Jag chockade antagligen vissa läsare med artikeln ”Mysticism 1”. Det kan då vara en god orsak till att fortsätta på samma spår medan läsarna fortfarande är ur balans 😉 .
En berättelse om samma idéer som egentligen är inbakade i den första artikeln men i form av scifi hittar man i Isaak Asimovs ”Stiftelsen” (på engelska ”Foundation”). Grundtanken i Asimovs roman är att då mänskligheten har spridit ut sig över vår galax i en okänd framtid så finns det så många människor att man kan behandla deras instinktiva beteenden statistiskt på samma sätt som man statistiskt kan behandla t.ex. kemiska reaktioner. Trots att varje reaktion sker slumpmässigt så kan man då man betraktar helhetens extremt stora antal reaktioner matematiskt förutse hur en reaktion kommer att fortskrida.
Asimovs ”Stiftelsen” behandlar en hemlig grupp vetenskapsmän, hemlig eftersom gruppen om den vore känd skulle påverka det fenomen den studerar på ett icke önskvärt sätt. Så länge gruppen var hemlig, trodde man, skulle man matematiskt kunna förutse … och via subtila manipulationer av nänniskorna styra människors beteende i önskad riktning utan att människorna var medvetna om att de manipuleras.
Det är självklart att Stiftelsen fick problem. Det finns alltid oförutsedda slumpmässiga händelser som påverkar systemet. Revolutionerande nya upptäckter kan påverka en social process, genetiska mutationer eller helt utifrån kommande yttre påverkan. Resultatet blir att stiftelsen i allt högre grad måste börja improvisera då man manipulerar samhället … boken är en mycket läsbar ”klassisk” scifiroman.
En intressant fråga är naturligtvis hur vår fysiska värld är konstruerad om det skulle vara möjligt att åtminstone i viss detalj förutse och beskriva framtiden över tidrymder på tusentals år? Rätt självklart är att varje given ”vision” måste ges med så lite överflödig detaljinformation som möjligt eftersom de små detaljerna antagligen är omöjliga att hantera medan stora paradigmskiften kan göras igenkännliga utan detaljer.
Vi stöter också på samma fenomen som i Asimovs ”Stiftelsen”. En ”profetia” som är publik d.v.s. finns i den allmänna litteraturen är inte längre oberoende av omgivningen utan den kommer, om den är tillräckligt stark, att påverka historien d.v.s. en stark vision kan bli till en självuppfyllande profetia där individers tolkning och reaktioner på tolkningen gör att profetian uppfylls.
Texters olika metanivåer
Texter kan som känt läsas på olika nivåer.
- Den enklaste nivån är en teknisk/materiell nivå där texten så exakt som möjligt skall beskriva en konkret konstruktion eller situation. Till och med den här nivån kan vara svårförståelig för en person som inte är väl insatt i just den textens problematik.
- En annan nivå kunde kallas en poetisk nivå där det går att tillämpa en teknisk läsnivå men där läsningen då blir ointressant och ofta trivialt ”självklar”. I en dikt kan liknelser och associationer användas som ytligt sett kan vara absurda men som trots allt ger en förståelig koherent bild av mänskliga känslor eller relationer och som skulle vara svåra att beskriva med hjälp av den tekniska skrivmodellen.
Ett exempel på meta-nivåer hittar du här (Engelska): http://faculty.cua.edu/johnsong/hitchcock/pages/meta/meta.html
Midnattspromenad på Sommarö i Esbo. En välkänd vy ur ett helt nytt perpektiv.
Det är ett välkänt (?) faktum att böcker skrivna under en tid före boktryckarkonsten ofta innehöll olika metanivåer inflätade i varandra. Eftersom en bok som kopierades för hand var extremt dyr var det naturligtvis en fördel om texten kunde läsas många gånger och varje gång ge nya insikter.
Om att vara en antik fåraherde
Är den mystiska skribenten nedan medveten om vad han gör med sin text? Svar: Självklart!
Matteus 13
10 Då trädde lärjungarna fram och sade till honom: »Varför talar du till dem i liknelser?» 11 Han svarade och sade: »Eder är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem är det icke givet. 12 Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har. 13 Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende ögon intet se, och med hörande öron intet höra, och intet heller förstå …
Vi ser i ovanstående text klart utsagt att centralpersonen medvetet använder sig av liknelser. Liknelser används för att försöka få lyssnaren att förstå något på ett djupare plan. Det är självklart att en god liknelse kan läsas på två helt olika plan. På det konkreta planet blir tolkningen eventuellt en ointressant trivialitet medan man på metanivån kan hitta i sig helt förståeliga detaljer som inte går att förstå på ytnivån.
Ett enkelt exempel på två metanivåer hittar man i den första texten (Mystik 1). Tror någon att den här texten behandlar skötsel av får?
Johannes 10
1 ”Sannerligen, jag säger er: den som inte går in i fårfållan genom grinden utan klättrar in på ett annat ställe, han är en tjuv och en rövare. 2 Men den som går in genom grinden är fårens herde. 3 För honom öppnar grindvakten, och fåren hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn och för ut dem. 4 När han har släppt ut sina får går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst. 5 Men en främling följer de inte, utan springer ifrån honom, därför att de inte känner igen främmande röster.” 6 Denna bild använde Jesus när han talade till dem, men de förstod inte vad han menade.
7 Sedan sade Jesus: ”Sannerligen, jag säger er: jag är grinden in till fåren. 8 Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. 9 Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete. 10 Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.
11 Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 12 Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. 13 Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. 14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, 15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. 16 Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde. 17 Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan få det tillbaka. 18 Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja. Jag har rätt att ge det, och jag har rätt att få det tillbaka. Detta har min fader bestämt för mig.”
Jag fick en kommentar till den första delen (Mysticism 1) av den här artikelserien:
”Tyvärr – det dunkelt sagda visar på det dunkelt tänkta. Var och en må göra tillvaron och dess mening just så lätt eller svår som hen vill…”
Tack för kommentaren. Jag uppfattar att kommentaren visar att vi läser texterna på olika metanivåer.
Jag kommer i ett senare skede att återkomma till den första artikeln. Valet av material har faktiskt gjorts med, hoppas jag, omsorg. Jag har gett just så mycket information som det behövs för att hitta en helt logisk förståelse av de citerade texterna utan att ge så mycket material att lösningen blir trivial eller så att man drunknar i motsägelsefull information.
Scififörfattaren Robert Heinlein konstaterade i sin bok ”Time enough for Love” (det finns en liten riska att källan finns i någon annan av hans romaner).
Det finns tre sätt att ljuga:
- Det första och det sämsta sättet är att inte säga sanningen. Problemet är att det ofta är så lätt att visa på lögnen.
- Det andra sättet är något bättre. Man lämnar bort delar av sanningen och låter motparten själv skapa sig en falsk bild utgående från den tillrättalagda informationen.
- Det bästa sättet är om man ger hela sanningen men man ger den på ett sånt sätt att den helt enkelt inte är trovärdig.
De två senare metoderna används idag mycket flitigt i storpolitiken …
Jag uppfattar att det finns exempel på metod tre inom mystiken. Ett exempel:
Daniel 12
…9 Då sade han: »Gå, Daniel, ty dessa ord skola förbliva gömda och förseglade intill ändens tid. 10 Många skola varda renade och tvagna och luttrade, men de ogudaktiga skola öva sin ogudaktighet, och ingen ogudaktig skall förstå detta; men de förståndiga skola förstå det.
Har vi här ett exempel på en avsiktlig fördunkling av texten som gör den svår att förstå innan de händelser den pekar på finns framför oss i en konktret form? Om Adventisternas beräkning skulle råka vara korrekt så verkar det sannolikt att den förseglade profetian plötsligt blir förståelig, eftersom vi kan jämföra den med facit, utan att den ursprungliga texten behöver skrivas om. Texten blir förståelig då den betraktas ur korrekt synvinkel eller placeras in i rätt kontext.
Lars Silen
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Larsil2009's Blog 