• Justera stallet (se separat artikel)
• Justera ljudpinnen.
• Justera C-bågens tjocklek på diskantsidan. Effekten liknar den där man höjer bågen mellan stallsfötterna. Tonen öppnas.
• Man kan experimentera med andra strängar.

Om fiolen känns livlös och död kan det hända att någon grundläggande resonans är fel. Man kan i detta fall:

• Kontrollera halsens och greppbrädans resonanser. Detta kan göras genom att mäta halsen och greppbrädans resonanser då man knackar på snäckan eller ändan av greppbrädan. En separat artikel skrivs om detta senare.

Behöver man finstämmare?

Finstämmare behövs normalt endast på E-strängen om stämskruvarna fungerar bra. Om man använder metallsträngar på alla strängar kan det vara bekvämt att ha finstämmare på alla strängar. Om man använder finstämmare på alla strängar betyder det oftast att man inte kan justera stränglängden mellan stall och stränghållare korrekt. Problemet kan lösas mycket elegant genom att installera t.ex. Wittner stämskruvar som är utväxlade 8.5/1 via en intern planetväxel. Installationen fräver i princip inga ingrepp på fiolen och man kan alltså om man så önskar enkelt gå tillbaka till traditionell teknik.