En av Greenpeace grundare Patrick Moore blev nyligen utfrågad inför senatens kommittee ”the Senate Environment and Public Works Committee”. Du hittar dokumentet gällande utfrågningen här.
Patrick Moores berättelse är följande:
År 1971, som en doktorand i ekologi, anslöt jag mig till en aktivistgrupp i en kyrkkällare i Vancouver i Kanada och seglade i en liten båt över Stilla Havet för att protestera mot amerikanska vätebombstest i Alaska. Vi blev Greenpeace.
Efter 15 år i topkommittén lämnade jag Greenpeace som hade svängt kraftigt mot den politiska vänstern och hade börjat driva en politik jag inte ur vetenskaplig synvinkel kunde acceptera. Klimatförändring var inte ett problem då jag lämnade Greenpeace men det är det idag.
Det finns inget vetenskapligt bevis för att mänskliga utsläpp av koldioxid (CO2) är den dominerande orsaken till den obetydliga uppvärmningen av jordens atmosfär under de senaste hundra åren. Om ett sådant bevis skulle existera så skulle det finnas nedskrivet och synligt för alla. Inget verkligt bevis, som man förstår det vetenskapligt, existerar.
IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) konstaterar: ”Det är extremt sannolikt att mänsklig inverkan har varit den dominerande orsaken till den observerade uppvärmningen sedan mitten av det 20-de århundradet. ”Extremt sannolikt” är inte en vetenskaplig term utan utan snarare en slutledning, som i en domstol. IPCC definierar ”extremt sannolikt” som som en sannolikhet på ”95 – 100%”. Men då man studerar detta så upptäcker man att de här siffrorna inte är ett resultat av matematiska beräkningar eller en statistisk analys. De har ”uppfunnits” inom ramarna för IPCCs rapport för att uttrycka en ”expert opinion” ur IPCCs kontributorers synvinkel.
Denna expertuppfattning är baserar, nästan helt och hållet, på resultat från sofistikerade datormodeller som har konstruerats för att förutse framtida klimat. Som många observatörer har konstaterat, inkluderande Dr. Freeman Dyson från Princeton Institute for Advanced Studies så är en modell ingen kristallkula. Det kan hända att vi uppfattar modellen som sofistikerad men vi kan lika lite förutse framtiden utgående från datormodellen som vi kan göre det med en kristallkula, genom att kasta benbitar eller rikta böner till gudarna.
Det kanske enklaste sättet på vilket man kan visa felet i den ”extrema sannolikheten” är att titta på historiska data. Då vi ser på historien har vi en viss säkerhet jämfört med förutsägelser av framtiden. Då det moderna livet utvecklades för 500 miljoner år sedan var koldioxidhalten i atmosfären tio gånger högre än idag och livet mådde mycket bra.
För 450 miljoner år sedan gick vi in i en istid då koldioxidhalten var 10 ggr högre än idag. Det finns en viss korrelation, men lite bevis, för ett direkt kausalt samband mellan CO2 och den globala temperaturen. Det faktum att vi både hade höga temperaturer och en istid under en tid med hög koldioxidhalt i atmosfären talar mot att det skulle vara säkert att mänskliga koldioxidutsläpp skulle vara orsak till stigande temperaturer.
Vi är fortfarande inlåsta i något man kunde säga är den Pleistocena istiden med en global medeltemperatur på 14,5 grader C. Man bör jämföra detta med en medeltemperatur på ca. 12 grader C under den djupaste istiden och 22 grader C under långa tider innan den senaste istiden. Under växthustiderna fanns det inte is vid polerna och allt land var tropiskt eller subtropiskt. Så nyligen som för 5 miljoner år sedan var de kanadensiska arktiska öarna helt skogbeklädda. Vi lever idag i en ovanligt kall period i Jordens historia och det finns ingen anledning att inte anta att ett varmare klimat skulle vara bra för mänskligheten och för de flesta djur. Det finns många orsaker till att anta att en stark nedkylning av klimatet skulle vara katastrofal för den mänskliga civilisationen.
Om vi studerar tiden närmare vår egen tid så kan det vara nyttigt att studera medeltemperaturen på jorden under de senaste 130 åren. IPCC konstaterar att mänskligheten är den dominerande orsaken till uppvärmningen efter ca. 1950. Från 1910 till 1940 steg temperaturen med 0,5 grader C under en trettioårsperiod. Sedan avstannade temperaturökningen under ungefär 30 år för att följas av en stegring på 0,57 grader C från 1970 till år 2000. Efter detta har temperaturen inte stigit, det kan t.o.m. hända att temperaturen har sjunkit en aning. Ovanstående är ett gott argument som talar mot klimatmodellerna eftersom koldioxidhalten i atmosfären har fortsatt att öka.
Temperaturstegringen från 1910 till 1940 var i det närmaste identisk med temperaturstegringen mellan 1970 och år 2000. Trots detta ger IPCC inte mänsklig inverkan skulden för stegringen mellan 1910 och 1940. De är mycket tydliga med att konstatera att endast ökningen efter 1950 beror på mänsklig inverkan. Varför tror IPCC att temperaturökningen efter 1970 beror på människan då en i det närmaste identisk temperaturstegring i början av 1900-talet beror på naturliga orsaker.
Det är viktigt att inse, då vi konfronteras med skrämmande förutsägelser gällande en två graders stegring i den globala medeltemperaturen, att människan är en tropisk art. Vi utvecklades nära ekvatorn där temperaturer under noll var okända. Den enda orsaken till att vi kan överleva ett kallt klimat är elden, kläder och hus. Man kan säga att frost och is är livets fiender förutom några få arter som under Pleistocen tid har anpassat sig till låga temperaturer. Det är ”extremt sannolikt” att en högre temperatur än vad vi har idag skulle vara mycket bättre än lägre temperatur.
Jag inser att mina kommentarer går emot stora delar av den spekulation om klimatet vi kan se idag. Jag är dock säker på att historien kommer att ge mig rätt både gällande det dumma i att förlita oss på klimatmodeller och att ett högre temperatur skulle vara bra för de flesta arter.
Om vi vill bevara den naturliga biodiversiteten, djurliv, och mänskligt välbefinnande så borde vi samtidigt planera både för uppvärmning och avkylning men så att vi inser att en nedkylning skulle vara det skadligare alternativet. Vi vet inte om det nuvarandet stoppet i uppvärmningen kommer att fortsätta eller om temkeraturen i framtiden kommer att stiga eller sjunka.
Vi vet att klimatet med extremt stor sannolikhet alltid förändras, och ibland stoppar upp, och att vi inte är kapabla att utgående från vår begränsade kunskap säga i vilken riktninge utvevklingen går.
Dagens hysteriska domedagsprofeter är inget nytt, samma argument och samma förutspådda katastrofer placerade ungefär tio år in i framtiden har upprepats gång på gång under de senaste sextio åren. Hur länge är det värt att lyssna?
Den här artikeln bygger på en artikel av den Kanadensiska journalisten Donna Laframboise. Du hittar den ursprungliga artikeln här.
Texten är tagen ur David Suzukis bok ”It’s a matter of survival” från 1990 d.v.s. för 24 år sedan …
Vi har en tendens att glömma bort historien i vårt dagliga liv. Det är illa, eftersom ett historiskt perspektiv är vårt bästa skydd mot idiotiska idéer.
Då vi inser att en lång kedja av människor under de senaste årtiondena har insisterat att vi står på randen till en miljökatastrof så får man plötsligt rätt perspektiv på dagens domedagsprofeter. Absolut ingenting nytt förs fram. Dagens hysteri, överdrifter och emotionella manipulativa språk är delar i ett mönster som sträcker sig tiotals år tillbaka i tiden.
Det mänskliga samhället har alltid haft sina smådårar, individer livrädda för alla risker, sina individer som kan liknas vid halvtomma glas och sina dramadrottningar. De här personerna har naturligtvis all rätt att delta i den samhälleliga diskussionen men då vi låter deras röster dominera så förlorar alla på det. Slutresultatet blir att vi slösar tid och resurser på att jaga lösningar till illusoriska problem, problem som kan visa sig vara ickeproblem.
Låt dem inte förvilla oss: Al Gore uppfann inte den kommande ”planetära katastrofen” genom sin publikation av boken ”En obekväm sanning” (An Inconvenient Truth): En hotande planetär katastrof i form av global uppvärmning och vad vi kan göra åt saken. Han upprepade helt enkelt idéer som hade spritts vida omkring redan sextio år tidigare … var är katastrofen då man har marknadsfört den kommande domedagen i kanske sjuttio år och den tydligen fortfarande ligger i framtiden.
Pierre Desrochers och Christine Hoffbauer studerar i sin artikel ”The Post War Intellectual Roots of the Population Bomb” två amerikanska bestsellers publicerade år 1948. Det är intressant att notera att samma retorik vi översköljs med idag hittas i dessa böcker.
I ”Our Plundered Planet” (Vår plundrade planet) talar Fairfield Osborn (som föddes 1887) om mänsklighetens accelererande försörelse av naturen och sade att det här utgjorde en större risk än det andra världskriget och hänvisade till den ”kommande domedagen som kommer allt närmare”.
I likhet med dagens miljömänniskor så beskrev Osborn mänskligheten som girig och kortsynt. Han verkade också mera intresserad av att bevara världen för ”framtidens barn” än i att visa empati och medlidande med fattiga och utsatta som redan lever på vår jord.
Några år senare skrev han en andra alarmistbok ”The Limits of the Earth” (Jordens gränser) och senare var han redaktör för en tredje bok ”Our Crowded Planet” (Vår överbefolkade planet).
Det är intressant att se att alla dessa idéer var fullt utvecklade årtionden innan man satte fokus på Suzuki eller Al Gore (Suzuki föddes 1936 och Al Gore 1948. Det här betyder att ovanstående böcker publicerades då Suzuki var 12 år gammal och samma år Al Gore föddes).
De välkända katastrofisterna är endast pärlor på ett långt snöre. Från 1948 framåt har dessa människor förenats av en människofientlig syn på mänskligheten, en djup pessimism gällande framtiden och deras tendens att se globala katastrofer överallt.
– Smältande isar i Arktis. Arktis borde redan för lång tid sedan ha varit isfritt enligt katastrofisternas profetior. Varför har det inte skett?
– Isbjörnarna hotas av utdöende till följd av stigande temperatur. Idag finns det ungefär fem gånger mer isbjörnar än det fanns på 1950-talet. Orsaken är inte ett ett förändrat klimat utan att man begränsade jakten på isbjörn.
– För några år sedan visades propagandafilmed om maldiverna som snart skulle komma att sjunka i havet. Maldiverna finns fortfarande kvar och man planerar att bygga mera turistattraktioner inom ett område som var dödsdömt. Varför?
– Den globala medeltemperaturen har inte stigit på 17 år. På vilket sätt kan man observera ”klimatförändringen” som antas bero på en stigande temperatur då jordens temperatur inte verkar vara sammarbetsvillig?
From 1948 to the present, environmental activists have declared that the sky is falling.
from David Suzuki’s 1990 ‘It’s a Matter of Survival’ (click for more)
We tend to ignore history in our daily lives. Which is too bad, because historical perspective is one of our best defenses against foolish ideas.
Once we realize that a long line of people have insisted, in recent decades, that we’re on the brink of environmental disaster, today’s climate doomsayers suddenly snap into perspective.
Absolutely nothing new is going on here. Today’s hysteria, exaggeration, and emotionally manipulative language are part of a larger pattern that stretches back decades.
Human society has always had its Chicken Littles, its risk-averse individuals, its glass-half-empty personalities, and its drama queens. Those people have every right to participate in societal discussions. But when we allow their voices to dominate, everyone loses. We end up wasting time and money…
I Hufvudstadsbladet läser vi onsdagen den 26.2 att Finland behöver spara. Man talar om en inbesparing på kanske tre miljarder euro totalt. Hbl hade intervjuat några experter som gav förslag på vad man kunde spara på. Förslagslistan är ett fantastiskt exempel på Orwellskt ”Nyspråk”.
Hur ser sparlistan ut?
Höj fastighetsskatten. Det här är ett säkert kort eftersom fastigheter inte kan rösta med fötterna och flytta utomlands. Notera att ”inbesparingen” görs genom att öka skatteuttaget. Nyspråk: Spara = skaffa mera pengar att spendera.
Högre skatt på konsumtion. Nyspråk: Spara = skaffa mera pengar att spendera.
Slopa avdrag för räntor på bostadslån. Nyspråk: Spara = skaffa mera pengar att spendera.
En miljard per år bör sparas så att man sprider ut inbesparingen över tre år d.v.s. en miljard per år. Man poängterar att den största satsningen borde göras för att höja sysselsättningen. Om arbetslösheten sjunker med en procentenhet så sparar man en miljard i form av understöd. Nyspråk: Spara = skaffa mera pengar att spendera. Jag accepterar att den här punkten är viktig.
Spara men inte på forskning. Man borde kunna spara genom att pruta på servicens kvalitet eller stödens storlek … i stället för att skära i forskningsanslagen. En fråga till forskarsamfundet: Hur borde forskningsanslagen fördelas för att man skall kunna undvika nollforskning där resultatet redan är känt innan projektet startar? Det finns em hel del idéer om hur fördelningen skulle kunna förenklas och samtidigt kunde man skära i den statliga fördelningsbyrokratin.
Genomför pensionsreformen.Nyspråk: Spara = skaffa mera pengar att spendera.
Bygg bostäder. Bristen på billiga bostäder är en propp för sysselsättningen. Jag accepterar det här argumentet. Problemet är dock att man i huvudstadsregionen tenderar att satsa på lyx och inte på adekvata bostäder eftersom man föredrar goda skattebetalare framom kreti och pleti …
Slopa femårskravet d.v.s. det femåriga anställningsskyddet vid kommunsammanslagningar. Ok, betala hellre ut folk så att de möjligast snabbt kan komma ut i samhället och göra produktivt arbete.
Satsa på lägre högskoleexamen. Spara genom att ge sämre utbildning vilket strider mot punkt fem … Min kommentar är att en hög utbildningsnivå är ett livsvillkor för Finland. Kunde man göra utbildningen bättre genom att i högre grad satsa på kompetenta ämneslärare redan från lågstadiet. Borde man framför allt kräva en ”riktig” högskole-examen för lärare i alla naturvetenskapliga ämnen … pedagogik i all ära men det behövs riktig kunskap också för att intressera ungdomen för vetenskap och teknik.
Det är intressant att notera att man ingenstans i listan ser något förslag att skära i statens egna strukturer d.v.s. ministerierna. Gör man inte situationen ganska lätt för sig då man konstaterar att då staten skall spara så skall inbesparingarna ske utanför den egentliga statsapparaten i kommunerna eller genom att höja skatterna. Vi har redan idag en totalskattegrad som torde ligga nära 60% för vanliga medborgare i form av statsskatt, kommunalskatt samt en mängd konsumtionsskatter och pålagor av skattenatur. Man bör ytterligare komma ihåg att alla konsumtionsskatter såsom moms, bränsleacciser, skatt på bostadsköp etc. beskattar redan beskattad inkomst.
Var borde man söka de verkliga inbesparingarna?
Min uppfattning är att man borde gå in för att på riktigt skära i själva statsapparaten. Vilka funktioner kunde man skära bort helt och hållet utan att systemet skulle ta skada?
Man har från experthåll under många års tid i massmedia och från ”experthåll” t.ex. Meteorologiska Institutet fört fram tanken att ”den globala uppvärmningen/klimatfölrändringen” som redan i sjutton år har varit försvunnen är ett vetenskapligt faktum. Eftersom vi här påstås ha vetenskaplig koncensus så är det naturligtvis helt onödigt att kasta miljoner på vidare nollforskning i en fråga som tydligen är klar. Här har vi ett självklart område att skära i utan att samhället tar skada. Vi kunna skära bort ungefär 30 miljoner/år från Meteorologiska institutets klimatforskning och eftersom i princip samma forskning bedrivs också på Miljöministeriet så bör man kunna skära också där. Observera att då man friställer uppskattningsvis 200 högt utbildade personer i den statliga byrokratin så får man en s.k. Win-Win situation. Vi skär ner statens utgifter med 30 miljoner per år men efter en övergångsperiod då de friställda börjar sköta ett produktivt arbete så får staten in ytterligare 15 miljoner euro per år. Totalinbesparingen är alltså ungefär 45 miljoner euro.
I Tyskland förs en aktiv debatt gällande den gröna energin. Industrin hotar med att flytta till USA där verksamhetsförutsättningarna är bättre då energikostnaderna är upp till 70% lägre än i Tyskland. Man planerar att i likhet med Spanien börja skära i energisubventionerna fär vind- och solkraft. Eftersom vi i Finland noggrant bör studera vad storebror Tyskland gör skulle det vara en god idé att göra samma nedskärningar hos oss. Om vi skär bort energisubventionerna hamnar vi på en inbesparing på ca. 100 miljoner Euro.
Bygg t.ex. upp ett extremt enkelt vebbaserat system för småföretag där all penningtrafik går via ett speciellt konto och alla löneutbetalningar likaså sker via ett specialkonto hos skattmasen. Inga skatter, t.ex. moms, skall betalas av ett litet företag innan motsvarande verklig fakturering har skett. Utlys en tävling t.ex. för studerande vid handelshögskolorna där uppgiften skulle vara att konstruera en extremt enkel byrokrati för uppstartbolag men så att systemet enkelt kan växa med företaget. Grundtanken är att den statliga ”övervakningen” skall vara minimal under förutsättning att företaget drivs enligt den givna mallen. Samtidigt skall företagaren vara helt skyddad från obehagliga ”överraskningar” från beskattarens sida. Resultatet kunde vara en stor mängd nya uppstartföretag av vilka en del naturligtvis går under men vissa kommer att växa och sysselsätta ett antal människor.
Det verkar klart att vi har en situation där man mycket väl kan förenkla byrokratin extremt mot att t.ex. kontanta medel inte används över huvudtaget. Hur stora nedskärningar kunde man göra i landets skattebyrokrati? Sannolikt talar vi om något hundratal miljoner euro. Kunde man ha ett system med extremt enkel skattebyrokrati upp till en given gräns eller upp till ett visst antal anställda … ?
Vi stöter ideligen på ordet ”progressiv” kopplad till grön politik, det här är väldigt olyckligt. Den gröna politiken har ingenting med progressivitet eller framsteg att göra. Grön politik är extremt konservativ och bakåtsträvande. Ordet ”progressiv” användes tidigare, helt korrekt, i relation till vänsterpolitik men den kopplingen kan inte längre göras för dagens blandning av grön och vänsterideologi.
Människan har höjt sig över ett liv där naturens nycker har dominerat livet. Människan uppfann elden och hon lärde sig att tillverka verktyg av trä och metall. De gröna söker en idealiserad väg tillbaka till naturen med allt det lidande det för med sig, det här är inte progressivt utan regressivt bakåtsträvande.
Bakom den gröna ideologin ligger tänkande som ursprungligen infördes av Thomas Malthus. Grundtanken är att bakom fattigdom ligger alltid överbefolkning. Denna tanke kan ytterligare kombineras med misstolkad Darvinism så att man konstaterar att de fattiga får skylla sig själva eftersom de är fattiga till följd av sämre arvsanlag än samhällets toppskikt. De fattiga påstås dessutom göra situationen värre genom att föröka sig som flugor … ungefär så här löper resonemanget.
Eftersom de flesta gröna inte har en aning om sina rötter så beskriver man sig som revolutionärer och progressiva då de i verkligheten är Ludditer (fiender till framsteg) och bakåtsträvare.
Malthus förklaringar gällande fattigdom och demografiskt teori återuppstod från de döda efter andra världskriget genom Neo-Malthusianerna. Paul Ehrlich, den synligaste representanten för neo-Malthusianismen, publicerade boken ”The Population Bomb” som är den viktigaste boken gällande återupplivandet av Malthus idéer. Ehrlich beskriver hur han kom till insikt gällande befolkningsproblemet en stinkande natt i Delhi i Indien.
Då vi långsamt kravlade oss genom staden (i en taxi) så kom vi till ett slumområde. Temperaturen var nära 40 grader Celsius och luften var disig av damm och rök. Gatorna var fulla av människor. Ätande människor, människor som tvättade sig och människor som sov. Människor på besök, människor som argumenterade och skrek. Människor stack sina händer in genom fönstret i taxin och tiggde. Människor som bajsade och urinerade på gatan. Människor som lutade sig mot husen. Människor som vallade djur. Människor, människor människor … medan vi långsamt rörde oss genom mobben och taxins signalhorn tutade. Dammet, oljudet, värmen och kokeldarna skapade en helvetisk bild. Kommer vi någonsin fram till vårt hotell. Alla tre av oss var ärligt talat livrädda … sedan den här kvällen har jag varit medveten om hur överbefolkning känns. (Ehrlich 1968:15)
En Indisk sociolog Mahmood Mamdani (1972) påpekade att om Ehrlich hade besökt Times Square i New York eller Picadilly Circus i London så skulle han ha rört sig i betydligt större människomassor men att Ehrlich i dessa situationer inte skulle ha varit rädd för överbefolkning. Ehrlich besvärades inte av mängden människor utan av människornas fattigdom och det fysiska hot den fattiga och eventuellt instabila människomassan utgjorde.
Fattiga ungdomar är inte gjorda av ”sämre material” än ungdomar i vår egen näromgivning. Då man ger fattiga möjligheter att utveckla sina talanger kan de gå hur långt som helst. Jämför nedanstående slum-ungdomas inspiration med videoexemplen i slutet av artikeln. De problem man jobbar med är olika men jag uppfattar att båda grupperna är hänförda över vad de kan göra. Den här känslan av att vi kan göra, vi kan påverka är det som saknas i dagens samhälle.
Ursprungligen var vänsterpolitiken faktiskt progressiv. Under den franska revolutionen så stödde de som satt till höger i den lagstiftande församlingen aristokratin och monarkin. De som satt till vänster motsatte sig den gamla ordningen och stödde borgarklassens och en framväxande klass handelsmäns intressen. Bönderna hade inte rösträtt och hade ingen representation i församlingen. Ironiskt nog var stöd för kapitalism och fri marknad vänsteridéer under den här perioden.
Med tiden kom vänstern att identifieras med socialism och kommunism och uppfattades driva arbetarklassens och böndernas intressen. Kapitalistiska sympatier flyttades över till högern. Vänstern stödde inte längre fri kapitalism utan de stödde social jämlikhet och uppfattade att en oreglerad marknad leder till stor ojämlikhet i fråga om inkomster och förmögenhet vilket skadar samhället.
Den ursprungliga vänsterpolitiken var inriktad på att skapa möjligheter för individer att förbättra levladsvillkoren i samhällets botten och medelskikt.
Den sammansmältning av grön/vänsterideologi man ser idag är en skrämmande mutation. Partiet som strävar efter att bevara miljön till vilket pris som helst inkluderande folkmord på fattiga i den tredje världen har gått i säng med det parti som borde stöda arbetarna genom att skapa nya marknader och industirell tillväxt. Resultatet är bl.a. en energipolitik där man på konstgjord väg höjer energipriserna så att de som drabbas är de fattiga och småföretag.
Dagens skolsystem innehåller många Malthusianska element utan att människorna är medvetna om detta. Man håller på att förstöra idividens förmåga till självständigt tänkande genom att man monterar ner det naturvetenskapliga tänkandet, som baseras på en åtminstone i viss gradd ”objektiv och mätbar” sanning, och man ersätter denna bas med ett värdeneutralt allmänt tyckande.
Vi behöver en ny utbildningsstrategi där man visar ungdomar från tidig skolålder uppåt att en individ kan skapa och att vi är kapabla att lösa de problem vi ställs inför på ett mänskligt och ett humant sätt. Alternativet är att vi hamnar i en situation där en liten klick ledare för oss dikterar vad som ”måste göras” … tidigare erfarenheter att detta är inte uppmuntrande.
Några steg mot en nyfödd utvecklingsoptimism kunde vara:
Lär skoleleverna hur datorer används till att styra den värld vi lever i. Datorkunskap är inte textbehandlare och PowerPoint. Datorkunskap är att visa hur man automatiskt kan vattna blommmor, eller följa med skolans vita råttor över nätet hemifrån men så att eleverna själva skapar de verktyg som behövs.
Skapa ett nationellt småskaligt ”riktigt” rymdprogram för landets alla skolor. Målet kunde vara att placera en finsk mikrosatellit i bana kring jorden inom säg fem år. En mikrosatellit med en vikt på några tiotal gram borde gå att skjuta upp i kretsbana med en flerstegsraket som väger ca. 500 kg. En raket av den här storleksordningen är så billig att den utan problem kan utvecklas som elevarbete på någon av landets tekniska högskolor. Målet på något längre sikt kunde vara att skicka en mikrosatellit till en förbiflygande asteroid inom kanske tio år.
Utrustning för 3D-utskrift borde vara en självklarhet i alla skolor eftersom detta ger praktiska möjligheter att experimentera med tekniska konstruktioner och mätningar … vilket implicit lär eleverna att allt i princip är möjligt.
Elever på högstadie- och gymnasienivå bör ges konkreta möjligheter att diskutera verkliga vetenskapliga experiment. Endast genom att ge skolungdomar insyn i verkliga vetenskapliga problemställningar kan vi försäkra oss om att ungdomar vars tänkande inte ännu låsts i kända banor kan använda sin tid till riktig problemlösning.
Vi satsar hundratals miljarder Euro per år på att understöda ineffektiv produktion av energi via vindkraft och solpaneler. Mätningar visar att dessa lösningar inte ger någon minskning av koldioxidutsläppen överhuvudtaget, orsaken är att back up energikällor måste köras på tomgång kontinuerligt för att finnas till hands då de ”gröna” källorna inte klarar av att leverera …
I slutet av 2013 fanns i finland 151 vindkraftverk med effekten 447 MW d.v.s. ungefär ett kärnkraftverk av typen Lovisa 1 & 2. Det här ser väl ganska bra ut … eller?
Enligt VTT producerade vindkraftverken ungefär 777 GWh (0,6% av landets energi). Vi kan enkelt beräkna hur stor vindkraftens medeleffekt under året var och jämföra det värdet med festtalens toppeffekt som man uppnår ytterst sällan under året.Medeleffekten i MW blir:
Medeleffekt(MW) = 777000 MWh/(365*24) = 88,69 MW
Våra 151 vindkraftverk visar sig alltså producera i medeltal endast 88,69 MW i stället för propagandans 447 MW. Medeleffekten representerar ungefär 19,8% av toppeffekten. Beräkningen visar hur problematisk vinden är så länge vi inte kan lagra stora energimängder på ett pålitligt sätt. Mätningar visar att den totala vindkrafteffekten kan variera mellan noll och 100% på mycket kort tid och vad värre är så kan man inte pålitligt förutspå hur vinkrafteffekten kommer att variera.
Om man inte har tillgång till stora mängder vattenkraft (Norge och Sverige) som effektivt kan reglera vindkraftvariationerna så måste regleringen ske med hjälp av gasturbin (olja/gas) eller kolkraft. Kärnkraftverken kan i praktiken inte användas för effektreglering eftersom varje förändring av ett kärnkraftverks uteffekt leder till tryckvariationer som sliter på dess tryckkärl och minskar dess livslängd.
Europas extrema arbetslöshet är delvis självförvållad och dagens politik leder till att speciellt tung energiintensiv industri flyttar till USA där energipriserna idag ligger på ungefär en tredjedel av priserna i Europa.
Var finns de politiker som vågar ställa sig upp och kräva att den gröna snårskogen av energidirektiv genomgår en grovavverkning där man som ett första steg hugger bort alla energisubsidier?
Den här artiken är baserad på en artikel av Bjorn Lomborg i tidningen The Telegraph.
På EU kommisionens hemsidor läser vi: Under the Directive 2003/30/EC on the promotion of the use of biofuels or other renewable fuels for transport, EU established the goal of reaching a 5.75% share of renewable energy in the transport sector by 2010.
Under the Directive 2009/28/EC on the promotion of the use of energy from renewable sources this share rises to a minimum 10% in every Member State in 2020. Regarding the expand of biofuels use in the EU, the Directive aims to ensure the use of sustainable biofuels only, which generate a clear and net GHG saving without negative impact on biodiversity and land use.
I princip låter ju ovanstående vettigt, vi byter ut en del av bränslet mot förnyelsebara bränslen och slutresultatet blir mindre CO2 utsläpp och alla är nöjda … eller:
Bjorn Lomborg skriver:
Förra veckan missade EU en möjlighet att göra slut på det mest slösaktiga av alla gröna program i vår tid — ett program som kostar miljarder pund årligen och som tvingar åtminstone 30 miljoner människor att gå hungriga varje år. Genom att man inte kunde enas om ett tak på användningen av biobränslen så har ministerrådet gett stöd för en teknologi som är illa för både skattebetalare och miljön. Lagstiftningen kommer nu att fördröjas till 2015.
Historien om införandet av biobränslen är ett gott exempel på hur man har låtit goda intentioner leda till ett katastrofalt slutresultat. Det är intressant att se hur starka och pseudogröna intressen fortsätter att stöda en vansinnig politik. Man får dock hoppas att information om vad användningen av biobränslen leder till, på längre sikt, kan leda till en bättre politik.
De gröna lanserade ursprungligen biobränslena som ett vapen mot global uppvärmning och man påstod att de skulle leda till mycket mindre CO2 utsläpp än fossila alternativ. Då växter tar upp CO2 då de växer så kommer förbränning av växten att senare leda till i princip ingen total emission av koldioxid överhuvudtaget.
Drömmen har blivit en mardröm då t.o.m. miljömänniskor vänder sig emot den. T.o.m. Al Gore säger att biobränslen är ett misstag.
Då man undersöker hur produktionen av biobränslen påverkar matproduktionen märker man att de arealer som används för produktion av biobränslen helt enkelt ersätts av att ny adlingsmark bryts på annat håll och resultatet blir ökade CO2 utsläpp. Innan biobränslen kan användas måste det biologiska materialt behandlas industriellt så att man får fram användbara biobränslen, pellets, dieseloja. Då man producerar biobränslena så släpper processerna ut betydande mängder CO2 vilket kraftigt minskar fördelarna med biobränslena.
I EU har man ersatt 5% av bränslet i transportsystemet med biobränslen. Om biobränslen faktiskt skulle vara utsläppsfria så skulle CO2 utsläppen minska med 5% vilket motsvarar 59 miljoner ton CO2 per år fram till 2020.
En ny studie av International Institute for Sustainable Development visar att avskogning, gödsel och fossila bränslen som används vid produktionen av biobränslen ger upphov till emission av 54 miljoner ton CO2. Hela 92% av de sparade CO2 utsläppen släpps helt enkelt ut på annat håll i stället. Då man ser på endast biodisel så blir nettoeffekten sannolikt negativ d.v.s. användningen av biobränslen ökar de totala utsläppen.
De totala inbesparingarna i EU är minimala 5 Mt eller 1/10% av Europas CO2 utsläpp. T.o.m. utslaget på ett helt århundrade är inbesparingarna helt minimala.
Kostnaden för skattebetalarna är ungefär 6000 miljoner pund/år och varja ton man har undvikit att släppa ut kostar ungefär 1200 pund. Det Europeiska ”cap and trade” systemet uppskattas kosta ca. 4 pund/ton vilket betyder att biobränslena kostar ungefär 300 ggr mer.
Situationen blir inte bättre av att de bästa ekonomiska uppskattningarna tyder på att ett ton inbesparade CO2 utsläpp ger minskade miljöskador värda ungefär 4 pund. Det här betyder att för varje Euro/pund som satsas på biobränslen så kommer vi att undvika klimatskador för ungefär 1/4 cent. Det här är ett extremt ineffektivt sätt att hjälpa världen.
Man tycker att ovanstående borde få politikerna att reagera, men det är antagligen alltför mycket begärt. Situationen blir värre. Ursprungligen ville man i EU att man skulle nå upp till 10% användning av biobränslen använda i trafiken år 2020 d.v.s. man planerade en fördubbling av dagens användning. Nu när man börjar inse vilket vansinne biobränslena är så planerar man att sänka målet till 7%.
Det Europeiska ministerrådets oförmåga att ta ett beslut leder nu till att vi är tillbaka vid målet 10% vilket skulle fördubbla kostnaden för Europeiska skattebetalare. Om man skulle få tio procent av bränslet från växter skulle detta minska utsläppen med minimala 9 Mt och höja priset på varje inbesparat ton CO2 till 1260 pund. Effekten på temperaturen vid århundradets slut blir 0,00025 C. Temperatursänkningen är så liten att den är helt omätbar.
De ofantliga kostnaderna för biobränslen i förhållande till extremt liten nytta är ändå endast en del av det som är el med biobränslen. Produktion av biobränslen i Europa tar upp en uta av samma storleksordning som Belgien och en motsvarande yta tas upp utanför Europa för import till Europa. Utanför Europa skövlas regnskogar då man anlägger plantager för palmolja som exporteras till Europa.
Bjorn Lomber fortsätter: Man utnyttjar snabbväxande träd såsom Poppel, Sälj och Eucalyptus för produktion av biobränslen. Olyckligtvis så ger de här träden ifrån sig ämnet isopren som förorenar luften och påverkar människornas hälsa. En studie av Universitetet i Lancaster (Lancaster University) visar att om man ökar den odlade arealen så att man når upp till EUs mål 10% så kommer luftföroreningarna att öka, man får ungefär 1400 extra dödsfall och årskostnaden är 5,2 miljarder pund per år.
Viktigast, ur en moralisk synvinkel, är att användning av odlingsmark för att producera bränsle är en styggelse i en värld där nästan en miljard människor fortfarande går hungriga. Man har uppskattat att den areal europeiska biobränslen kräver skulle kunna föda 100 miljoner människor … och det Amerikanska biobränsleprogrammet använder ännu mera mark.
Priset på mat har stigit rätt kraftigt under de senaste åren. Biobränslena är inte den enda orsaken till prisstegringarna men de spelar en betydande roll. Det är svårt för fattiga att köpa mat när välmenande västerlänningar driver uppp matpriset med hjälp av kraftigt subventionerade biobränslen. Man har uppskattat att omkring 30 miljoner människor svälter som en direkt följd av användningen av biobränslen. Om vi inte får kontroll över biobränslemonstret så kan ytterligare 45 – 135 miljoner människor svälta år 2020.
Om biobränslen åstadkommer onödiga dödsfall och svält och lidande för tiotals miljoner människor. Varför använder man då biobränslen? Svaret är den Gröna Rörelsen. Tiotals miljarder i form av subsidier och skatterabatter köper/samlar många intressenter som hoppas utnyttja systemet för egen vinning. Al Gore konstaterade: ”När ett sådant program har startats så är det svårt att kontrollera de lobbyistgrupper som håller det igång.” Han medger att han tryckte på för att öka biobränsleprogrammen för att de hjälpte bönder i hans hemstat Tenessee och dessutom var populära i Iowa som är en viktig stat vad gäller presidentval i USA.
Kostnaderna för klimatpolitiken är ofantliga. Man har uppskattat att klimatpolitiken kostar ungefär 1000 miljoner euro per dag. Vindkraften kostar ungefär tio gånger mer än den uppskattade nyttan i form av minskade utsläpp. Solpaneler kostar ungefär hundra gånger mer än den beräknade nyttan. Å andra sidan är det självklart att det finns många grupper som har ett intresse av att penningkranarna pumpar in 136 000 miljoner dollar årligen i dessa teknologier.
Opposition till spridningen av biobränslen pekar på möjligheterna för en mera rationell klimatpolitik. Om vi kan stoppa ökningen av användningen av biobränslen kan vi spara liv, spara pengar, och finna bättre metoder för att hjälpa människor i nöd. Det saken gäller är att investera i mera produktiva odlingsmetoder som kan föda fler människor till en lägre kostnad medan mark samtidigt frigörs för vilda djur.
Nu är det tid att säga nej till den omoraliska biobränslegalenskapen. Det räcker inte med att begränsa ökningen av biobränslena, vi måste eliminera dem helt.
Bjørn Lomborg är chef för Copenhagen Consensus Centre. Han har nyss get ut en ny bok ”How Much Have Global Problems Cost the World? A Scorecard from 1900 to 2050’.
Då jag googlade mig runt i den finlandssvenska ankdammen stötte jag på Rabbe Sandelins blogg. Jag har inte i detalj läst den men det finns en hel del intressanta artiklar och åsikter.
Denna artikel behandlar samhällets framtida energiförsörjning utgående från de tekniska och politiska randvillkor vi känner idag. Vårt geografiska läge på höga nordliga breddgrader gör att tillgång till energi inte är en bekvämlighetsfråga utan en kritisk överlevnadsfråga. Artikeln visar att vissa alternativ för produktion av basenergi som förts fram i offentligheten inte är realistiska. Våra internationella förpliktelser att begränsa utsläpp av växthusgaser tvingar oss att i framtiden i allt högre utsträckning frångå fossila bränslen. Artikeln pekar också på att rädslan för den med kärnkraft förknippade strålningen är i hög grad irrationell.
Artikeln ingick i Ekonomiska samfundets tidskrift år 2002 nummer 1. Nedanstående artikel diskuterar vilka delar av analysen som visade sig bli rätt när vi nu har tio års perspektiv på utvecklingen. Observera att referencerna i vebbversionen kan vara fel. Ladda ner den ursprungliga artikeln från Ekonomiska Samfundet om du behöver kontrollera någon referems. Omservera också att en del vebbreferenser har försvunnit på tio år. Googla!
Ett modernt samhälle behöver stora mängder energi. Vår höga materiella levnadsstandard är en direkt följd av att vi har tillgång till i princip obegränsade mängder relativt billig energi.
Vi kan i tredje världen tydligt se vilka problem som uppstår då energi till ett överkomligt pris inte finns att tillgå. Skogar skövlas och öknar breder ut sig på många områden som en direkt följd av att ved används som bränsle i ineffektiva eldstäder. Insamling av en familjs ved för matlagning samt vattenhämtning kräver flera timmars arbete varje dag. Den tid som läggs ner på ineffektivt arbete för anskaffning av livets nödtorft är förlorad för utbildning och annat som på sikt, permanent, kunde höja befolkningens levnadsstandard.
Olja blir en bristvara
Mänskligheten har i några hundra år haft tillgång till i princip obegränsade mängder lätt tillgänglig fossil energi i form av kol och olja. Uppskattningar av hur länge de återstående fossila energitillgångarna räcker till varierar för olja mellan kanske 50 och 150 år. Koltillgångar finns det för ytterligare många hundra års konsumtion. Det är dock intressant att notera att man uppskattat1att den genom historien maximala årsproduktionen av olja kommer att uppnås mellan åren 2006 – 2010. Vissa konservativa uppskattningar säger att produktionstoppen infaller ca. 2020, även i detta fall således inom en relativt nära framtid. Efter detta kommer oljeproduktionen att börja minska för att aldrig mera signifikant öka. Hur oljebrist och till följd av detta stigande oljepriser kommer att påverka högteknologiska samhällen som är beroende av olja blir intressant att se.
Kommentar: Ny (mer än 40 år gammal) teknik för att borra böjda hål och på hydraulisk väg (fracking) spräcka oljeförande berg har lett till en situation där tömda oljefält plötsligt producerar olja igen. I USA ser vi idag en överproduktion av naturgas då man för några år sedan importerade gas. Man uppskattar att gasreserverna räcker hundratals år och att import av olja till USA kan bli onödig inom en nära framtid. Det har visat sig att hittills alla förutsägelser om att någon specifik resurs tar slut har kommit på skam.
Videon visar hur den nya tekniken fungerar.
Förbränning av fossila bränslen såsom kol och olja men också naturgas producerar ofantliga mängder koldioxid, som är en s.k. växthusgas. Växthusgaserna absorberar effektivt den från jorden utgående infraröda värmestrålningen vilket kan höja temperaturen på jorden. Man bör dock hålla i minnet att ca. 95% av den växthuseffekt som är orsaken till att jorden är beboelig är förorsakad av vattenånga i atmosfären. Den lilla återstoden 5% täcks av koldioxid, metan och andra växthusgaser. Den maximala förändring koldioxiden kan ge upphov till i växthuseffekten är sålunda några procent inte tiotals procent som man kanske skulle tro då man läser populärpressen. Dagens klimatmodeller är så inexakta att ingen ännu med säkerhet kan säga hur stigande temperaturer påverkar det globala klimatet. Man kan inte ens med säkerhet säga om den temperaturstegring man kunnat se under senare år beror på mänsklig verksamhet eller om den beror på förändrad solaktivitet2. Vårt ansvar för kommande generationer kräver dock att vi strävar efter att hålla mänsklig klimatpåverkan så liten som möjligt för att inte skapa problem för kommande generationer.
För många utvecklingsländer är energiproduktion baserad på kol det enda realistiska alternativet då inhemska koltillgångar finns och eftersom kolkraften kräver rätt lite kapital och tekniskt kunnande. Man kan därför förvänta sig en kraftig utbyggnad av kolkraften i utvecklingsländerna under de närmaste åren. Trycket på de utvecklade länderna att frångå fossila energikällor är sålunda mycket stort.
Kommentar: Jordens medeltemperatur har inte stigit på 16 år och det ser ut som om klimatmodellerna skulle ha laborerat med fel klimatkänslighet för CO2. Indien och Kina bygger ut kolkraften (men också kärnkraft) så snabbt det är möjligt eftersom tillgång till billig energi är en förutsättning för att lyfta upp befolkningen ur fattigdom.
Globalt effektbehov 2000 GW
Man har uppskattat3 att mänskligheten inom de närmaste årtiondena måste ersätta ca. 2000 GW (en GW motsvarar ungefär effekten hos de två kärnkraftverken i Lovisa) effekt producerad främst med kol som bränsle, men siffran innehåller också existerande kärnkraftverk som måste bytas ut. Den angivna effekten motsvarar den globala fasta energiproduktionen idag. Det energiproduktionsbehov som måste ersättas motsvarar att man kontinuerligt färdigställer ungefär ett kärnkraftverk av storleken Olkiluoto I + II per vecka4, vi återkommer till detta senare i artikeln.
Småskalig eller storskalig energiproduktion
Den mest ekonomiska storleken på kraftverk beror av flera olika faktorer. Finns lokala bränslen tillgängliga och hur skall bränsletransport och lagring skötas? Hur är kraftverkets pris beroende av storlek och byggtid? Vilken är kapaciteten hos energidistributionsnäten? Kommer energin att användas lokalt eller distribueras den över ett större område? Skall kraftverket användas för produktion av endast elektricitet/processvärme eller kan spillvärmen vars andel är över 50% av kraftverkets totala effekt användas för t.ex. fjärrvärme? Om spillvärmen kan användas som fjärrvärme kan kraftverkets totala verkningsgrad stiga från 35 – 45% till 80 – 90%. Kombinerad produktion av elektricitet och fjärrvärme är således mycket lönsam. Ur rent fysikalisk synvinkel uppnås sannolikt den bästa ekonomin om energiproduktionen sker centraliserat vid ett relativt litet antal kraftverk. Hur många enheter som behövs är beroende av distributionsnätet, av vilken redundans man vill ha samt av om spillvärmen från energiproduktionen på nordliga breddgrader kan utnyttjas för fjärrvärme. Stora kraftverksenheter tillåter i allmänhet effektiv rening av utsläpp och god kontroll över det avfall som produceras. Teknikens utveckling kan dock på sikt medföra att relativt små enheter kan bli lönsamma om de producerar både värme och elenergi.
Konventionell produktion av basenergi
Konventionella alternativ för energiproduktion bygger på kol, naturgas, hyggesrester och annat avfall, vattenkraft samt kärnkraft som i denna artikel behandlas separat. Möjligheter att i betydande omfattning bygga ut vattenkraften finns inte i praktiken vilket den politiska långdansen kring Vuotosbassängen tydligt visat. Det viktigaste framtida konventionella bränslet utgörs av kol kombinerat med lokala bränslen såsom hyggesavfall och torv. Torv och bioavfall måste av lönsamhetsskäl användas relativt nära bränslekällan eftersom de i förhållande till sin volym har ett relativt litet energiinnehåll. Naturgas är ett bekvämt och relativt miljövänligt bränsle vars pris kan utgöra en samhällsrisk, eftersom det ofta är kopplat till oljepriset. Naturgas är i likhet med olja en begränsad resurs. En orsak till att man i USA på nytt lyfter fram kärnkraften som alternativ för produktion av basenergi är att det börja uppstå gasbrist vilket höjer gaspriset.
Kommentar: Överproduktion i USA idag till följd av storskalig användning av ny teknik: Fracking.
Småskaliga alternativ för energiproduktion i Finland är vindkraft, biogas och bioavfall samt naturgas. Det finns många områden i vårt land där lokal produktion i liten skala är välmotiverad till följd av långa avstånd till det landsomfattande elnätet. Exempel på sådana områden är Åland och Åbo skärgård samt sannolikt områden i Lappland. Marginell energiproduktion baserad på vind och biobränslen kommer säkert att finnas också på andra områden.
Vindkraft
Vindkraften har blivit populär under de senaste årtiondena. Betydande tekniska förbättringar har skett så att verkningsgraden blivit bättre, priset sjunkit och behovet av service minskat. I många kretsar har vindkraften förts fram som en lösning på våra framtida energiproblem eftersom vindkraften i likhet med vattenkraften ses som absolut ren, säker och outsinlig. Vinden är dock nyckfull och energiinnehållet i vinden är litet. Vindkraftverk måste till följd av den låga energitätheten i luftflödet byggas mycket stora för att bli lönsamma. Statistik1 visar att vindkraftverk som ett årsmedeltal uppnår en verkningsgrad på ca. 20%. Trots detta brukar man vid marknadsföring av vindkraftverk anta att de kan producera 30% av toppeffekten som medeleffekt under ett år. Vindkraftens väderberoende medför att det behövs stor reserveffekt för att hantera perioder av svag vind under tider då elbehovet är stort. Detta betyder att man måste bygga t.ex. gaskraftverk som är dyra i drift för att hantera avbrott i produktionen.
Man har i England undersökt vindkraftens lönsamhet då man ställer samma krav på vindkraftens pålitlighet som på andra energikällor. Kravet på andra energikällor är att ett kraftverk skall kunna ange vilken energimängd som finns till salu under de närmaste 3.5 timmarna. Undersökningen visade att den vindkraftsfarm på 10 MW som undersökningen gällde skulle gå på förlust på grund av behovet att köpa in kompenserande energi på energispotmarknaden. Vindkraftens lönsamhet eller olönsamhet är ytterst en fråga om vem som skall stå för reservkraften. Om samhället subventionerar vindkraften och den inte behöver betala investeringarna för reservkraft kan vindkraften visa lönsamhet.
Har landets befolkning sist och slutligen större glädje och nytta av att bevara våra unika naturområden för rekreation och turism än att ta dem i bruk som områden för energiproduktion? För att vindkraften skulle kunna bidra med en betydande andel av landets energiförsörjning borde hundratals kvadratkilometer tas i bruk för vindkraftparker. Kommer en omfattande, och dessutom tekniskt/ekonomiskt sett onödig, utbyggnad av vindkraften i vårt land av framtida generationer att ses som våldtäkt på vår natur? Utgående från erfarenheter i Mellaneuropa verkar det osannolikt att mer än 10 – 15% av energiproduktionen i Finland någonsin kommer att produceras med vindkraft.
Kommentar: Rätt bra beskrivning av dagens situation. Vi vet med facit på hand att vind- och solkraft kräver stora subventioner för att de skall löna sig ekonomiskt. Subventionerade inmatningstariffer, direkt byggstöd samt det faktum att vindkraftparker inte själva behöver betala för reservkraften. Kostnaderna flyttas över på konventionell kraft.
Utbyggnad av global energiproduktion
Tidigare i artikeln nämndes att mänskligheten under de närmaste årtiondena måste bygga kraftverkskapacitet som motsvarar ca. 1500 MW per vecka, i siffran ingår inte den sannolika produktionsökning som behövs i tredje världen. För att inte öka produktionen av måste en stor del av denna effekt baseras på andra energikällor än fossila bränslen. Vi betraktar några alternativ:
Antag att vi vill tillfredsställa detta effektbehov genom att bygga ut vindkraft. Vi kommer då att behöva färdigställa ungefär 1500 st vindkraftverk med effekten 3 MW per enhet per vecka. Antalet vindkraftverk bygger på ett årseffektmedeltal på 30% vilket sannolikt är alltför optimistiskt. För dessa vindkraftverk behöver vi reservera antingen nittio kvadratkilometer mark eller en motsvarande yta grunda kustvatten per vecka. Havsbaserade vindkraftverk kan endast byggas på grunda havsområden eftersom de blir olönsamma, till följd av höga byggnadskostnader, om vattendjupet är stort1. Globalt skulle vi då behöva färdigställa nio stora vindkraftverk per timme. Produktionsbehovet av vingar till dessa kraftverk skulle ligga på ca 3000 – 4500 st. per vecka. Då man jämför kraftverksvingarna med vingarna hos moderna trafikflygplan såsom Airbus A380 superjumbo2 upptäcker man vissa potentiella problem. Kraftverksvingarna på ett stort vindkraftverk har längden 65 … 80 m d.v.s. propellerdiametern är 130 … 160 m. Spännvidden hos A380 är ca. 80 m d.v.s. en vinge hos planet är hälften kortare en längden hos ett propellerblad. Kraven på teknisk precision på en kraftverksvinge, aerodynamik och ytfinish, är desamma som hos en flygplansvinge. Kraftverksvingen har dock inte riktigt samma krav på lätthet som en flygplansvinge. Då kraftverken efter några tiotal år är mogna att skrotas återstår berg av problemavfall i form av glasfiber, kevlar och kolfiberkompositer.
Färdigställande av ett kärnkraftverk i veckan är inget problem. Under kärnkraftens guldålder i början av 1980-talet färdigställdes ungefär ett kärnkraftverk i veckan. Sedan början av 1960 talet då man utvecklade de reaktortyper som dominerar Europa idag har utvecklingen på reaktorområdet inte stått stilla. Utvecklingen har gått vidare mot ännu större enheter än tidigare. Effekter på upp till 2000 MW är inte ovanliga. En stor enhetseffekt betyder att antalet kraftverk som måste byggas blir mindre. En annan utvecklingslinje har gått mot mindre enheter3 med en effekt på ca. 100 MW som till sin fysikaliska konstruktion är idiotsäkra och som enkelt kan serieproduceras4. Eftersom reaktorerna inte kan drabbas av härdsmälta5 kan de byggas nära befolkningscentra så att spillvärmen kan användas för fjärrvärme. Man kan räkna med att medeleffektbehovet per capita6 i Finland är ca. 700W. Detta betyder att det t.o.m. för en stad med endast 100 000 invånare skulle löna sig att producera energin med kärnkraft
Kommentar: Man börjar idag kunna se de problem vindkraften fört med sig. Kraftverk som byggs nära bebyggelse ger ljus och ljudproblem. Vindkraftverk dödar tiotals miljoner fåglar varje år. Verkningsgraden för vindkraften i förhållande till maxeffekten ligger kring 20%. Livstiden hos vindkraftverk är förvånande kort delvis till följd av en snabb teknisk utveckling som gör mindre vindkraftverk olönsamma. Det börjar finnas rätt många ”fossila” vindkraftsparker som inte producerar energi och där vindkraftverken står stilla och rostar. Till följd av kraftiga subventioner har man dock lyckats bygga ut vindkraften snabbt.
Energi kan inte produceras riskfritt
Något förvånande för många är att den renaste energikälla mänskligheten har d.v.s. vattenkraften är relativt farlig. Sett ur ett hundraårigt globalt perspektiv har vattenkraften krävt ett mycket stort antal människoliv. Problemet med vattenkraften är att följderna av att en stor kraftverksdamm brister i allmänhet är katastrofala och att ett stort antal människor omkommer. På grund av de svåra följderna av dammbristningar blir riskerna med vattenkraften statistiskt sett relativt stora.
Ett kolkraftverk bränner ca. 100 g kol per producerad kilowattimme. Om ett kraftverk har effekten 1000 MW behövs ca. 790 000 ton kol per år om man antar att kraftverket körs på full effekt 90% av tiden. Detta betyder att ca. 90 ton kol per timme skall transporteras till kraftverket. Samtidigt skall ca. 14 ton aska forslas bort. Om man hypotetiskt tänker sig att bränsle och aska transporteras med lastbil betyder detta ungefär en lastbil var femte minut. Förbränning av kol producerar stora mängder koldioxid och kväveoxider. Koldioxid är en växthusgas som antas kunna påverka jordens klimat. Om förbränning av fossila bränslen på lång sikt åstadkommer betydande klimatförändringar kan följden bli ett mycket stort antal dödsoffer. Kolaska innehåller betydande mängder tungmetaller samt radioaktiva1ämnen som på olika sätt sprids ut i människors närmiljö. Gruvbrytning2, transporter samt luftföroreningar förorsakar globalt ett mycket stort antal dödsfall.
Riskerna med biobränslen i form av hyggesrester, avfall etc. är svåra att analysera eftersom de är beroende av vilken bränsleblandning kraftverket använder. Förbränning av betydande mängder hyggesavfall leder till ökad landsvägstrafik som enligt finsk trafikstatistik3 för ett 1000 MW kraftverk uppskattas leda till ca. ett extra dödsfall per år samt fem skadade. Om man antar att kraftverkets livstid är 40 år betyder detta ca. 40 döda och 200 skadade som en följd av ökad landsvägstrafik. Till detta bör läggas utsläpp av carcinogent supergift Dioxin samt andra luftföroreningar. Vilken effekt ytterst små mängder Dioxin har på befolkningen är okänt. Mängden Dioxin som produceras är beroende av vilka bränsleblandningar kraftverket använder. Det är intressant att notera att antalet döda och skadade under kraftverkets livstid för detta, intuitivt ofarliga, alternativ ligger på samma nivå som de skador olyckan i Tjernobyl totalt gav upphov till enligt FN rapporten UNSCEAR 20001. Till de beräknade skadorna måste man lägga till ett okänt antal cancerfall förorsakade av dioxinutsläpp samt skador förorsakade av luftföroreningar.
Vindkraften verkar vid första påseende vara en absolut ren och riskfri energikälla. Uppgifter från Danmark och Tyskland där man har erfarenhet av drift av stora vindkraftsparker visar dock att inte heller vindkraften är riskfri. Fram till 1998 hade man globalt byggt ut ca. 6500 MW effekt och ca. 20 människor hade dött på grund av vindkraft. Vindkraftens risker finner man bl.a. i byggnadsskedet då man bygger upp kraftverken som är 80 – 100 m höga. Byggandet sker ofta i relativt oländig terräng. Reparation och underhåll av vindkraftverk är inte heller riskfritt. Röster höjs i Tyskland för att kräva minst 600 m säkerhetsavstånd från stora vindkraftverk till t.ex. gång- och ridvägar. Kravet bygger på erfarenhet av hur långt rotorblad, delar av rotorblad samt isbitar flyger. Man har erfarenhet av att vingar och 0.5 kg tunga isbitar har flugit över 500 m. Rotordelar och isbitar av denna kaliber är livsfarliga projektiler.
Kärnkraften är sannolikt, vid sidan om vindkraften, den säkraste formen av energiproduktion trots alla påståenden om motsatsen. Speciellt för kärnkraften är att bränslet upptar en ytterst liten volym1 eftersom energiinnehållet i Uran är stort. Uran innehåller ungefär en miljon gånger mera användbar energi än kol. Uranbrytning ger upphov till i princip samma risker som andra typer av gruvbrytning, olycksfall p.g.a. fysiska olyckor, kemisk påverkan såsom Arsenik, Uran, Radium samt radioaktiv strålning främst i form av Radon2. Transport av oanvänt kärnbränsle antas vara i stort sett riskfri eftersom mängden bränsle som transporteras är negligerbar jämfört med andra energikällor och bränslet som sådant inte utgör någon risk för omgivningen. Riskerna i samband med drift är beroende av kraftverkets grundkonstruktion och hur bränslet är inneslutet. I kokarreaktorer (BWR) och tryckvattensreaktorer (PWR) av västerländsk typ har inga olyckor förekommit där utomstående skulle ha kommit till skada. Erfarenheterna från attentatet mot World Trade Center i New York visar dock att attentat mot kärnkraftverk är möjliga.bränslet som sådant inte utgör någon risk för omgivningen. Riskerna i samband med drift är beroende av kraftverkets grundkonstruktion och hur bränslet är inneslutet. I kokarreaktorer (BWR) och tryckvattensreaktorer (PWR) av västerländsk typ har inga olyckor förekommit där utomstående skulle ha kommit till skada. Erfarenheterna från attentatet mot World Trade Center i New York visar dock att attentat mot kärnkraftverk är möjliga.
–>Långsiktig energistrategi för Finland Finland kan inte förlita sig på en enda energikälla. Vårt land kan inte producera den energi vi behöver med hjälp av vattenkraft. Den enda fossila energikälla vi har är torv. Vindkraft kan om den byggs ut kraftigt producera högst 10 – 15 % av landets energibehov. Bioenergi ger ett viktigt tillskott i energibalansen men kan inte bli en dominerande energikälla. Bioenergi är dessutom redan idag en viktig energikälla för pappersindustrin. Naturgas tillåter bygge av billiga kraftverk men bränslet är dyrt och potentiellt konjunkturkänsligt. Rent handelspolitiska/strategiska skäl talar mot en ökad import av naturgas så länge inga andra leverantörer än Ryssland finns.
Kärnkraft
Tekniskt kan man se två utvecklingsspår för nya kärnkraftverkstyper. Det ena spåret går mot allt större enheter där toppeffekten är upp till 2000 MW per enhet. Det andra spåret går mot relativt små reaktorer som på grund av sin konstruktion och sin litenhet kan göras helt säkra och således kan byggas ytterst nära befolkningscentra.
Stora kärnkraftverksenheter kräver stora mängder kapital som binds för en lång tid samt en säker avsättning för den producerade energin. Då en stor enhet tas i bruk leder detta lätt till ett stort temporärt överutbud på energi vilket kan leda till energislöseri samt dålig lönsamhet då energin måste säljas till underpris. Stora kärnkraftverksenheter är oftast specialkonstruerade för specifika lokala behov vilket ökar byggtiden och de ekonomiska riskerna.
Mindre kärnkraftverksenheter betyder att behovet av kapital och reglerkraft minskar. Behovet av reglereffekt kan minskas genom att minska på enhetsstorleken för kärnkraftverk. Effekten hos en liten gaskyld kärnreaktor kan regleras mycket snabbt jämfört med konventionella kärnkraftverk vilket minskar behovet av dyr toppeffekt.
Sedan 1960-talet har man utvecklat nya reaktortyper2 utgående från driftserfarenheter från existerande kärnkraftverk. Kraftverk av denna typ byggs så att:
Kärnreaktionen snabbt slocknar av sig själv om kylningen upphör.
Passiv kylning genom naturlig konvektion garanterar att härdsmälta inte kan uppstå även om alla kylsystem samtidigt upphör att fungera. Kravet på att passiv kylning skall vara tillräcklig för att undvika härdsmälta medför att reaktorns effekt i förhållande till kärnans volym måste vara relativt låg.
Kärnbränslet är hermetiskt inneslutet i ett kraftigt skal av bl.a. kol och kiselkarbid som tål temperaturer upp till ca. 2000 oC. Bränslet upparbetas inte utan slutförvaras som sådant. Fig. 1 visar bränsleelementens konstruktion.
Bränsleskalet utgör en ytterligare försäkring mot att radioaktiva klyvningsprodukter skulle diffundera genom berggrunden från slutförvaret. Man har beräknat att bränsleelementens keramiska skal fungerar som en effektiv diffusionsbarriär i över en miljon år. Radioaktiviteten i det använda bränslet har då i praktiken avklingat helt.
Kylning baserad på ädelgasen Helium tillåter högre driftstemperatur än i konventionella reaktorer vilket resulterar i en betydande förbättring av verkningsgraden.
Gaskylning tillåter användning av gasturbiner som bygger på ultramodern flygmotorteknologi vilket sänker kostnaderna och höjer verkningsgraden.
Användning av inert ädelgas för kylning i stället för vatten betyder att problem med korrosion försvinner. Den modulära PBMR reaktorn som beskrivs närmare nedan har ett serviceintervall på tre år jämfört med en månads driftstopp per år för dagens konventionella reaktorer.
Fig. 1 De keramiska bränsle-elementens konstruktion i en PBMR kärnreaktor.
Ett exempel på den fjärde generationens kärnreaktor är den Sydafrikanska PBMR (Pebble Bed Modular Reactor). Reaktorn genererar ca. 100 – 150 MWe effekt d.v.s. ungefär en sjundedel av effekten hos en reaktorenhet i Olkiluoto. Om större effekt behövs lägger man till ytterligare moduler som alla styrs från ett gemensamt kontrollrum. Tillverkaren, det sydafrikanska bolaget PBMR Ltd nära förbundet med det Sydafrikanska energibolaget Escom, planerar att serieproducera kraftverket och väntar sig kunna exportera ca. 30 kraftverksmoduler per år. Priset per modul har uppskattats till ca. 100 miljoner Euro. Elpriset har beräknats till ca. 1.6 cent (9.6 penni per kWh d.v.s. betydligt billigare än elektricitet producerad i dagens Finska kärnkraftverk) och det konkurrerar framgångsrikt med priset för elektricitet producerad av ett kolkraftverk placerat bredvid en kolfyndighet. Reaktorns pris torde ligga på en nivå som är 30% under priset för ett nytt konventionellt kärnkraftverk av den typ vi har idag. Kapitalkostnaderna för denna typ av kärnreaktor är också betydligt mindre än för konventionell kärnkraft eftersom byggtiden är kort1. Fig. 2 visar Braytoncykeln för gasflödet genom reaktorn och turbinerna. Den första reaktorn väntas bli färdig år 2005.
Fig. 2 Gasflödet, Breytoncykeln, genom en PBMR reaktor.
Reaktorbränslet1 består av ca. 310 000 bränsleelement blandade med moderatorelement av grafit. Elementen är sfäriska och av ungefär samma storlek som en tennisboll. Ett bränsleelement består av ca. 15 000 separat inkapslade bränslepartiklar och det innehåller totalt ca. 9 g uran. Bränslepartiklarna består av en ca. 0.75 mm stor partikel av urandioxid innesluten i koncentriska skal av poröst kol, pyrolytiskt kol och kiselkarbid. Bränslepartiklarna tål utan problem temperaturer där bränslestavarna i en konventionell reaktor skulle smälta (härdsmälta). En bränslepartikel är konstruerad så att inga klyvningsprodukter kan lämna partikeln. Totalt innehåller reaktorn vid drift ca. 2.8 ton bränsle. Varje bränsleelement genererar ungefär 500 W då reaktorn kör på full effekt. Reaktorn fylls kontinuerligt på med nytt bränsle uppifrån och använt bränsle tas ut nedtill. Varje bränsleelement kommer att passera reaktorkärnan ca. tio gånger innan bränslet slutligt tas ut för mellan- och slutförvaring. Energi produceras så att Heliumgas med temperaturen 500 oC pressas in vid toppen av reaktorn och därifrån ner förbi bränsleelementen. Gasen kommer vid passagen genom reaktorn att värmas till 900 oC. Den heta gasen passerar tre turbiner av vilka de två första driver kompressorer och den tredje elgeneratorn. Efter att ha drivit turbinerna och expanderat passerar gasen en värmeväxlare innan den komprimeras med hjälp av de tidigare nämnda kompressorerna varefter cykeln kan starta på nytt. Verkningsgraden hos denna typ av reaktor är ca. 45% vilket skall jämföras med ca. 30 – 35% för en konventionell reaktor. Den goda verkningsgraden är en direkt följd av att en gaskyld reaktor kan köras vid betydligt högre temperatur än en vattenkyld reaktor. Reaktorn är konstruerad så att härdsmälta, av rent fysikaliska orsaker, inte kan ske. Reaktorn är således passivt säker d.v.s. även om reaktorhärden lämnas helt för sig själv utan yttre kontroll kan inget farligt ske. Om reaktorkärnan värms upp alltför mycket minskar neutronproduktionen automatiskt till följd av att U238 i bränslet fångar in neutronerna utan att klyvas och utan att avge nya neutroner. Det använda bränslet kan slutförvaras billigt eftersom alla fissionsprodukter är inneslutna i bränslekloten. Det använda bränslet är naturligtvis högaktivt, men risken för att biologiskt aktiva fissionsprodukter (Sr90, J131 etc.) kommer ut i naturen är eliminerad. I praktiken sker slutförvaring av bränslet på samma sätt som för konventionellt använt kärnbränsle. Bränsleelementens skal utgör en extra säkerhetsbarriär jämfört med slutförvaring av kärnbränsle från konventionella reaktorer.
En PBMR kärnreaktor kräver ett utrymme som är av samma storleksordning som en fotbollsplan och säkerhetszonen till närmaste bebyggelse är 400 m. De små dimensionerna gör det möjligt att bygga in reaktorn helt i berg vilket gör att skador p.g.a. exempelvis terrorattacker kan förhindras. Fig. 3 visar den mekaniska uppbyggnaden hos en PBMR reaktormodul. Reaktortanken mitt i bilden är nergrävd i marken till nivå med gallret till höger.
Fig. 3 En PBMR reaktormodul.
Slutförvaring av avfall från energiproduktionen
De enda kända energikällor från vilka avfallet kan hanteras på ett långsiktigt ekologiskt sätt är vattenkraft och kärnkraft. Vattenkraften producerar inget avfall som inte kan återvinnas (byggnader, turbiner, slam etc.). Kärnkraften producerar högaktivt avfall som fel behandlat är farligt under lång tid, men avfallsmängderna är så små att allt avfall kan slutförvaras1 på ett säkert sätt.
Talet om att slutförvaring i berggrunden är riskabel eftersom avfallet skall lagras under lång tid visar att kritiker inte har satt sig ner med papper och penna och analyserat situationen. Om man betraktar ett slutförvar på djupet 500 m under markytan och undersöker bergets radioaktivitet inom en radie 500 m från slutförvaret d.v.s. en stenkub med sidan 1000 m finner man att berget i Finland typiskt innehåller:
100 000 ton naturligt Uran2. Denna mängd Uran skulle räcka till för att driva ovanstående PBMR kärnreaktor i ca. 2 700 år.
200 000 ton Torium. Torium är ett potentiellt framtida kärnbränsle som dock kräver en ny typ av kärnreaktor. Den Kanadensiska CANDU reaktorn kan använda Torium som tillsatsämne i konventionellt bränsle. Under drift kommer neutronstrålningen från uranet att omvandla en del Torium till klyvbart bränsle. Behovet av Uran minskar med ca. 60% om Torium används som bränsletillsats i en CANDU reaktor.
Betydande mängder högaktivt Radium som producerar radioaktiv Radongas.
25 000 ton radioaktivt Kalium (K40).
Mängderna naturlig radioaktivitet i berget runt slutförvaret är ofantliga. Om man borrar en 60 – 70 m djup borrbrunn direkt över slutförvaret kommer vattnet att vara radioaktivt, men denna radioaktivitet kommer från de radioaktiva ämnen berget naturligt innehåller – inte från slutförvaret. Det är också skäl att notera att strålning från det högaktiva avfallet nere i marken absorberas helt i några meter berg. Mänsklighetens känsligaste strålningsmätare kan inte mäta någon strålning från avfallet några tiotal meter från slutförvaret men däremot nog strålningen från berget i närheten av mätaren3.
Slutförvaring av använt kärnbränsle djupt nere i berggrunden är nödvändig för att garantera att våra efterkommande inte aktivt skall behöva underhålla avfallslagret i tusentals år. Finland har planerat att bygga ett permanent slutförvar i Olkiluoto. Permanent betyder att slutförvaret byggs så att högaktivt avfall som förvaras där inte skall behöva tas upp eller underhållas av framtida generationer. Det finns däremot inga tekniska skäl till att avfallet inte senare skulle kunna tas upp. Det använda kärnbränslet har ett högt potentiellt värde som reaktorbränsle för framtida kärnkraftverk. Endast ca. 5% av energiinnehållet i använt reaktorbränsle har utnyttjats då bränslet förs till slutförvaring. Den enda orsaken till att använt kärnbränsle inte upparbetas till är att bränslet är så billigt att det är lönsammare att producera nytt bränsle än att upparbeta använt bränsle. Om en betydande del av världens energiproduktion i framtiden sker med hjälp av kärnkraft kan det visa sig att det använda bränsle vi idag för till slutförvaring representerar ett mycket stort ekonomiskt värde i form av högvärdigt uran som billigt kan omvandlas till nytt reaktorbränsle.
Kol- och bioenergi producerar så ofantliga mängder avfall att det är en praktisk omöjlighet att hantera det på ett ekologiskt sätt. Koldioxid dominerar helt utsläpp från kolkraftverk och kraftverk baserade på olja och naturgas. Koldioxiden kan inte avlägsnas eftersom mängderna är stora och eftersom avlägsnandet av koldioxiden skulle kräva mycket energi. Förutom koldioxid producerar kraftverk baserade på fossila bränslen stora mängder kväveoxider och svaveldioxid. Svavelrening, som dock aldrig är hundraprocentig, ger upphov till stora mängder gips som dock inte torde utgöra något miljöproblem. Både kväveoxider och svaveldioxid utsläppta i atmosfären ger upphov till surt regn.
Aska från konventionella kraftverk används t.ex. som fyllnadsmaterial vid vägbyggen och som komponenter i betong. Trots att askan kan innehålla riskabelt höga halter av tungmetaller eller carcinogent dioxin sprids askan ut i samhället helt enkelt för att inga andra metoder att bli av med avfallet finns. Man har i USA beräknat att ett kolkraftverk höjer bakgrundsstrålningen i omgivningen med ca. 5% (detta är 5 … 10 ggr. högre än den strålningspåverkan ett kärnkraftverk ger). Om man använder LNT1 för att beräkna skadorna från denna extra stråldos bör den åstadkomma något tiotal onödiga cancerfall per år. Till detta kommer ytterligare skador förorsakade av damm, svavel etc.
Uppskattning av strålriskerDagens metod LNT ”Linear No Treshold” för uppskattning av strålrisker bygger på följande antaganden:
Det spelar ingen roll hur snabbt en viss stråldos ges. Endast totalmängden strålning har betydelse. Strålningen antas sålunda ha samma effekt oberoende av om den ges under tiotals år eller under en mikrosekund.
En dödlig dos strålning given till en individ har samma effekt som om stråldosen ges till en stor grupp människor. Rent statistisk antas således den utspridda dosen ge upphov till lika många dödsfall som den koncentrerade individuella dosen.
Det finns ingen säker undre gräns för stråldoser.
Ovanstående antaganden ger upphov till en grov överskattning av strålningsrisker1. De bygger ytterst på en sannolikt alltför förenklad biologisk modell för hur cancer uppstår. Man antar att en enda strålskada på en cell kan ge upphov till cancer till följd av genetiska förändringar i arvsmassan. Man glömmer dock att den normala ämnesomsättningen åstadkommer ca. en miljon gånger fler genetiska skador i en cell än normal bakgrundsstrålning. Naturen har under årmiljonernas lopp skapat ytterst effektiva metoder för att korrigera cellskador då detta är möjligt och alternativt metoder att döda cellen då en skada inte kan repareras. Eftersom strålningen under tidigare årmiljarder har varit mångdubbelt högre än idag kan man förvänta sig att också mekanismer för att korrigera cellskador förorsakade av joniserande strålning har uppkommit.
Observationer visar att:
Bakterier som lever vid en artificiellt låg strålningsnivå mår sämre än en kontrollpopulation som lever vid en normal strålningsnivå.
Kor och möss som lever i en omgivning med kraftigare strålning än normalt lever längre än en kontrollgrupp uppfödd vid normal strålningsnivå.
Överlevande från Hiroshima och Nagasaki2 har en lägre dödlighet än motsvarande åldersklasser bland befolkningen i Japan som inte utsatts för bestrålning.
Ovanstående rätt oväntade resultat kan förstås om man antar att strålning aktiverar vissa naturliga skyddsmekanismer i kroppen. De aktiverade skyddsmekanismerna påverkar alla genetiska skador på samma sätt oberoende av om de uppkommit genom den normala ämnesomsättningen, på termisk väg eller till följd av strålning. Eftersom största delen av skadorna är förorsakade av den normala ämnesomsättningen kommer nya korrektionsmekanismer att korrigera ett mångdubbelt större antal skador förorsakade av ämnesomsättningen än ett litet tillskott strålskador. Slutresultatet är att stråldoser som ligger över bakgrundsstrålningen men betydligt under en nivå då akuta strålskador uppstår ger upphov till förbättrat immunförsvar3. Eftersom cellförändringar som kan ge upphov till cancer i de allra flesta fall elimineras av immunförsvaret bör en låg extra stråldos utöver bakgrundsstrålningen ge upphov till lägre cancerfrekvens än hos en kontrollgrupp som inte utsatts för strålning.
Då man undersöker cancerfrekvensen i olika länder (direkta jämförelser är besvärliga eftersom levnadssätt, kost- och tobaksvanor är olika) visar det sig att länder med den högsta bakgrundsstrålningen har den lägsta cancerfrekvensen och tvärtom. Man har också experimenterat med att behandla vissa cancerformer genom bestrålning av hela eller halva kroppen med små stråldoser där man inte försökt ”bränna” bort cancern utan där man använt strålningen till att aktivera immunförsvaret. Resultaten har varit lovande4 då man i bästa fall kunnat förstärka immunförsvaret upp till 180%.
Ovanstående fenomen tyder på att rädslan för kärnkraft och den strålning den potentiellt kan utsätta människor för är ytterst irrationell. Om forskning visar att stråldoser av samma storleksordning som bakgrundsstrålningen inte är skadliga5 utan tvärtom i vissa fall till nytta för hälsan faller bottnen ur kritiken mot kärnkraften. Radioaktiva ämnen bör liksom många andra ämnen som används inom tekniken behandlas med respekt. Något behov av irrationell rädsla för strålning finns inte. Objektivt sett är kärnkraften den renaste och minst resursförstörande energikälla mänskligheten för närvarande har tillgång till.
Sammanfattning
Basenergin borde på längre sikt av miljö- och säkerhetsskäl produceras med kärnkraft. Nya kärnkraftverk bör i framtiden i Finland byggas in i berg för att på så sätt göra dem osårbara mot eventuella terrorangrepp och för att garantera energiproduktionen vid en eventuell kristid. Kärnkraften är den enda energikälla som utan problem tillåter oss att bygga upp bränsleförråd för flera års energiproduktion6 utan att detta medför oöverstigliga kostnader eller lagringsproblem. Kärnkraften frigör oss också i hög grad från beroendet av fossila bränslen och de miljö- och kostnadsrisker dessa representerar.
Alternativet till ovanstående scenario är ett samhälle baserat på vattenkraft, vindkraft, bioenergi, kol och i mindre utsträckning gas. Solenergi är på grund av vårt geografiska läge inget verkligt alternativ7. Sannolikt måste energiproduktionen i detta fall kombineras med ett ytterst långt drivet energisparande. Befolkningen skulle tvingas ändra sin energikonsumtion8 med hjälp av hård energibeskattning. Val av detta alternativ betyder att vi med till visshet gränsande sannolikhet dömer hundratals människor till döden under de närmaste årtiondena till följd av kolbrytning, bränsletransporter och mängder av små olyckor. Risken finns att ett lågenergisamhälle påverkar miljön negativt i mycket högre grad än en blandad energiproduktion baserad i huvudsak på kärnkraft.
Historien visar tydligt att felaktiga politiska beslut9 kan ha en bärvidd som sträcker sig över lång tid. Det är inte alls självklart att den resursförstöring som kan bli följden av att energiförsörjningen eventuellt baseras på gas och vindkraft enkelt kan korrigeras senare. Kraftigt stigande priser på fossila bränslen kombinerat med resursförstöring i form av stora olönsamma investeringar i s.k. alternativa energikällor kan allvarligt skada vårt lands internationella konkurrenskraft.
2 Henrik Svensmark “Influence of Cosmic Rays on Earth’s Climate”. Artikeln finns på nätet på adressen http://www.dsri.dk/~hsv/Noter/solsys99.html. Svensmark visar på en tydlig koppling mellan solaktiviteten och jordens klimat.
3Nuclear Issues Vol 23 No 5 May 2001. Statistik över energiproduktion baserad på kärnkraft och andra energikällor. Siffran bygger på att existerande kärnkraftverk måste förnyas samt kolkraftverk bytas ut mot rena energikällor. En betydande ökning av energiproduktionen i utvecklingsländerna väntas också.
4 25 år motsvarar 1300 veckor. Vi måste då i medeltal ersätta ungefär 1.5 GW i veckan. Om man antar att ersättandet av existerande produktionsmedel kan göras långsammare sjunker naturligtvis behovet av ny energiproduktion.
1Nuclear Issues Vol 22 No 7 July 2000. Statistik över verkningsgraden hos vindkraften i olika Europeiska länder år 1999. Verkningsgraden varierade mellan 14.8 i Finland och 27.8 i Spanien. Medeltalet låg på ca. 20%. Då vindkraften marknadsförs i Finland brukar man räkna med en verkningsgrad på ca. 30%!
1 Författaren undersökte på slutet av 1970-talet tillsammans med Övl. Å Silén möjligheterna att patentera teknik för flytande vindkraftverk för vilka vattendjupet inte skulle ha utgjort något större problem. Flytande vindkraftverk skulle tillåta serieproduktion av standardiserade vindkraftverk. Det hade varit möjligt att få patentskydd, men ansökan drogs tillbaka eftersom det verkade osannolikt att det inom en överskådlig framtid skulle uppstå en marknad för tekniken.
2Airbus A380 är för närvarande i planeringsskedet. Flygplanet planeras i det första skedet för ca. 500 passagerare. Antalet passagerare kan i framtiden ökas till ungefär 800 på samma plattform. Flygplanets spännvidd är ca. 80 m.
3 En god översikt över olika alternativ för småskalig kärnkraft ges i James A. Lake et al: “Next-generation Nuclear Power”, Scientific American Jan. 2002.
4Majorie Mazel Hech ”A Meltdown-Proof Reactor: The General Atomics GT-MHR”. 21st Century Science & Technology, Spring 2001.
5Effekten per volymenhet i kärnan är så låg att temperaturen inte kan bli så hög att bränslet smälter. Bränslet består av keramiska material som tål bränsletemperaturer på över 2000 oC utan att skadas. Kravet på passiv säkerhet d.v.s. att alla säkerhetssystem skall kunna gå i olag utan att reaktorkärnan skadas är orsaken till att den fjärde generationens reaktorer har en relativt låg effekt jämförda med konventionella kärnkraftverk (150 MWe jämfört med 1500 MWe).
6Medelenergiförbrukningen är ca. 6000 kWh per person och år. Detta ger en medeleffekt på ca. 0.7 kW. I praktiken är energiförbrukningen inte densamma under året varför en reserveffektmarginal på ca. 50% bör beaktas. En stad med 100 000 invånare skulle då behöva ca. 70 – 100 MW.
1Uran ansamlas med tiden i kollager i jorden. Uran följer med grundvattnets rörelser och avsätts med tiden i små mängder i kolet. Typiskt innehåller kol 1 – 3 miljondelar Uran. Eftersom kolmängderna som bränns är mycket stora betyder detta att mängden radioaktiva ämnen ett kraftverk sprider i omgivningen kan vara betydligt större än utsläppen från ett kärnkraftverk. Man har uppskattat att ett kolkraftverk ger omgivningen en stråldos som är ca. 5 ggr. större än stråldosen från ett kärnkraftverk med samma effekt. Ett kolkraftverk med effekten 1000 MW kommer att sprida ut ca. 8 ton uran per år. Största delen av Uranet anrikas i flygaskan. Uranet skulle räcka till för att ladda tre stycken gaskylda reaktorer och kunna producera ca. 500 MW under tre års tid. Man bör dock komma ihåg att det strålningstillskott Uranet och dess sönderfallsprodukter ger upphov är negligerbart (5% av bakgrundsstrålningens globala medelvärde, 2% av bakgrundsstrålningen i Finland).
2Mine Safety and Health Administration i USA (MSHA) anger att kolbrytningen i USA under 1900- talet krävde ungefär 104 000 människors liv. Under den senare delen av 1900-talet har antalet dödsfall hållit sig kring 40 – 60 per år. Globalt kräver kolbrytningen många hundra liv per år. Mera information finns på adressen: http://www.msha.gov/centurystats/coalstats.html
3 Ulla Suutari, Antti Permala: “Ammattiliikenteen turvallisuuden kehittäminen, LINTU projektin osaraportti 12”,VTT Yhdyskuntatekniikka tutkimusraportti 566/2000.
1Ett 1000 MW kolkraftverk som körs 90% av tiden på full effekt behöver ca. 790 000 ton kol. Ett kärnkraftverk av samma storlek förbrukar ca. 5 ton bränsle. Ungefär 5% av det klyvbara materialet har förbrukats då det använda bränslet tas ur reaktorn. Ett kärnkraftverk behöver således ca. en miljondel av bränslemängden i ett kolkraftverk. Om bränslet upparbetas kan man producera nytt reaktorbränsle av det kvarvarande klyvbara materialet. Slutresultatet blir efter upparbetning ca. 250 kg högaktivt avfall som gjuts in i glas och slutförvaras på samma sätt som icke upparbetat använt kärnbränsle. Kolkraftverket i exemplet producerar 118 000 ton aska per år. Mängden är så stor att det inte finns några som helst möjligheter att t.ex. gräva ner den, därför sprids den ut i människans närmiljö i form av t.ex. byggnadsmaterial trots dess potentiella miljörisker.
2Hur skadlig den radioaktiva ädelgasen Radon egentligen är är ännu oklart. Undersökning av gruvarbetare som arbetar i en omgivning med förhöjd radonhalt uppvisar en förhöjd risk för lungcancer. Man bör dock komma ihåg att gruvarbetare inte bara utsätts för Radon utan också för avgaser från maskiner, Arsenik och stendamm. Epidemiologiska undersökningar i USA visar att risken för lungcancer är lägst där Radonhalten är högst vilket tyder på att Radon kunde vara hälsosamt. Det amerikanska resultatet verkar gälla också Europa där man finner den högsta lungcancerfrekvensen på områden med den lägsta bakgrundsstrålningen och den lägsta lungcancerfrekvensen på områden med den högsta bakgrundsstrålningen och Radonhalten (källa: WHOs databank med statistik över cancerdödlighet).
1 Somliga kallar danna reaktorgeneration III+ for att visa att de utgör ett mellanting mellan existerande reaktorer och framtida reaktortyper. En sammanfattning av olika typer av fjärde generationens reaktorer finns på Internet på adressen: http://www.world-nuclear.org/info/inf08.htm .
2 James A. Lake, Ralph G. Bennett and John F. Kotek: “Next-generation Nuclear Power”, Scientific American Jan. 2002 pp. 71 – 79.
1 Byggtiden är beräknad till endast 24 månader. Uppskattningen är realistisk eftersom det är fråga om en modulär standardiserad reaktortyp.
1 Mycket omfattande forskning finns om slutförvaring av använt kärnbränsle och annat högaktivt material. Rapporten “Julkishallinon ydinjätetutkimusohjelma” ger en god översikt. Materialet finns att få på nätet på adressen http://www.vtt.fi/ene/tutkimus/jyt2001/jytpvali.pdf.
2 Uranhalten i granit i Norden är generellt relativt hög. Det beräknade värdet anger storleksordning och bygger på aktiviteten i ett stort antal stenprover. På många områden i södra Finland kan halterna vara mångdubbelt högre. På begränsade områden kan halterna också vara lägre. Se Svenska Strålsäkerhetsinstitutets rapport http://www.ssi.se/english/Flaggboken.pdf .
3 Radioaktiva utsläpp är mycket lätta att detektera i motsats till utsläpp av kemiska gifter. Genom att mycket små koncentrationer radioaktiva ämnen kan mätas kan eventuella utsläpp också åtgärdas innan de blir farliga för omgivningen.
1LNT = Linear No Treshold model. Beräkningsmodellen är baserad på antagandet att en viss dos strålning alltid i princip har samma effekt. Om en person t.ex. utsätts för stråldosen 300 röntgen (3 Sievert) är sannolikheten stor för att personen dör. Man postulerar då att om samma stråldos sprids ut över t.ex. en miljon människor så kommer fortfarande, statistiskt, en person att dö till följd av strålningen trots att strålningstillskottet är en hundradel av den normala bakgrundsstrålningen. Om samma tankesätt tillämpas på andra områden leder detta till absurditeter. Antag att vi ger en person 100 tabletter aspirin, personen löper då en akut risk att dö i förgiftning. Om samma mängd medicin sprids ut till 100 personer har den ingen effekt och påståendet att en person skulle dö till följd av aspirinförgiftning är absurd. Det finns ett stort antal publikationer från 1950-talet fram till vår tid som indikerar att LNT modellen inte stämmer för små stråldoser d.v.s. doser som är mindre än ca. 30% av den dos som ger upphov till direkta synliga skador t.ex. i form av hudrodnad. Det finns många faktorer som tvärtom tyder på att små extra sråldoser är hälsosamma eftersom strålning (i små doser) verkar kunna aktivera immunsystemet och därigenom indirekt kan påverka hälsan positivt.
1J. Muckerheide ”It’s time to Tell the Truth About the Health Benefits of Low-Dose Radiation”. 21st Century Science & Technology pp.43 … 55.
2D.A. Pierce et al. ”Studies of the mortality of atomic bomb survivors.” Report 12, Part I. Cancer 1950- 1990, in Radiation Research, Vol. 146, pp. 1-27.
3M.Pollycove and L.E.Feindegen, 2000. ”Cellular and organism dose-response: biopositive (health benefit) effects.” in proceedings of International Symposium on Health Benefits of Low-Dose Radiation — The science and Medical Applications. Se också: http://cnts.wpi.edu/RSH/Docs/IRPA10/Mitchel.html
4T.Makinodan and S.J. James, 1990. ”T cell potentiation by low dose ionizing radiation: Possible mechanisms.” Health Physics Vol 59, No.1, pp. 29-34.
5 Man kan mäta en förhöjd risk för cancer vid en strålningsnivå som är 50 – 100 gånger högre an bakgrundsstrålningen under ett år. Området Kerala i Indien har en bakgrundsstrålning som är ca. 10 ggr. högre än i Finland (där strålningsnivån internationellt sett är hög). Inga negativa hälsoeffekter på befolkningen i Kerala kan detekteras.
6 Bränslets pris utgör mindre än 5% av priset på den producerade elektriciteten. Eftersom bränslet är mycket billigt och dessutom kräver ytterst lite lagringsutrymme är det inget problem att bygga upp strategiska bränslelager.
7Solenergi kommer sannolikt att vara en viktig energikälla i utvecklingsländerna under de närmaste årtiondena. Tekniken på området har under det senaste årtiondet gått snabbt framåt. Verkningsgraden hos solceller har stigit parallellt med att priset har sjunkit. Solenergi, eventuellt i kombination med småskalig vindkraft, kommer säkert på många glest befolkade områden i tredje världen att vara befolkningens första kontakt med moderna energikällor. Då samhällenas energibehov med tiden växer samt för tredje världens storstäder krävs även andra energikällor. Kina som i många avseenden är ett utvecklingsland baserar sin energiförsörjning på kol på områden där det finns tillräckliga koltillgångar och annars på kärnkraft. Kina hade 1997 tre kärnreaktorer i bruk, fyra reaktorer under byggnad och sju reaktorer på planeringsstadiet.
8 “Is Nuclear Power Ready”, Scientific American Jan. 2002 editorial. Artikeln drar slutsatsen: ”Naysayers must confront the all-too-real possibility of reduced energy supplies and the accompanying decline in living standards – should these efforts fail.”
9 Vitryssland och Ukraina uppfattades under början av 1900-talet som Europas kornbod. Socialisering av jordbruket och missbruk av de tillbuds stående resurserna har lett till att produktionen av mat i området är en bråkdel av vad den kunde vara. Resultatet är att Ryssland tvingats importera, i stället för att exportera, mat.
Larsil2009's Blog 